Finns det koder för våld i vårt dna?

Brottsliga gener

Finns det gener för brottslighet? Man skulle kunna tro det sedan en domstol i Italien nyligen kortade straffet för en mördare efter en genetisk undersökning.
Men forskningen tycks snarast visa att generna inte påverkar oss om det inte finns ett starkt inflytande från miljön.
Och de gener som ökar risken för brottslighet kan under rätt omständigheter kanske istället leda till framgång. Det visar ny svensk forskning.

Över 30 procent av alla svenska män bär på den kortare variant av MAOA-genen som påverkar våldsbenägenheten. Men bara ett fåtal visar ett våldsamt beteende. Bild: SPL

Över 30 procent av alla svenska män bär på den kortare variant av MAOA-genen som påverkar våldsbenägenheten. Men bara ett fåtal visar ett våldsamt beteende. Bild: SPL

Stephen Mobley avrättades med en giftinjektion i ett fängelse i Georgia i mars 2005. Under ett rån mot en pizzabutik sköt han den 24-årige föreståndaren i bakhuvudet. Enligt Mobleys egen berättelse stod offret på knä, och ”han skulle aldrig ha skjutit honom om inte den fete jäveln börjat grina”.

Under de följande tre veckorna rånade Mobley sex andra restauranger och tvättinrättningar med hjälp av samma stulna pistol av kaliber 38. Han greps av polisen efter en biljakt där han försökte göra sig av med det avslöjande vapnet, men misslyckades.

I fängelset och under rättegångarna­ gjorde Mobley sig känd som en aggressiv och hotfull person. Han slängde ur sig dödshot, begick sexuella­ övergrepp på medfångar och skröt med sina brott.

Stephen Mobley blev den 950:e mördaren som avrättats i USA sedan 1976. Hans våldsdåd blev ytterligare några i raden av alla blodiga, meningslösa brott som begås av marginaliserade och socialt missanpassade män i USA. Men han blev unik på ett sätt. Han blev den förste åtalade person som begärde att få genomgå ett gentest.

Mobleys advokater ville visa att han hade en genvariant som gjorde att han inte helt och fullt kunde styra sina egna handlingar. En genvariant som gjorde honom okontrollerbart aggressiv, och alltså borde ge ett mildare straff. Ungefär som när man åberopar sinnesförvirring eller psykisk sjukdom för att påverka rättens bedömning.

Under tiden som Mobley suttit häktad hade nämligen några holländska forskare gjort en märklig upptäckt. De hade hittat en genetisk mutation som de trodde kunde göra män till våldsbrottslingar. Det statistiska urvalet var visserligen inte stort. Det handlade om en handfull medlemmar ur samma släkt där flera av männen gjort sig kända för mental efterblivenhet kombinerat med ett häftigt humör, brutalitet och även ren brottslighet. Tester visade att fem av de här besvärliga holländarna hade en tydlig brist på ett viktigt enzym, och att den bristen berodde på en specifik mutation på x-kromosomen.

Kartläggningen av våra gener är på väg att leda till en revolution på många områden. Men en upptäckt är att många egenskaper är kopplade till flera gener som samspelar på ett komplicerat sätt. Och när det gäller så komplexa saker som vårt beteende verkar det sociala arvet ha större betydelse än det genetiska.

Kartläggningen av våra gener är på väg att leda till en revolution på många områden. Men en upptäckt är att många egenskaper är kopplade till flera gener som samspelar på ett komplicerat sätt. Och när det gäller så komplexa saker som vårt beteende verkar det sociala arvet ha större betydelse än det genetiska.

Brist på MAOA gör dig aggressiv

Enzymet har namnet monoaminoxidas-A och det förkortas MAOA. Man visste sedan tidigare forskning att det är viktigt för hur hjärnan hanterar stress och aggressivitet. Nu såg man vad som hände med de holländska männen när deras hjärnor saknade ämnet. De blev helt asociala. Tillståndet fick namnet Brunners syndrom, efter forskaren som ledde studien.

Teorin bakom upptäckten är unge­fär följande: hjärnans aktivitet styrs av de ämnen som skickar signaler mellan nervcellerna. Några av de viktigaste är dopamin, serotonin och noradrenalin. De har många och varierande funktioner; de spelar till exempel en viktig roll när vi reagerar på faror, hanterar stress eller snabba känslomässiga kast. En av de kända uppgifterna för enzymet MAOA är att bryta ner de här signalämnena efter­ att de skickat sina budskap. Om de inte bryts ner och så att säga, städas undan, ligger de kvar i hjärnans synapser och följden kan bli att hjärnan ständigt går på full gas med hög beredskap att reagera känslomässigt på omgivningen.

Mobley fick aldrig sin x-kromosom testad, eftersom Georgias högsta domstol avslog hans begäran med motiveringen att det vetenskapliga sambandet mellan den aktuella genvarianten och begångna våldsbrott inte var tillräckligt bevisat.

Det statistiska materialet var också magert. Fem män som bedömdes nästan enbart genom andras berättelser om våldsamhet och begångna missdåd. Men intresset för ”brottsgenen” var väckt, och betydligt mer sofistikerade studier skulle snart göra bilden av sambandet mellan gener och beteende lite tydligare, men samtidigt mer komplicerad.

För det finns verkligen en koppling mellan genen för MAOA och sociala problem, skulle det visa sig.

Våra gener har en betydelse när det handlar om anlag för ett våldsamt beteende – men frågan är mycket komplicerad. Dels samverkar ett stort antal gener, av vilka de flesta förmodligen ännu inte är kända. Och dels spelar det sociala arvet en avgörande roll, förmodligen större än det genetiska arvet. Bild: SPL

Våra gener har en betydelse när det handlar om anlag för ett våldsamt beteende – men frågan är mycket komplicerad. Dels samverkar ett stort antal gener, av vilka de flesta förmodligen ännu inte är kända. Och dels spelar det sociala arvet en avgörande roll, förmodligen större än det genetiska arvet. Bild: SPL

Gen gav mildrat straff

Sedan 1995 har advokater i amerikanska domstolar i mer än 200 fall försökt att påverka domsluten för sina klienter genom att hävda att den åtalade är predisponerad att begå våldsbrott på grund av något fel i den genetiska uppsättningen – oftast i MAOA-genen. Framgångarna har hittills varit små.

I Europa är det ett betydligt mindre vanligt inslag i rättsprocessen, men i oktober 2009 hände det. En domstol i Trieste i Italien mildrade straffet för mord eftersom gärningsmannen enligt­ domen bär på flera mutationer­ som kan göra honom våldsam. Bevisningen lades fram av två framstående forskare vid universiteten i Pisa och Padua. Rätten i Trieste ansåg att den åtalade blivit så provocerad att han med sin genetiska känslighet inte helt och fullt kunde kontrollera sin aggression. Domen från den lägre domstolen kortades med ett år, och domaren sade sig ha tagit särskilt starkt intryck av resonemanget kring genen för MAOA. Och enligt uttalanden till italiensk press hänvisade han till en brittisk vetenskaplig undersökning från 2002. Det året publicerades en forskningsrapport som numera citeras av praktiskt taget alla som arbetar med att kartlägga det eventuella sambandet mellan gener och mänskligt beteende. Den mutation som fanns hos den nämnda kriminella familjen i Holland gjorde att de helt saknade det viktiga enzymet. Det är extremt ovanligt. Däremot har det visat sig att genen för MAOA finns i en lång och en kort form. Den längre varianten producerar mer enzym, och kan sägas fungera effektivare än den korta. Den kortare varianten skapar följaktligen lite mindre av enzymet, och ger bäraren högre nivåer av till exempel noradrenalin, dopamin och serotonin.

Innan man drar några långtgående slutsatser av det ska man veta att fler än en tredjedel av alla europeiska män bär på den korta varianten. Betyder det att alla de här männen är potentiella våldsbrottslingar?

Många av de våldsbrottslingar som sitter inspärrade runt om i världen bär troligen på en genetisk uppsättning som ökar risken för våld och kriminalitet. Men det är mycket komplicerade samband mellan olika gener och socialt arv som avgör var en människa ska hamna. Det finns ingen genuppsättning som säkert leder till en kriminell bana.

Många av de våldsbrottslingar som sitter inspärrade runt om i världen bär troligen på en genetisk uppsättning som ökar risken för våld och kriminalitet. Men det är mycket komplicerade samband mellan olika gener och socialt arv som avgör var en människa ska hamna. Det finns ingen genuppsättning som säkert leder till en kriminell bana.

Komplicerad fråga

Enligt den nämnda brittiska studien ger inte genvarianten i sig någon finger­visning om hur man hanterar sin aggressivitet. Däremot är det ett känt faktum att en svår barndom, med nyckfulla bestraffningar, otrygga relationer och ren brutalitet ger en tydligt ökad risk för att en pojke ska växa upp till våldsbrottsling. Men det gäller inte alla. Några klarar att växa upp till ansvarstagande vuxna även med alkoholiserade mödrar, misshandlande fäder, eller andra mardrömmar i barndomen. Och det visade sig också i den brittiska undersökningen.

Av drygt ettusen unga män i Nya Zeeland som följdes under hela uppväxten hade ett par hundra utsatts för någon form av svårigheter i barndomen mellan tre och elva års ålder. Men det var inte avgörande för om de skulle uppvisa någon form av asocialt beteende. Det viktiga var kombinationen med generna. För dem som hade en kort MAOA-gen och en svår barndom var risken tio gånger högre att dömas för misshandel än för dem med en trygg barndom och samma korta genvariant. Och för dem med den långa varianten innebar den otrygga barndomen ingen märkbart förhöjd risk överhuvudtaget.

Alltså: en svår och otrygg uppväxtmiljö skapar fler människor med asocialt beteende. Men bara för några­. Den långa genvarianten tycktes skydda­ mot de skadliga konsekvenserna. Men det var å andra sidan inte alls säkert att en tuff barndom skulle förutsäga att någon blir brottslig, även om den personen har den korta varianten, ”riskgenen”. Bara att risken ökade. Det var ett statistiskt samband, ungefär som kopplingen mellan kolesterolhalten i blodet och risken för hjärtinfarkt. Det här var vad som brukar kallas ett landmärke när det gäller forskningen kring gener och mänskligt beteende. Och samma resultat har upprepats vid flera nya undersökningar, några av dem i Sverige.

Ungdomar i Västmanland har studerats på ett liknande sätt som de i Nya Zeeland. Det visade sig att pojkar som utsatts för det som kallas ”psykosocial stress”, alltså enkelt uttryckt jobbiga uppväxtförhållanden, löpte ökad risk att bli kriminella om de hade den korta varianten av MAOA-genen. Det gällde inte för dem med en trygg barndom

Stephen Mobley avrättades med en giftinjektion 2005. Själv hävdade han att hans genuppsättning gjorde honom våldsam, men han nekades en gentest. Bild: IBL

Stephen Mobley avrättades med en giftinjektion 2005. Själv hävdade han att hans genuppsättning gjorde honom våldsam, men han nekades en gentest. Bild: IBL

Motsatt effekt på flickor

Men dessutom upptäckte man att effekten var precis den motsatta för flickor. Det var den korta gen­varianten som skyddade mot att stress i barndomen skulle leda till problem längre fram i livet, medan den långa signalerade en ökad risk.

Varför det är så här vet man inte. Vad man vet är att MAOA är en viktig faktor för att reglera stressnivåerna i nervsystemet. Men de signalämnen som påverkas av MAOA-enzymet spelar många olika roller i kroppen. De medverkar till exempel i att styra den komplicerade processen då kroppen och hjärnan växer och blir till. Allt ifrån fosterstadiet genom tonåren och till vuxenlivet.

Genen sitter också på x-kromosomen, som kvinnor har två kopior av medan män bara har en. Det gör att det inte är konstigt om det uppstår könsskillnader. På genen finns också ”krokar” som kan koppla till könshormonerna på olika sätt.

Men de svenska forskarna betonar att det är viktigt att komma ihåg att den korta varianten av MAOA-genen inte i sig skapar några brottslingar.

För den som växer upp under trygga och ordnade förhållanden har den närmast motsatt statistisk effekt. Sådana pojkar kan istället bli framgångsrika personer, säger Kent Nilsson­, docent och sociolog och en av de svenskar som leder den här forskningen.

– Den gamla sanningen att det är en kombination av arv och miljö som skapar människan gäller fortfarande, säger Kent Nilsson, och våra senaste resultat visar snarast att miljön har störst påverkan i det här fallet. Vad ska man då säga om det italienska domslutet? Kent Nilsson är skeptisk. Enligt honom borde man i konsekvensens namn i så fall ge strafflindring till alla män som begår impulsiva eller våldsrelaterade brott och som har den korta genvarianten, alltså mer än var tredje åtalad.

– Men vår forskning visar att det i så fall vore ännu mer relevant att ge kortare straff till dem med en taskig barndom. Man kan dessutom fråga sig varför så många som över 30 procent av alla män bär på den korta varianten­.

Borde inte en gen som främjar ett asocialt beteende ha rensats ut under evolutionens gång hos en så social varelse som människan? Kent Nilsson säger att det finns anledning att tro att den tvärtom under rätt omständigheter kan vara kopplad till

viktiga egenskaper.

– Jag brukar använda bilden av en grupp som ska ta sig över en flod. Det är bra om det finns några lugna tänkare som kan konstruera en hållbar bro. Men det behövs också några våghalsar som är de första att ta sig över med rep och stolpar till andra sidan. Utan dem blir alla kvar och ingen kommer över.

Fakta: 
ANDRA GENER SOM GER "ÖKAD KÄNSLIGHET"
5HTT, 5-hydroxytryptamine, är ett ämne som uppmärksammats i forskningen kring gener som påverkar aggressivitet. Bild: SPL

5HTT, 5-hydroxytryptamine, är ett ämne som uppmärksammats i forskningen kring gener som påverkar aggressivitet. Bild: SPL

Det är inte bara MAOA-genen och dess varianter som kopplats till farliga, riskfyllda eller kriminella beteenden. Det finns även några andra gener som har hand om omsättningen av signalämnen i hjärnan som har intresserat forskare. En amerikansk studie antyder att personer med en viss genvariant är sämre bil­förare än andra. D4D heter ett protein i nervcellerna­ som reagerar på signalämnet dopamin i hjärnan.

Mutationer i genen för D4D har i olika grad kunnat sammankopplas med ADHD, schizofreni eller olika personlighetsdrag. Ännu mer uppmärksammad är kanske genen för 5HTT, ett ämne som transporterar den viktiga signalsubstansen serotonin mellan nervändarna. Men ingen av de här varianterna har i några studier visat samma tydliga samband till utvecklingen som den korta varianten av MAOA. Det är lätt att förenkla bilden av sambandet mellan gener och beteende, i den mån det går att hitta alls. En av pionjärerna inom den här forskningen, Dean Hamer, skrev i en kommentar till undersökningarna av MAOA: ”Forskningen är fortfarande i ett primitivt stadium. Hjärnan fungerar inte så här. Mänskligt beteende (…) är otvivelaktigt produkten av intrikata nätverk av hundratals eller tusentals gener som samverkar med en mångfald av händelser under utvecklingsprocessen och i miljön.”

GENER OCH BETEENDE HOS BANANFLUGAN
Bananflugans aggressivitet regleras i minst 57 olika gener – och det finns inget som tyder på att människan är mindre komplicerad. Bild: SPL

Bananflugans aggressivitet regleras i minst 57 olika gener – och det finns inget som tyder på att människan är mindre komplicerad. Bild: SPL

Den lilla bananflugan, Drosophila melanogaster, är genetikernas favoritdjur sedan decennier. Redan på 70-talet hittade man den gen hos flugan som tycktes kontrollera dess dygnsrytm. Det var den första upptäckten av en gen som reglerade beteendet hos en levande varelse. Då trodde många att man snart skulle hitta betydligt fler av de gener som styr flugornas leverne. Det har man gjort. Men ingenting är fullt så enkelt som man trodde då. Enligt en forskningsrapport från 2009 hittades 59 mutationer i 57 olika gener hos bananflugan som alla var för sig påverkade graden av aggressivitet hos en individuell fluga. Samtliga mutationer var tidigare okända.

Det finns ingen särskild anledning att tro att människan är mindre komplicerad än bananflugan. Snarare tvärtom.

Material från
Allt om Vetenskap nr 7 2010

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter