Förhistoriska - men inte primitiva:

Därför dominerar hajarna haven än idag

Hajar har funnits i nästan 425 miljoner år. Under årens lopp har de utvecklats olika men som djurart har de funnits på jorden längre än dinosaurierna och betydligt längre än däggdjur. Det finns idag över 360 olika haj­arter och man kan helt klart säga att det är ett av jordens mest framgångsrika djur.

 

Hur har hajar lyckats överleva så länge på jorden? Hajar är rovfiskar som dominerade haven för miljoner år sedan och gör så än idag. Hajforskare har med hjälp av tidiga fossilfynd avslöjat några av de mest ovanliga djur som någonsin funnits­ på jorden.

 

En Carcharocles­ megalodon och en nutida vithaj. De två arterna är besläktade och man tror att megalodon kunde bli 20 meter lång, eventuellt längre.

En Carcharocles­ megalodon och en nutida vithaj. De två arterna är besläktade och man tror att megalodon kunde bli 20 meter lång, eventuellt längre.

Megalodon
Hajskelett är inte av ben utan av brosk, vilket gör att det inte finns så många fossila fynd, eftersom brosk bryts ned mycket lättare och snabbare än ben. I de flesta fall är det bara tänderna som fossiliserats, då de är av ett benliknande, emaljöverdraget ämne.
Tänder från megalodon (som betyder just ”jättetand”) är de största hajtänder som hittats och de största är 21 centimeter långa. Jämför med dagens största haj, vithajen (Carcharodon carcharias) vars tänder blir cirka sju – åtta centimeter.

En fossil jättetand från Carcharocles megalodon, den största haj som någonsin existerat. Tänderna kunde bli upp till 21 centimeter långa.

En fossil jättetand från Carcharocles megalodon, den största haj som någonsin existerat. Tänderna kunde bli upp till 21 centimeter långa.

Vithajen kan bli upp till sex meter lång men experter tror att megalodon blev upp till 20 meter lång. En rovfisk i den storleken blev utan tvekan havets härskare och behövde stora mängder mat, troligtvis stora fiskar men även små valar. Man misstänker att arten dog ut när haven blev kallare och deras huvudsakliga föda, varmblodiga valar, simmade undan sina fiender till vatten som var för kalla för hajarna.
Det är troligen inte mer än två eller tre miljoner år sedan megalodon dog ut, efter att ha funnits i haven i närmare 20 miljoner år. Enstaka entusiaster hävdar att megalodon fortfarande existerar och ”bevis” presenteras då och då, men tyvärr inga som är säkrare än bevisen för Loch Ness-odjurets existens­.

Xenacanthus levde i sötvatten. De hade en lång tagg som stack upp från huvudet och ovanliga gaffelliknande tänder. Den långa kroppen med en lång ryggfena gör att de mer liknar en ål än en haj.

Xenacanthus levde i sötvatten. De hade en lång tagg som stack upp från huvudet och ovanliga gaffelliknande tänder. Den långa kroppen med en lång ryggfena gör att de mer liknar en ål än en haj.

425 miljoner år
Hajar har troligen existerat i närmare 425 miljoner år. Xenacanthus var en av de första hajar vars existens vi har bevis för. Fossil från denna art dateras så långt tillbaka som mellan 416 och 385 miljoner år sedan. Xenacanthus var mer lik en ål än en haj och hade lång kropp, platt lång ryggfena och ovanliga gaffelliknande tänder.
För cirka 370 miljoner år sedan var Cladoselache en mycket vanlig haj. Fossila fynd avslöjar att den hade en kraftig stjärtfena vilket tyder på att den var en snabb simmare. Men den saknade exempelvis de greppfenor som nutidens hajhanar använder för att hålla fast honan vid parning.

Stethacanthus-hanarna hade en hammarliknande ryggfena som man tror användes för att imponera på honorna. Både på toppen av den platta ryggfenan och på huvudet fanns sträva, borstliknande fjäll.

Stethacanthus-hanarna hade en hammarliknande ryggfena som man tror användes för att imponera på honorna. Både på toppen av den platta ryggfenan och på huvudet fanns sträva, borstliknande fjäll.

Stethacanthus
En av de märkligaste förhistoriska hajar som hittats är Stethacanthus. Den levde för 379 till 345 miljoner år sedan och hade en enorm ryggfena som var platt upptill, täckt med tjocka borst. Den hade också samma slags borst på huvudet för att matcha ryggfenan. Det var bara hanarna som hade den här borsten och det kan vara så att den användes för att imponera på honorna eller för att skada en annan haj vid en sammandrabbning. Stethacanthus tillhörde de små hajarna – den blev bara 60 centimeter lång.I slutet av 1800-talet hittades märkliga runda sågliknande fossiler som var över en meter i diameter. Först trodde man att fossilerna var skal från primitiva mollusker, men vid närmare undersökningar såg man att de var mer lika en spiral av hajtänder. Idag tror forskarna att dessa underliga fossiler är underkäken hos Helicoprion som levde för 285 till 220 miljoner år sedan. Tänderna växer kontinuerligt hos hajar och hos dagens hajar ramlar de gamla tänderna ut och ersätts av nya. Helicoprions tänder var sammankopplade, så istället för att lossna, växte de gamla tänderna utåt-inåt och bildade en sågliknande spiral. Vissa tror att hajen använde spiralen för att komma åt att äta mollusker skyddade av skal, men exakt hur vet ingen.

Hybodus-hajar kunde bli upp till två och en halv meter långa och väga 300 kilo. Ryggfenan hade en stor tagg, troligtvis som skydd mot fiender. Hybodus vassa tänder var utmärkta till att fånga hala byten som fiskar och bläckfiskar. De andra tänderna var platta och användes till att krossa skal på andra havsdjur.

Hybodus-hajar kunde bli upp till två och en halv meter långa och väga 300 kilo. Ryggfenan hade en stor tagg, troligtvis som skydd mot fiender. Hybodus vassa tänder var utmärkta till att fånga hala byten som fiskar och bläckfiskar. De andra tänderna var platta och användes till att krossa skal på andra havsdjur.

Hybodus
Hybodus-hajen var ungefärligen samtida med dinosaurierna. Man tror att dessa hajar blev upp till två meter långa och de påminde starkt om de hajar vi kan se i haven idag, med sina strömlinjeformade kroppar och trubbiga huvuden. Hybodus hade även före­träden som vi inte kan se på dagens hajar, bland annat en lång vass tagg precis vid ryggfenan och horn ovanför ögonen. Hajen hade även två sorters tänder. De vassa tänderna var utmärkta för att fånga hala byten såsom fisk och bläckfiskar. De andra tänderna var platta och användes till att krossa skal på andra havsdjur.
Hybodus var en mycket vanlig haj och dessutom framgångsrik då den lyckades överleva en period på 100 miljoner år. Men i samma veva som dinosaurierna dog ut, försvann även Hybodus.
Man tror att dagens hajar och rockor­ härstammar från en gemensam­ stamfader som lyckades­ överleva­ den stora utrotningen, men ingen är säker på vilken denna gemensamma stamfader är. Megalodon är en av de hajar som är besläktad med vithajen. Megalodon placerades ursprungligen i gruppen Carcharodon då man trodde att den var förfader till dagens vithaj, men bevis pekar nu på att de endast var besläktade på långt håll, därför har den sedan 2007 lagts till i gruppen Carcharocles.

Material från
Allt om Vetenskap nr 3 2008

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter