Vi färdas alla fram i den svindlande hastigheten av 29 783 meter per sekund. Det är jordens omloppshastighet i dess färd runt solen, och i förhållande till solen.

Snabbast på land är den brittiska jetbilen Thrust, som 1997 körde flygande kilometern med en fart av 1 222 kilometer i timmen – första gången ett landfordon sprängde ljudvallen.

För att frigöra sig från jordens dragningskraft behöver en rymdfarkost hålla en fart på 11,2 kilometer per sekund, cirka 40 000 kilometer i timmen.
På vägen tillbaka, vid återinträdet i jordens atmosfär, far en rymdfärja fram med 28 000 kilometer i timmen.

Snigelfart är inte lika hög. En vanlig trädgårdssnäcka drar sig fram med cirka 0,004 kilo­meter i timmen eller en millimeter i sekunden.

Ljusets hastighet i vakuum är som bekant den högsta vi känner till, och är inom fysiken en konstant som betecknar den högsta hastighet som materia, energi eller information kan förflytta sig – 299 792 458 meter per sekund.
På något sätt tycks informationen förflytta sig ännu snabbare mellan två kvantmekaniskt sammanflätade partiklar. Ett ännu icke utrett fenomen.

En fritt fallande kropp accelererar ända tills luftmotståndet blir lika stort som jordens gravitation. Då uppnås gränshastigheten eller jämviktshastigheten.
För en fallande människa är den 180 – 200 km/h och uppnås efter cirka 15 sekunders fall mot marken.