Den förväntade apokalypsen

- tolv möjliga scenarier

Människans ­existens har alltid hängt på en skör tråd. Idag är tillvaron för de flesta av oss ­relativt trygg och en global katastrof som leder till civilisationens undergång känns inte som ett överhängande hot. Det är det kanske inte heller.
Men att det förr eller senare händer något som hotar vår existens eller till och med utplånar oss som art, det kan vi vara ganska så säkra på. Forskare över hela världen gör sitt bästa för att se vilka riskerna är. Vissa saker kan vi inte påverka, men det finns också hot som kommer från vår egen aktivitet. Kan vi bli medvetna om dem finns det
kanske en möjlighet att undvika någon av alla
potentiella katastrofer vi står inför.

Jordens undergång är nära. Det menar i varje fall utgivarna av tidskriften Bulletin of Atomic Scientists, som ända sedan 1947 och det kalla krigets början årligen låtit publicera den så kallade domedagsklockan. 1953 var vi riktigt illa ute. Då ställdes öst mot väst i Korea och Indokina, kärnvapen­arsenalen förfärade och klockan ställdes på två minuter i midnatt. Längre frist än så gav man inte. Sedan skulle det vara tack och godnatt.
Men politikerna höll fingrarna i styr och lät kärnvapnen vara under hela det långa kalla kriget. Många år senare föll Sovjetunionen samman, kommunismen i Östeuropa havererade och Kina och Indien fick expansiva ekonomier av sällan skådat slag. 1991 ställdes klockan på 17 minuter i midnatt och framtiden har sällan tyckts så ljus.
Sedan blev det sämre igen. Och nu är det ­enligt Bulletin of Atomic Sciences i samråd med ett ­antal nobelpristagare riktigt illa. Klockan ställs på tre minuter i midnatt. Men hotbilden är delvis modifierad.
– De okontrollerade klimatförändringarna samt en modernisering och upprustning av kärnvapenarsenalen utgör ett utomordentligt hot mot den mänskliga rasens existens. Världens ledare har misslyckats med att agera tillräckligt snabbt för att skydda sina medborgare mot en potentiell katastrof, säger tidskriftens chef Kennette ­Benedict .
Och analysen får åtminstone till viss del stöd av forskare från Future of Humanity Institute vid Oxford University samt Global Challengers Foundation.  I en ny studie har dessa preciserat tolv möjliga domedagsscenarier och understryker att det är verkliga hot som bör tas på allvar, och ingen strävan efter effektsökeri eller skrämselpropaganda. Hoten finns där. Och de är många.

Fakta: 
SUPERVULKANER

Vulkanutbrott i konventionell storlek kan vara nog så allvarliga. ­Tamboravulkanen i Indonesien spydde 1815 ut mer än 30 ­kubikkilometer ­magma och väldiga mängder ­svavelhaltig aska, sänkte medeltemperaturen med två grader och orsakade en klimat­påverkan som fick Lord Byron att i dikten Darkness tala om detta ”år utan sommar”.
Den mest kända och studerade av jordens supervulkaner är Yellowstone i USA. Om den skulle få ett stort utbrott riskerar stora delar av Nordamerika att täckas av rök och aska, miljoner människor skulle dö och jordens klimat skulle påverkas på ett förödande sätt. Bild: SPL

Den mest kända och studerade av jordens supervulkaner är Yellowstone i USA. Om den skulle få ett stort utbrott riskerar stora delar av Nordamerika att täckas av rök och aska, miljoner människor skulle dö och jordens klimat skulle påverkas på ett förödande sätt. Bild: SPL

Också Krakatoa­utbrottet 1883 i Indonesien och Pinatubo i Filippinerna 1991 vållade stor förödelse. Detta är dock ­ingenting mot vad som händer när en supervulkan exploderar. Det gör de i och för sig inte särskilt ofta – mellan 1,4 och 22 gånger på en miljon år enligt olika studier. Men osäkerheten är ännu större eftersom man inte ens vet hur många supervulkaner som ligger och vilar på jorden.
Vid ett utbrott fylls atmosfären med aska som hindrar att solljuset når marken och vi får en vulkanisk vinter. I allra värsta fall kan det bli slutet för både djur och växter på vår jord.
Vi var till exempel illa ute för omkring 70 000 år sedan. Då ­exploderade supervulkanen Toba på Sumatra i Indonesien. 2 800 ­kubikkilometer vulkaniskt material sprutade upp ur kratern och en omkringliggande yta på mer än 20 000 kvadratkilometer förstördes av pyroklastiska flöden. Aska spreds i atmosfären, hindrade ljuset och föll ned över Sydostasien, Indien och Arabiska halvön. En art som hotades var Homo sapiens och somliga forskare tror att bara något tusental individer överlevde. Och det kan inte bara hända igen, utan kommer att hända igen. Frågan är bara när, var och vilka följderna blir.
Tre kända supervulkaner finns i Indonesien och Filippinerna, ännu fler utmed Stilla havets kustområden. Aktiva vulkaner med kapacitet att generera ­supereruptioner finns i Yellowstone i USA, i Campo Flegrei nordväst om Neapel samt under Tauposjön i Nya Zeeland. Ytterligare två supervulkaner finns i Egeiska havet. Och till det kommer ett okänt antal ännu inte kända. Skulle någon av dessa explodera får det sannolikt förödande konsekvenser för klimatet och livet på jorden. Då jordbruk och livsmedelsproduktion havererar ­under trycket från den vulkaniska vintern blir massvält och hungersnöd en direkt följd, dricksvattnet förgiftas och många samhällsfunktioner slås ut. En temperatursänkning på fyra grader ­under en längre tid kan också vara tillräckligt för att orsaka en ny istid.

NANOTEKNIK
Nanotekniken är på stark frammarsch – men hur farliga alla de partiklar som framställs är, det är dåligt utrett. Bild: SPL

Nanotekniken är på stark frammarsch – men hur farliga alla de partiklar som framställs är, det är dåligt utrett. Bild: SPL

Att mycket precist kunna skapa material på atomnivå kan resultera i material med helt nya egenskaper, kanske med stor nytta för mänskligheten. Men den snabba utvecklingen av nanotekniken kan enligt forskarna även ställa till med problem och det finns uppenbara risker.
Alla tänkbara industrigrenar påverkas eller ­kommer att påverkas av nanotekniken. Bioteknik, ­informationsteknik, fordonsteknik, livsmedelsteknik, byggnadsteknik och mycket mera. Redan för två år sedan fanns det mer än 300 000 olika typer av nanopartiklar i bruk för bland mycket annat läkemedel, färg, kosmetika, sportartiklar och bilvårdsprodukter. Idag är det ännu fler.
Samtidigt är hälso- och miljöeffekterna av nano­partiklar till stora delar okända och forskningen på området är närmast obefintlig.
Vi vet mycket lite om hur människan på sikt påverkas genom inandning, absorption genom huden och genom konsumtion och matsmältning.
Partiklar i nanostorlek kan ha helt andra egenskaper än naturliga molekyler av samma ämne. Silver i till exempel hudkrämer och vissa typer av kläder kan tränga in via huden till blodomloppet. Kolnanorör som används vid materialförstärkning har vid djurförsök visat sig ha samma effekt som asbest.
En okontrollerad utveckling av nanotekniken skulle på sikt kunna medföra katastrofala följder för miljö och hälsa.
Tekniken används dessutom för utveckling av nya, sofistikerade och extremt dödliga vapen­system. Detta är något som många ser som ett skräckscenario.

ASTEROIDNEDSLAG
Ja, det kommer att hända igen. Bild: SPL

Ja, det kommer att hända igen. Bild: SPL

Det har hänt förut. Det kommer att hända igen. Kollisioner med riktigt stora asteroider, det vill säga objekt med en diameter på fem kilometer eller mer, händer visserligen bara en gång på 20 miljoner år, men ett sådant nedslag har en energi minst 100 000 gånger större än den största atombombsdetonationen. Vid nedslagsplatsen skulle ett område stort som Nederländerna förstöras och väldiga moln av stoft, sten, sot och aska stiga upp i atmosfären, vilket i sin tur skulle påverka klimatet, orsaka livsmedelskris och skapa politisk instabilitet. Konsekvenserna i sin helhet är omöjliga att överblicka.
Men också en mindre asteroid skulle kunna ställa till det för den egentligen ganska sköra mänskligheten. Ungefär en gång på 200 år slår en asteroid med en diameter på mer än 30 meter ned och en gång på en miljon år med en diameter på mer än en kilometer. 90 procent av den senare modellen i omlopp i rymden har Nasas Near Earth Object-projekt koll på, och den amerikanska kongressen har begärt kartläggning av asteroider med en diameter ned till 140 meter, vilket sker med hjälp av bland annat Pan-Starrs teleskopet på Maui i  Hawaii.
En tid var mycket uppmärksamhet riktad mot asteroiden Apophis som upptäcktes 2004. Den korsar regelbundet jordens bana och ibland kommer den förhållandevis nära. Den har en bredd på 325 meter och skulle vid ett nedslag få en sprängkraft på 510 megaton, vilket skulle kunna ödelägga ett mycket stort område. Slår den ned i havet blir följden bland annat en tsunami på 250 meter. Men sannolikt är Apophis inte den asteroid vi behöver frukta. Både 2029 och 2036, som tidigare betecknats som ­kritiska år, ser den ut att passera på någorlunda betryggande avstånd.
Apophis är ett av de stora objekt som man håller noga koll på. Den korsar jordens bana då och då, men enligt den senaste studien är risken för en kollision inom de närmaste hundra åren inte så stor.

Apophis är ett av de stora objekt som man håller noga koll på. Den korsar jordens bana då och då, men enligt den senaste studien är risken för en kollision inom de närmaste hundra åren inte så stor.

ARTIFICIELL INTELLIGENS
Människan har en långsam biologisk utveckling och vi kommer inte att förändras nämnvärt under överskådlig tid. Det är annorlunda med artificiell intelligens.
Exakt vad artificiell intelligens (AI) är, är omdiskuterat och egentligen inte så väldefinierat. Vissa menar att det räcker med ett datorprogram uppbyggt av algoritmer med kapacitet att arbeta på egen hand, hitta lösningar och strategier och planera uppgifter. Andra anser att programmet måste kopplas till någon form av fysisk existens, till exempel en robot genom vilken den artificiella intelligensen kan agera.
Klart är dock att utvecklingen går mot en mer avancerad form av AI, vilket kan bli ett bekymmer. Allt fler anser att en tillräckligt avancerad AI kan hota vår framtida existens. Bland annat var fysikern Stephen Hawking ute och varnade för ett sådant scenario för en tid sedan. Han anser att de förhållandevis mycket primitiva former av AI vi redan har är mycket användbara och funktionella, men att utvecklingen i förlängningen blir farlig. När människan lyckats framställa ­avancerad artificiell intelligens kommer denna att fortsätta utveckla sig själv på egen hand och hitta nya former i en ständigt eskalerande hastighet. Människan kan bli överflödig och konkurreras ut av sin egen skapelse.

GLOBAL PANDEMI
Ebolaviruset har hög ­dödlighet, men det smittar inte så lätt som till exempel influensavirus. Det i kombination med att sjukdomen har ett snabbt förlopp ökar chanserna att hålla smittutbrott i schack. Men virus kan mutera. Bild: SPL

Ebolaviruset har hög ­dödlighet, men det smittar inte så lätt som till exempel influensavirus. Det i kombination med att sjukdomen har ett snabbt förlopp ökar chanserna att hålla smittutbrott i schack. Men virus kan mutera. Bild: SPL

Vi reser mer och mer. Vi rör oss över jordklotet med en intensitet som aldrig tidigare förekommit och den mänskliga befolkningen växer. Det skapar alltmer gynnsamma förutsättningar för spridning av infektioner och virus. Trots en allt intensivare medicinsk forskning och olika typer av förebyggande insatser är en global pandemi i det långa loppet sannolikt oundviklig. Apokalyptiska former antar den om 
En pandemi kommer. Frågan är bara hur illa det blir.

En pandemi kommer. Frågan är bara hur illa det blir.

den uppfyller vissa kriterier och likt exempelvis ebola är obotlig, likt rabies nära nog alltid dödlig, likt vanlig förkylning extremt smittsam och likt hiv har lång inkubationstid. Om dessa egenskaper uppträder i en och samma patogen skulle dödstalen nå extrema höjder och till och med slå ut civilisationen. Det kan med andra ord finnas fog för forskare att drabbas av en viss fruktan när nya varianter av influensa dyker upp.

Influensa har förmåga att kombinera egenskaper från olika virus. Ett pandemiskt virus kan uppstå genom att virus från fågel och virus från människa kombineras, muterar och bildar ett nytt virus hos en gris, som i sin tur smittar människor. Sker mutationen i människan förvärras sannolikt sjukdomsförloppet och dödligheten stiger.
Risken att ebolavirus eller att det närbesläktade marburgviruset muterar och förorsakar förödande pandemier går till exempel inte att bortse från. Dagens ebolavirus är inte luftburet och offren insjuknar och dör så snabbt att de sociala kontakterna minimeras, vilket har gjort att spridningen kunnat hejdas. Men scenariot kan vara ett helt annat i framtiden.
Pandemier kan även förvärras av att multiresistenta bakterier förorsakar farsoter i dess spår.

SYNTETISK BIOLOGI
Vilka typer av mikroorganismer som kommer att framställas i laboratorierna går inte att förutsäga – och inte heller vilka följderna kan bli om de slipper lösa i naturen. Bild: SPL

Vilka typer av mikroorganismer som kommer att framställas i laboratorierna går inte att förutsäga – och inte heller vilka följderna kan bli om de slipper lösa i naturen. Bild: SPL

Syntetisk biologi är ett relativt nytt forskningsområde som kombinerar naturvetenskap och ingenjörskonst med målet att konstruera nya biologiska funktioner och system. Den fick en kickstart 1970 när molekylärbiologen H Gobind Khorana tillverkade världens första konstgjorda gen. Sedan dess har utvecklingen närmast varit lavinartad och, åtminstone ur ett forskarperspektiv, har den ena landvinningen följts av den andra.
Vid millennieskiftet presenterades ett första ­utkast av det mänskliga genomet, 2010 hade turen kommit till världens första bakterie med konstgjord arvsmassa och 2012 började malariamedicin tillverkad av genförändrade jästceller att ­säljas. Man producerar biodiesel och bakteriologiska ­laboratorier kan odla fram bakterier som varit utdöda.
Genetisk ingenjörskonst kan mycket väl vara en välsignelse för mänskligheten – men också en högst påtaglig fara. Skräckscenariot är att genmanipulerade mikroorganismer tar sig utanför laboratoriernas väggar, antingen genom en oavsiktlig läcka eller med någon människas avsikt, och blir ett dödligt hot. Det görs ansträngningar för att reglera hanteringen och höja säkerheten, men dessa håller inte riktigt jämna steg med den allt ivrigare forskningen. Att bygga upp säkerhetssystem som stoppar en sinnesförvirrad forskare som vill sprida något med vett och vilja är också svårt.
Kunskapen om hur man bygger dessa genmanipulerade mikroorganismer blir alltmer spridd. Flera lobbygrupper kräver ett omedelbart och heltäckande stopp för alla typer av forskning kring syntetisk biologi med motiveringen att laboratorieskapade livsformer kan komma på avvägar, bli biologiska vapen eller rasera den biologiska mångfalden – och i en inte alltför avlägsen framtid kan finansiellt uppbackade terroristgrupper mycket väl klara av att odla fram egna smittkopps- och ebolavirus. Visserligen skulle det vara ett vapen som är svårkontrollerat och som även skulle riskera att drabba skaparna – men inte alla terrorist­grupper är helt rationella.

EXTREM KLIMATFÖRÄNDRING
Ingen vet egentligen hur mycket jordens medeltemperatur kommer att öka. De bästa modellerna som klimatforskarna arbetar med pekar på en höjning på tre grader till år 2100. Det skulle få svåra konsekvenser för stora delar av världen, men det finns också beräkningar som tyder på både bättre och värre scenarier. Bild: SPL

Ingen vet egentligen hur mycket jordens medeltemperatur kommer att öka. De bästa modellerna som klimatforskarna arbetar med pekar på en höjning på tre grader till år 2100. Det skulle få svåra konsekvenser för stora delar av världen, men det finns också beräkningar som tyder på både bättre och värre scenarier. Bild: SPL

Majoriteten av klimatforskare beräknar att förändringar i klimatet­ orsakade av mänsklig aktivitet, främst i detta fall utsläpp av koldioxid i atmosfären, kan innebära en höjning av medeltemperaturen med i värsta fall fyra grader. Vissa tror att det kan bli uppåt sex grader.
Det skulle göra väldiga landområden, framför allt i den fattigare delen av världen, i praktiken obeboeliga, och leda till hungersnöd, massdöd och massmigration.
Men också om temperaturhöjningen stannar vid fyra grader, vilket Världsbanken menar är en realistisk prognos enligt en rapport från förra året, blir ­konsekvenserna svåra.
En så kraftig uppvärmning har inte skett på 20 miljoner år och framför allt kustområden kommer att drabbas när havsvattennivån stiger, åkermark läggs under vatten, städer översvämmas och dricksvatten blir en bristvara.
Mekanismerna bakom en temperaturhöjning är omdebatterade och inte fullständigt utredda, men enligt flera ledande klimatforskare når temperaturen en höjning på fyra grader redan vid en koldioxidhalt på 560 miljondelar, vilket är en fördubbling jämfört med halten vid industrialismens början och sannolikt en nivå vi ganska snabbt närmar oss.
Enligt Världsbankens rapport finns det 20 procents sannolikhet att uppvärmningen når en sådan höjning till år 2100, och en viss risk att det sker tidigare än så.

EKOLOGISK KOLLAPS
I bland annat Sydamerika minskar skogarna snabbt. Det röda är områden som avverkades mellan år 2000 och 2012. Bild: SPL

I bland annat Sydamerika minskar skogarna snabbt. Det röda är områden som avverkades mellan år 2000 och 2012. Bild: SPL

De globala ekosystemens totala sammanbrott ­skulle utan tvivel leda till massdöd och förintelse, men sannolikheten för att något sådant skulle inträffa är omdiskuterad. Man talar i sammanhanget om ekologisk resiliens, vilket är ett mått på ett ekosystems förmåga att återhämta sig efter att ha blivit utsatt för påfrestningar. Alla biologiska system har en resiliens, men någonstans går förstås gränsen för när påfrestningarna blir så stora att det inte hinner återhämta sig.
Det finns alltför många tecken som tyder på att jorden är mitt inne i ett massutdöende, i så fall det sjätte i ordningen. Mellan 20 och 50 procent av alla arter som finns idag kommer att vara utdöda år 2100, bland annat enligt en känd forskarrapport från Berkely 2008.

Det finns alltför många tecken som tyder på att jorden är mitt inne i ett massutdöende, i så fall det sjätte i ordningen. Mellan 20 och 50 procent av alla arter som finns idag kommer att vara utdöda år 2100, bland annat enligt en känd forskarrapport från Berkely 2008.

Ser man till jorden som helhet finns det en hel del illavarslande tecken. Klimatet är instabilt, globala koldioxidutsläpp fortsätter att stiga och atmosfären fylls på med metan bland annat på grund av den smältande permafrosten. Haven försuras, korallreven dör, döda zoner i världshaven breder ut sig och industrin och jordbruket läcker mängder av gifter i jordens vattendrag. I en studie publicerad i tidskriften Nature ­hävdar forskarna att 40 procent av fytoplanktonen i haven har försvunnit på drygt ett halvt sekel. Dessa organismer är fundamentet i havens ekosystem, producerar mer än hälften av jordens syre och absorberar väldiga mängder koldioxid. Massutdöendet anses redan vara en verklighet. Hälften av jordens alla arter är hotade genom skövling, förgiftning och annan mänsklig aktivitet och utrotningstakten ökar på ett alarmerande vis. Skogsskövlingen har raderat ut 80 procent av planetens skogsyta. Den västafrikanska regionen har sedan 1800-talet förlorat 90 procent av sin skogsyta och tendensen är densamma i de båda kvarvarande regnskogssystemen i Sydamerika och Asien. USA har förlorat 95 procent av sin urskog och 70 länder har överhuvudtaget inte kvar någon intakt urskog alls.
Industrin förorenar miljön med otaliga gifter som dioxiner, furan, aldrin, endrin och hepta­klor. Dioxin finns i bröstmjölken och spermietalet hos män har sjunkit med 30 procent på 60 år. ­Sammantaget ter sig en ekologisk kollaps inte helt osannolik.

POLITISKT VANSTYRE
Om vi ska minska risken för mänskligt framkallade katastrofer måste det politiska ledarskapet ha faktorer som miljö, klimat och ekologi på sin agenda. Men det finns många ledare som har annat i tankarna och inte ens funderar över dessa saker.

Om vi ska minska risken för mänskligt framkallade katastrofer måste det politiska ledarskapet ha faktorer som miljö, klimat och ekologi på sin agenda. Men det finns många ledare som har annat i tankarna och inte ens funderar över dessa saker.

Politiskt vanstyre kan knappast sägas vara en okänd företeelse på vår jord. Tvärtom måste man nog säga att det är alltför välkänt.
Studien från Oxford och Global Challengers Foundation delar in vanstyret i två kategorier; misslyckandet med att lösa allvarliga problem där det faktiskt existerar en lösning, samt att aktivt verka för försämrat resultat och utfall. Ett exempel på det första är misslyckandet med att ­lindra och lätta total fattigdom, ett exempel på det ­andra är att försöka åstadkomma en global totalitär stat.
Fattigdom, allvarliga ekonomiska kriser och miljöförstöring är inte sällan effekter av politiskt förtryck, vanstyre och korruption. Dessa saker går inte att bekämpa och förhindra utan öppenhet i samhället och kontroll av dem som styr.
Konkreta och brutala exempel är naturligtvis Nordkorea och IS terror i Syrien och Irak där miljö, klimat, ekologi och annat knappast är prioriterade områden.
Men det finns även mer subtila, som till exempel inrikespolitiska kriser i USA och Europa till följd av bland annat privat och offentlig överkonsumtion. Dessa blir hot mot den ekologiska uthålligheten liksom sociala och ekonomiska system och på sikt kan hela civilisationens stabilitet vara i fara.
Studien påpekar att tekniska, ­politiska och samhälleliga förändringar också kan leda till bättre styrelseskick – men även värre.

KÄRNVAPENKRIG
Ett kärnvapenkrig kan framkalla en nukleär vinter då solens strålar inte når ner till jordytan. Bild: SPL

Ett kärnvapenkrig kan framkalla en nukleär vinter då solens strålar inte når ner till jordytan. Bild: SPL

En global nukleär katastrof är en klassiker bland undergångsscenarier.
Närmast denna slags apokalyps anses det ha varit under tretton dagar i oktober 1962 då världen höll andan. Kubakrisen utspelade sig och risken för ett globalt kärnvapenkrig var överhängande.
Den gången blev upplösningen fredlig. Men hotbilden dröjde kvar och försvann inte ens efter kalla krigets avslutning, järnridåns fall och Sovjetunionens upplösning.
Idag, när relationerna mellan USA och ­Ryssland åter antagit en frostigare gestalt och terrorfaktorn expanderat, är den tydligare än på länge.
Man ­bedömer risken för utbrott av ett kärnvapenkrig under det kommande seklet till ungefär tio ­procent. Vilka konsekvenser ett sådant krig skulle få för jorden och mänsklighetens framtid beror på omfattningen och om det triggar en så kallad ­nukleär vinter eller inte. Men om bomberna förorsakar tillräckligt stora eldstormar på marken kommer stoft, aska och rök att stiga upp i atmosfären, solens strålar blockeras, ozonlagret förstöras och temperaturen sjunka. Då är den nukleära vintern ett faktum och i dess spår följer svält, lokala konflikter, samhällsupplösning och undergång.

Material från
Allt om Vetenskap nr 5 - 2015

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter