9 tillfälligheter som ledde till vetenskapens största genombrott

En slarvig biolog, en molnig dag och en hund som inte kunde hålla tätt. Slumpen har flera gånger hjälpt forskarna på traven och lagt grunden till en lång rad av världens viktigaste upptäckter.

Tidskriften TIME korade 1999 Alexander Fleming som en av 1900-talets mest inflytelserika personer. Han upptäckte penicillinet av en slump.

© Scanpix

Penicillin har räddat miljontals liv världen över sedan Alexander Fleming gjorde sin epokgörande upptäckt i laboratoriet den 28 september 1928 - och allt berodde på en familjesemester och Flemings benägenhet att klanta till det.

På samma sätt upptäckte forskare insulin för diabetespatienter när hungriga flugor samlades i en pöl med urin när en hund av råkat kissa på golvet.

Flera gånger har stora vetenskapliga genombrott varit resultatet av tillfälligheter, och här får du en inblick i ett antal av de viktigaste framstegen inom områden som medicin, DNA, hieroglyfer och cancer.

1. Penicillin: Rörigt kontor blev bakteriernas död

Den skotske biologen Alexander Fleming var en lysande forskare. Hans enda stora problem var att han sällan städade i sitt laboratorium.

År 1928 höll Fleming på att analysera stafylokockbakterier.

Som officer under första världskriget hade han sett otaliga soldater dö av infektioner och drömde om att upptäcka någonting som kunde ta död på bakterierna.

Men det tycktes vara en omöjlig uppgift. Och jakten gick inte snabbare av att Flemings arbete avbröts av en semester i augusti.

Som vanligt lämnade Fleming sitt laboratorium i en enda röra och glömde bland annat att plocka bort de glas med stafylokockodlingar som han ställt i ett hörn.

Efter den välförtjänta semestern upptäckte biologen de bortglömda glasen och såg att ett av dem infekterats med mögelsvamp.

På något mystiskt sätt hade bakterierna försvunnit kring det infekterade området.

Fleming isolerade genast svampen och upptäckte att den utsöndrade ett ämne som dödade bakterier.

Flemings mångåriga jakt på en bakteriedödare var äntligen över. År 1945 fick han Nobelpriset i medicin.

Fleming upptäckte att det fanns en bakteriefri ring runt svampen i hans glas.

© Scanpix

2. DNA: Andra tog åt sig äran för sensationen

Den nyblivne läkaren Friedrich Miescher hörde dåligt och valde därför att ägna sig åt forskning i stället för att ha kontakt med patienter.

Han var särskilt intresserad av vävnadssjukdomar och undersökte ingående de bandage med blodigt var som laboratoriet fick från en läkarklinik.

Ur varet skilde han ut vita blodkroppar och 1869 lyckades han extrahera en svag syra ur blodcellerna.

Miescher kallade substansen nuklein och upptäckte snart att det ämne han hittat inte bara fanns i blodceller utan i många andra celltyper också.

Upptäckten var så banbrytande att Mieschers skeptiske laboratoriechef insisterade på att försöken skulle göras om.

Därför publicerades det epokgörande resultatet först två år senare.

Friedrich Miescher hade dessvärre ingen aning om att han upptäckt DNA, människans arvsmassa.

Schweizaren dog redan vid 51 års ålder, innan han blev klar med sin forskning.

I stället blev det den tyske biokemisten Albrecht Kossel som år 1910 fick Nobelpriset för att ha kartlagt den kemiska sammansättningen i Mieschers nukleinsyra.

3. Hieroglyfer: Sten blev språkgåtans lösning

År 1799 arbetade Napoleons franska soldater med att bygga ut ett fort i den egyptiska staden Rosetta.

De rev helt sonika ned de urgamla stadsmurarna för att använda stenarna till den nya försvarsanläggningen.

En dag upptäckte fransmännen av en slump att en av stenarna var slipad och fylld med kryptiska tecken.

Den mystiska stenen skickades genast till Kairo, där forskarna kunde konstatera att soldaterna gjort ett enastående fynd.

De mystiska tecknen visade sig vara forngrekiska, demotisk skrift och hieroglyfer.

De båda sistnämnda hade varit otydbara för forskarna i flera sekler, men genom att jämföra den grekiska texten med de andra kunde man tyda den demotiska skriften.

År 1822 löste fransmannen Jean-François Champollion hieroglyfernas gåta.

Många kloka män försökte tyda hieroglyferna på Rosettestenen – Champollion lyckades år 1822.

© Bridgeman & Mary Evans

4. Smittkoppsvaccin: Mjölkpiga utrotade fruktad sjukdom

Som pojke hörde Edward Jenner en mjölkpiga berätta att hon aldrig skulle få smittkoppor eftersom hon redan haft kokoppor – en ofarlig variant av den dödliga sjukdomen.

Jenner grubblade över detta och när han senare blev läkare undersökte han det statistiska sambandet mellan de båda sjukdomarna.

Han kom fram till att en person som smittats med den milda formen av sjukdomen borde bli immun mot båda formerna av sjukdomen.

För att testa sin teori infekterade Jenner en 8-årig pojke med kokoppor år 1796. Efter en lätt feber återhämtade sig pojken men Jenner var inte klar.

Några månader senare injicerade han smittkoppsvirus i pojken. Som tur var visade sig mjölkpigans uttalande vara sant och pojken överlevde.

För att övertyga sina skeptiska kolleger upprepade Jenner experimentet på flera andra barn – bl.a. sin egen 11 månader gamle son.

För att hedra mjölkpigan kallade Jenner sin upptäckt ”vaccin” – av latinets vacca som betyder ko

5. Radioaktivitet: Molnig himmel avslöjade radioaktivitet

År 1896 placerade fysikern Henri Becquerel lite uran på en fotoplåt, packade in alltihop i papper och gick ut.

Hans teori var att solstrålarna skulle få uranet att utsöndra strålar som skulle kunna ses på plåten.

Dessvärre var himlen täckt av moln.

Becquerel lade därför uranet och plåten i en låda. Efter en tid framkallade han plåten och upptäckte att uranet orsakat ett märke trots att det inte utsatts för solljus.

Alltså utsöndrade uranet en kraftig strålning: radioaktivitet

6. Smear-test: Enkelt test avslöjade cancer

George Papanicolaou hade observerat förändringar i cellerna vid ägglossning hos marsvinshonor.

År 1923 studerade han sekret från kvinnors vaginor i sitt mikroskop för att se om fenomenet även förekom hos människan.

En av kvinnorna råkade lida av livmoderhalscancer, och till sin förvåning kunde Papanicolaou tydligt se cancercellerna.

Han insåg genast att detta innebar att underlivscancer hos kvinnor lätt kunde upptäckas med ett enkelt test.

I dag går det så kallade SMEAR-testet under namnet ”Papanicolaou test” på engelska.

© Shutterstock

7. Mikrovågsugn: Smält chokladkaka ledde till mikrovågsugnen

År 1945 besökte ingenjören Percy Spencer en elektronik- och vapenfabrik där han tittade på en så kallad magnetron som användes till radaranläggningar.

Medan han studerade apparaten upptäckte han att en chokladkaka i hans ficka började smälta.

Kanske är det magnetronens mikrovågor som orsakar det, tänkte Spencer.

Han höll därefter upp en påse majskorn framför maskinen; snart skakade hela påsen när kornen blev till popcorn.

Experimentet visade att mikrovågor kunde användas till att värma upp mat. Mikrovågsugnen var född.

8. Insulin: Flugor med sötsug löste mysteriet med diabetes

År 1889 lade två tyska läkare märke till att en massa flugor samlades kring den lilla urinpöl som en försökshund lämnat efter sig.

Joseph von Mering och Oskar Minkowski var förbluffade och undrade varför flugorna plötsligt blivit intresserade av hundens urin.

De analyserade vätskan och upptäckte att den innehöll stora mängder socker. Hunden utsöndrade alltså glukos – ett säkert tecken på att den led av sockersjuka.

Läkarna var förbryllade. Hunden hade varit frisk när den kom till kliniken bara några dagar tidigare.

Efter det hade läkarna opererat bort dess bukspottkörtel för att undersöka vilken funktion den hade för matsmältningen.

Nu övergav läkarna matsmältningen och fokuserade i stället på det intressanta: Hunden hade tydligen fått diabetes när bukspottkörteln togs bort.

Alltså utsöndrade körteln en substans som reglerade blodsockret i kroppen.

Trots många ihärdiga försök kom Minkowski och von Mering aldrig fram till att just insulin var den verksamma substansen – men i samarbete med en icke rumsren hund löste de gåtan kring sockersjuka – och ledde senare tiders forskare på spåret mot insulin.

9. Bakgrundsstrålning: Irriterande brus bekräftade ”Big Bang”

De amerikanska fysikerna Arno Penzias och Robert Wilson ägnade sig år 1964 åt att finjustera ett av världens dittills största radioteleskop.

Till deras stora förtret stördes utrustningen, som skulle snappa upp radiovågor från rymden, av ett irriterande brus som de inte lyckades bli kvitt.

Fysikerna var övertygade om att störningarna berodde på fågellort. Därför lät de skjuta samtliga duvor i området och var noga med att ta bort alla lortar från antennen.

Men duvjakten påverkade inte bruset ett enda dugg. Då tätade man alla ojämna fogar med tejp – även detta utan resultat.

Fysikerna Penzias och Wilson fick flera priser för upptäckten av kosmisk bakgrundsstrålning

© Scanpix

En kollega gjorde de frustrerade fysikerna uppmärksamma på ett projekt vid Princeton University, i vilket man forskade om Big Bang – hypotesen att universum bildats genom en enorm explosion.

I en rapport hävdade männen bakom projektet att den kosmiska bakgrundsstrålningen vid explosionen fortfarande borde kunna fångas upp – till exempel med ett stort radioteleskop.

Kollegan påpekade att störningarna helt enkelt kunde bero på strålningen från universums födelse.

Ett möte med forskarna vid Princeton bekräftade misstanken: Penzias och Wilson hade av en slump fångat upp efterdyningarna av ”stora smällen”.

De båda fysikerna tilldelades Nobelpriset år 1978.