Arsenik och gamla ... tapeter?

Under den senare hälften av 1800-talet började britterna dekorera sina hem med såväl färgglada tapeter som prydnadsföremål.
Tyvärr visade det sig att de dekorativa tapeterna inte bara var vackra utan även giftiga. Dödligt giftiga.

Arsenikvalsen eller Den nya dödsdansen. Från satirtidningen Punch, 1862.

Arsenikvalsen eller Den nya dödsdansen. Från satirtidningen Punch, 1862.

När drottning Viktoria satt på tronen, från 1837 till 1901, lydde de brittiska öarna under en regent som var såväl strikt som pryd. Detta avspeglades på undersåtarna som levde efter relativt strikta sociala regler.

Under denna tid ökade befolkningen kraftigt i Storbritannien. På 50 år, mellan 1851 och 1901, nästan fördubblades invånarantalet i England och Wales, från 16,8 till 30,5 miljoner. Även i Skottland fördubblades befolkningen. (På Irland där-emot sjönk invånarantalet drastiskt på grund av den stora svälten.)

De allra flesta britter fick det betydligt bättre ekonomiskt under denna period. Medelinkomsten ökade med nästan 50 procent och många i den växande medelklassen fick nu råd att bo i hus, ofta med flera rum på två eller tre våningar.

Familjen samlas till konsert i vardagsrummet med dess vackra gröna tapeter...fyllda med arsenik.  Bild: IBL

Familjen samlas till konsert i vardagsrummet med dess vackra gröna tapeter...fyllda med arsenik. Bild: IBL

Tapeterna gör entré

Medelklassfamiljernas större budget gav dem möjlighet att göra hemmet vackert och bekvämt. Samtidigt blev, tack vare den begynnande massproduktionen, många saker lättillgängliga och betydligt billigare än tidigare. Den nya bekvämligheten gasljus innebar att ljuset nådde hemmets alla rum och vrår, och nu ville man se annat än de vita väggar och den återhållsamma interiör som var typisk för den föregående georgianska eran. Hemmet skulle dekoreras med färg.

Samtida tidningar riktade till kvinnor gav tips och råd om vad som lämpade sig hos en respektabel familj. I en tidning stod att läsa att ”god smak är i huvudsak en moralisk kvalité”. Och en familj med god smak och hög status hade tapeter på väggarna. Färggranna sådana.

1834 såldes en miljon tapetrullar i Storbritannien. 40 år senare hade försäljningen gått upp till 32 miljoner. Men i samma veva som tapetförsäljningen eskalerade, ökade även mystiska sjukdoms - och dödsfall i hemmen.

Tapet i Scheelegrönt.

Tapet i Scheelegrönt.

Grön färg på tapeten

Det var inte alla färger som passade sig på tapeter. Grönt var en färg som bejakade lugnet i hemmet och som dessutom var snäll mot ögonen. Kruxet var länge att gröna färger bleknade snabbt - men det problemet var löst 1775. Då uppfann den svenske apotekaren och en av Europas mest kända kemister Carl Wilhelm Scheele (1742 - 1786) en kraftig grön färg som kallades just Scheelegrön. Tapeter, leksaker, tyger, till och med praliner, färgades med Scheelegrönt. Den enda nackdelen med denna gröna färg som så många uppskattade var att pigmentet innehöll arsenik - ett mycket giftigt halvmetalliskt grundämne. Fukt, mögel och värmen från öppna spisar gjorde att mikroskopiskt små pigmentflagor lossnade från tapeterna och blev luftburna. Och de som vistades i rummen med Scheelegröna tapeter andades in fragmenten.

Annons för arsenikfria tapeter.

Annons för arsenikfria tapeter.

Arsenikförgiftning

Det spelar ingen roll hur du får i dig arsenik, vare sig det är via andningsorganen, maten eller huden - arsenik letar sig fram till blodomloppet och sprider sig sedan genom kroppen. Eftersom symptomen för arsenikförgiftning liknar dem för kolera - diarré, kräkningar, svårigheter att svälja och svår smärta - var det svårt för dåtidens läkare att ställa rätt diagnos. Dessutom förekom de giftiga tapeterna oftast i vardagsrummet, där man kanske inte vistades varje dag, och om man inte besökte rummet på några dagar avtog symptomen.

Så småningom började läkarna misstänka att det var arsenik som var boven. Tillsammans med flera rikstäckande tidningar försökte man med artiklar och varningar att stoppa tapeter med arsenik, men möttes av stenhårt motstånd från tapettillverkarna som hävdade att allt bara var inbillning.

En tapetdesigner, William Morris, skrev en artikel och förbannade alla som drev en hätsk och orättvis häxjakt på tapetindustrin. Till saken hör att samme William Morris var del-ägare i gruvan Devon Great Consols, som då producerade mest arsenik i världen. Från början var det en koppargruva men när Storbritannien började importera billigare koppar från utlandet övergick man till att utvinna arsenik. Under de 60 år som gruvan var i drift utvanns 700 000 ton koppar och 72 000 ton arsenik.

Den plågade husägaren. Inte nog med alla räkningar, ohyran, fukten och råttorna. Nu kommer det gift från tapeterna också. Brittisk satirteckning från 1885. Bild: IBL

Den plågade husägaren. Inte nog med alla räkningar, ohyran, fukten och råttorna. Nu kommer det gift från tapeterna också. Brittisk satirteckning från 1885. Bild: IBL

Sjuk på slottet

Även drottning Viktoria lät tapetsera sina gästrum med de nya, moderna gröna tapeterna. Hon var länge skeptisk till alla skriverier om giftiga tapeter. Först när en av hennes gäster blev allvarligt sjuk efter att ha sovit i ett av gästrummen kom drottningen till insikt. När den nyheten spred sig till tidningarna började allt fler ta bort sina Scheelegröna tapeter. Så småningom insåg till och med tapetindustrin allvaret, och många började nu marknadsföra sig med att de hade arsenikfria tapeter.

Vid det laget hade ett stort antal människor redan fått sätta livet till. Hur många som avled på grund av arsenik i hemmet är svårt att säga, eftersom många säkerligen fick diagnosen kolera istället för den korrekta, nämligen arsenikförgiftning.
Undersökningar som gjorts i nutid visar att ett vardagsrum under den viktorianska tiden kunde innehålla så mycket som 2,5 kg arsenik, om man lade samman alla objekt som innehöll arsenik.  Än idag kan man uppmäta höga arsenikhalter i de tapetprover som de viktorianska familjerna satt och bläddrade i när de skulle välja nya, moderna tapeter till sina nya, moderna hem. 

Fakta: 
Gillade grönt
Under sin exil på ön Sankta Helena bodde den franske exkejsaren Napoleon i ett hus där väggarna var målade i grönt, hans favoritfärg. Senare analyser av hårstrån från Napoleon visar på höga halter av arsenik. Om de höga halterna beror på väggfärgen eller de försök som gjordes för att bevara kejsarens kropp är omtvistat. 

Material från
AoV Tema Historia nr 9 - 2017

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter