Bläckfisksbläckbläckfisk

Bläckfiskar är fenomenalt fascinerande djur och anses vara de mest avancerade evertebraterna (ryggradslösa djur) på jorden. ­Kanske inte så konstigt då dessa skickliga jägare likt ­havens kameleonter mästerligt utnyttjar kamouflage, kan ändra form och färg och har mycket välutvecklad syn och hjärna. De har funnits på jorden ända sedan den kambriska perioden för drygt en halv miljard år sedan. Genom utvecklingshistorien har de både varit rikligt förekommande och mångformiga och om detta vittnar ett mycket rikt fossil arkiv. Vi hittar fossil av såväl skalförsedda former (du känner säkert igen både de spiralvridna ammoniterna och de raka, strutformiga orthoceratiterna som är så vanliga i polerade kalkstensgolv och fösterkarmar) som de som, likt den moderna åttaarmade bläckfisken, har reducerat skalet fullständigt.

Vårt svenska smeknamn för cephalopoder (den vetenskapliga klassen inom blötdjuren, ­eller molluskerna) är ju bläckfiskar, vilket även relaterar till en annan speciell förmåga som de flesta av dessa djur besitter: det stressrelaterade bläcksprutandet som används vid försvar. Hur märkligt det än kan låta så har man faktiskt ­hittat fossiliserat bläck och fossila bläcksäckar. För trots att det låter kontraintuitivt så har den moderna molekylära paleontologin visat att detta egentligen inte alls är konstigt. Pigmentet melanin – som bygger upp bläcket – har visat sig vara extremt motståndskraftigt mot nedbrytning och har därmed god potential att bevaras till eftervärlden. Men, det krävs fortfarande speciella miljöer och omständigheter för att dessa blötdjur och deras mjukvävnadsstrukturer ska bevaras, vilket också är anledningen till att de allra flesta fossila bläckfiskar vi finner är de som hade hårda kalkskal.

Okej, så bläckfiskar intar en sorts ”djurisk särställning” både i nutid och i dåtid (tänk också på hur mytologiserade djuren har varit under lång tid – hallå ”Kraken”!). Hur kan vi då uppmärksamma detta? Ett sätt, om man nu är lagd åt det hållet, kan vara att tillverka bläckfiskrelaterade konstföremål.
En bekant till mig, Esther van Hulsen, är en makalöst begåvad och prisbelönt konstnär från Nederländerna och som sedan

flera år huserar i Oslo. Hon har specialiserat sig på att producera mycket naturtrogna målningar av djur och ­natur. Ett mångårigt samarbete med den norske paleontologen Jørn Hurum vid ­Naturhistoriska museet i Oslo har även lett till att hon har ­avbildat utdöda djur av alla de slag. Hon har faktiskt även gjort ett vackert beställningsjobb till en av undertecknads artiklar i denna tidskrift (nummer 3, 2015). Esther passar alltså ypperligt för att hylla bläckfisken som djur och fossil samt konst- och vetenskapshistorien på en och samma gång.

Mats E. Eriksson. Professor i paleontologi vid ­ Geologiska institutionen,  Lunds univer­sitet. Han forskar främst på mikroskopiska fossil och försöker bland annat rekonstruera flera hundra miljoner  år gamla ekosystem­. 

Mats E. Eriksson. Professor i paleontologi vid ­ Geologiska institutionen, Lunds univer­sitet. Han forskar främst på mikroskopiska fossil och försöker bland annat rekonstruera flera hundra miljoner år gamla ekosystem­. 

För några år sedan fick Jørn i gåva ett mycket välbevarat fossil av en åttaarmad bläckfisk som hade hittats i Libanon. Det 95 miljoner år gamla fossilet från kritaperioden hade en ­välbevarad bläcksäck som Jørn provtog, malde till ett fint pulver och levererade till Esther. När pulvret löstes upp i vatten fungerade det som ett utmärkt och vackert färgat bläck, om än av något ovanligt och ålderdomligt ursprung. Som det paleo-pr-geni Jørn är anordnades en sorts happening på museet i Oslo förra året där Esther målade en bläckfisk av fossilt bläckfiskbläck inför det storögda folkets jubel och ­uppvaktning av pressen. Den 95 miljoner år gamla arten av släktet Keuppia rekonstruerades alltså mitt framför ögonen på åskådarna och växte till nytt liv med hjälp av bläck som både var urgammalt – och inte minst, dess eget! (För den som skulle vilja ha målningen hemma på väggen så finns signerade konsttryck att köpa. Kontakta då ­Esther via: art@esthervanhulsen.com).

Även om idén inte är lika gammal som ­bläcket i sig, har den i alla fall några hundra år på nacken. Den autodidakta brittiska fossiljägaren Mary Anning (1799–1847), en mycket viktig märkespaleontolog i disciplinens vagga, utvann nämligen fossilt bläckfiskbläck redan på 1800-talet och använde det till illustrationer. I och med Esthers nutida målning så finns det således även systerliga och vetenskapshistoriska kopplingar. Jag gillar det skarpt.  Och för en sådan som mig som älskar både fossil och konst kunde inte kombinationen ha varit bättre. Jag lyfter således min hatt och bugar mig djupt ­inför Esthers vackra bläckfiskbläcksbläckfisk målad medelst dess eget fossila bläck.

Material från
Allt om Vetenskap nr 7 - 2017

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter