Bookmark and Share

Meteorologisk mystik:

Den gröna blixten

Den är mytomspunnen, den gröna blixten. Det finns historier om folk som jagat den i decennier, seglare som tittat på hundratals solnedgångar för att få en skymt av den.
Och de som sett den gröna strålen glömmer det inte. Det är ett av de mest svårfångade och spektakulära naturfenomen som finns.



Himlen är vanligtvis blå, eller har olika röda och orange nyanser vid solnedgången. Därför är det en dramatisk upplevelse när ett klart smaragdgrönt sken plötsligt flammar upp vid horisonten. Det är ett av naturens mest sällsynta och ovanliga fenomen, legendariskt bland framför allt sjöfarare.

Anledningen att det är omtalat bland just sjöfarare är att det krävs en fri horisont och mycket speciella väderleksförhållanden för att fenomenet ska uppstå. Och när det händer handlar det om sekunder, så man får inte titta bort eller gnugga sina sömniga ögon.

Gröna blixten är egentligen ett sammanfattande namn för olika typer av brytningsfenomen, som ger ett klart grönt sken vid soluppgångar och solnedgångar över horisonter med klart väder.

Om man förenklar lite är det i huvudsak två olika fenomen. Det vanligaste är en grön överkant på solen, som är svår att se med blotta ögat, men som kan iakttas med kikare eller teleobjektiv. Denna gröna kant har på engelska kallats för bland annat green flash, green rim och green dot. På svenska kan vi kalla den för gröna fläcken. Det andra fenomenet är en klart grön stråle eller blixt som flammar upp från solens gröna fläck, precis när den går ned eller upp bakom horisonten. Detta fenomen, har på engelska kallats för bland annat green flash, green ray och green beam. Ett bra svenskt namn är ”gröna strålen”, och det är detta ljus som jagas av fantaster runt världen.

FÖRKLARINGAR

Genom tiderna har man sökt olika förklaringar på fenomenet. Som till exempel att den gröna strålen får sin färg genom att solen lyser genom havets vatten. Men då är det svårt att förklara att fenomenet även kan ses över öknar och fjällvidder med vida horisonter.

Vetenskapsmän försökte sedan att förklara fenomenet med att det var ögat som lurades. Genom att vara utsatt för solens röda ljus en längre tid, reagerar ögat med att se komplementfärgen grönt när det röda försvinner. Men fenomenet uppträder lika ofta vid soluppgångar som vid solnedgångar.

Gröna fläcken, alltså en sol med grön överkant, kan ses relativt ofta över vida horisonter och är fotografiskt väldokumenterad. Gröna strålen är däremot mycket sällsynt och jag har aldrig sett ett trovärdigt fotografi av den.

Däremot har jag sett den gröna strålen själv en gång med egna ögon, en magisk solnedgångskväll vid Skagens strand. Det finns sjöfarare som sett den gröna fläcken hundratals gånger, men som aldrig sett den gröna strålen. Gröna fläcken kan ofta ses vid solnedgångar över Stilla havet från Kalifornien. Trots detta är det få av invånarna där, som säger att har sett den.

En författare skriver om detta: ”Gröna fläckar är inte sällsynta, men uppmärksamma iakttagare är däremot sällsynta”.

De få som sett gröna strålen brukar beskriva det som att den flammar upp ungefär som ljusstrålen från en fyr strax under horisonten när solen går ned. Strålens längd är oftast några gånger solens diameter och lyser med ett klart smaragdgrönt sken, ungefär som Jules Verne beskriver den i bokcitatet här intill. Min egen upplevelse var att den gröna strålen flammade till några gånger under en kort sekund.

ETT HÄGRINGSFENOMEN

Gröna fläcken är ett slags hägringsfenomen som beror på brytning och spridning av solens strålar. När solen går ned vid en horisont passerar solens vita ljus horisontellt genom ett brett lager av atmosfären. Solljuset sprids då undan av luftens molekyler och försvagas. De kortvågiga blå våglängderna (blått, indigo, violett) sprids mest och försvinner ibland helt från det direkta solljuset.

De färger som blir kvar är rött, orange, gult och grönt. Därför ser solen alltmer orange eller rödaktig ut, när den närmar sig horisonten. Atmosfärens temperaturförhållanden på olika höjder motsvarar luftlager av olika täthet.

Atmosfären med sina olika luftlager kan då fungera ungefär som ett glasprisma och bryta de återstående röda, orange och gröna färgerna, så att de delas upp i ett spektrum. Samtidigt deformeras solens form av ljusbrytningen.

Under specifika förhållanden kan ögat då se solen som ett tillplattat klot med rött i botten och grönt i toppen. Ibland kan deformeringen bli extrem med mycket fantasifulla former.

OFÖRKLARAT FENOMEN

Bilden illustrerar hur solen belyser atmosfärens stoft och skapar en ljusstråle, dock ej någon grön sådan. På samma sätt kan den gröna fläcken belysa atmosfärens stoft och skapa en grön stråle.

Bilden illustrerar hur solen belyser atmosfärens stoft och skapar en ljusstråle, dock ej någon grön sådan. På samma sätt kan den gröna fläcken belysa atmosfärens stoft och skapa en grön stråle.

Gröna strålen är en ljusstråle från gröna fläcken, som uppstår vid speciella atmosfärsförhållanden. Exakt vad som sker när gröna strålen uppstår har ännu inte kunnat förklaras till fullo. Men en trolig förklaring är att om atmosfären innehåller en viss mängd stoft, så kan man, precis när gröna fläcken går upp eller ned över horisonten, se hur den belyser det lätta stoftet, så att det då framträder som en grön ljusstråle. Det får inte vara för lite stoft i atmosfären, då framträder inte strålen. Det får inte heller vara för mycket stoft, då skyms den gröna strålen. Vid mycket klart och torrt väder finns en del av solens blå strålar kvar i spektrat och solens överkant syns då blåfärgad. En blå fläck är mycket sällsynt och en blå stråle är ännu sällsyntare, om den ens förekommer.

ATT SJÄLV SE GRÖNA BLIXTEN

För att se gröna fläcken behöver man bara vara en flitig iakttagare och befinna sig på rätt plats vid rätt tid och vid de rätta atmosfäriska förhållandena.

Rätt plats är en plats med vida horisonter - havet, öknen eller kalfjället. Rätt tid är vid solnedgång eller soluppgång. Rätt atmosfärsförhållande är klart väder.

Dessutom ska atmosfärens temperaturskiktningar vara speciella. Antingen bör det vara en inversion med ett kallt luftlager närmast havet eller marken och varmare luft ovanför, eller ett kallt luftlager ovanför ett betydligt varmare. Ljusbrytningen vid olika typer av temperaturskiktningar ger olika typer av deformation av solen, som ibland kan få formen av ett timglas.

Samtliga brytningsfenomen ger rött nederst och grönt överst. För att se gröna fläcken ska man helst ha en kikare, men titta inte på solen förrän minst halva solskivan har försvunnit under horisonten, annars kan du skada ögonen!

Om man ska fotografera den gröna fläcken måste man ha ett teleobjektiv och helst också ställa upp kameran på ett stativ.

Har du riktig tur, kan du vid en gröna-fläcken situation få se den gröna strålen flamma upp, precis när solen går ned eller upp bakom horisonten. Då kan du känna dig utvald. Enligt en gammal skotsk legend kan nämligen den som sett den gröna strålen aldrig ta fel i kärlek. Lyckas du dessutom fotografera den gröna strålen, får du gärna kontakta denna tidning.

FRÅGA ALLT OM VETENSKAP!

Genom att skicka det här formuläret så accepterar du Molloms integritetspolicy.

Fler nyheter

Supernovas inre kartlagd

Astronomer har länge velat få klarhet i exakt hur det går till när massiva stjärnor exploderar till supernovor. Och nu har de för första gången, med hjälp av NuStar-teleskopet, kunnat kartlägga vad som händer inne i en stjärna under det sista ögonblicket innan den exploderar i en...

Planeter i massor

Kepler-teleskopet har funnit 715 nya planeter som cirklar runt 305 olika stjärnor. Flera solsystem består av flera planeter, vilket får dem att likna vårt eget. Nästan alla de nyupp­täckta planeterna är mindre än Neptunus. Fyra av dem är mindre än 2,5 jorden och har omloppsbanor inom...

Fet och långsam eller tunn och snabb

Varför vissa spiralgalaxer är runda och buktiga och andra är tunna och platta har länge varit en gåta. Men nu kan forskare vid International Centre for Radio Astronomy Research i Perth i Australien ha knäckt nöten. Enligt dem är det helt enkelt galaxens hastighet och massa som avgör...

Stjärnspäckad katalog

43 647 887 stjärnor innehåller en ny katalog över norra stjärnhimlen som astronomerna Bryan Gaensler och Greg Madsen satt samman av data från den äldre USNO-B-katalogen, med data baserade på fotografier från 1949 och framåt, och Sloan Digital Sky Survey från 2000-talet.Syftet var att se...

Vem var Arthur Williams?

Den brittiske astronomen Arthur Stanley Williams, som levde mellan 1861 och 1938, var egentligen advokat till yrket, men ägnade sig åt astronomi på fritiden. Trots det gjorde han omfattande observationer av planeten Jupiter, vars molnbälten och zoner han började namnge 1898. Han upptäckte...

Bisarr asteroid förbluffar forskarna

P/2013 P5 är en asteroid, belägen i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter, med ett mycket besynnerligt beteende – den uppför sig nämligen som en roterande vattenspridare. Men det är inte vatten den sprider utan stoft.Fyndet har gett forskarna huvudbry. Normalt sett syns bara asteroider...

Meteorit från Mars

År 2011 hittades en meteorit i Saharaöknen. Meteoriten hamnade så småningom hos en samlare i USA där olika forskare fick möjlighet att undersöka den. En av forskarna var Alexander Nemchin, gästforskare på Naturhistoriska riksmuseet, som med hjälp av museets olika mätutrustningar kom...

Plirig sol­förmörkelse

På sin 369:e marsdag bromsade Nasas rover Curiosity in för en stund och riktade kameran rakt uppåt. Ovanför gled den inre av Mars två månar, den potatisliknande Phobos, förbi på låg höjd framför solen. Solförmörkelserna på Mars blir aldrig mer än partiella eftersom månarna är för...

Nyupptäckta asteroidbälte runt Vega kan gömma planeter

Nya planeter runt andra stjärnor upptäcks ständigt. Och i takt med att astronomerna får allt bättre redskap för att kartlägga främmande solsystem hittas nya objekt. Runt Vega, norra stjärnhimlens näst ljusstarkaste stjärna, har forskarna nu funnit vad som tycks vara ett stort...

Jetstråle från döende stjärna

För första gången har astronomer, bland annat från Chalmers, observerat en jetstråle som skickas ut från en döende stjärna. Därmed har de kommit ett steg närmare att kunna förklara hur planetariska nebulosor bildas och vad som händer när stjärnor som solen dör.Planetariska nebulosor...

Det regnar diamanter!

Ja, du läste rätt. Amerikanska astronomer har analyserat nya data hämtad från planeterna Saturnus och Jupiters respektive atmosfärer och menar nu att diamanter sannolikt faller ner mot gasjättarnas mitt. Kraftiga stormar och åskväder omvandlar metan i den övre atmosfären till moln av...

Messenger avslöjar

Merkurius hemligheter

Otroligt nog har solsystemets innersta planet Merkurius bara besökts av två rymdsonder. Den första av dessa hette Mariner 10 och sköts upp 1973. Även om detta uppdrag var en stor bedrift just då, så flög Mariner 10 endast förbi planeten och sonden gav oss långt ifrån en komplett bild av Merkurius.
Förväntningarna på den andra rymdsonden Messenger var därför stora då den sköts upp 2004 och efter att nu ha tillbringat mer än två år i omloppsbana har den inte gjort någon besviken.

Hurra för Curiosity!

Den 6 augusti är det exakt ett år sedan Curiosity landade vid foten av Mount Sharp på Mars. Rovern har redan fullbordat sitt huvudsakliga vetenskapliga uppdrag genom att finna bevis för att den röda planeten för länge sedan kan ha hyst liv.        

250 000 000

år tar det för solsystemet att fullborda ett varv runt Vintergatan.

Förbryllande neutronstjärna

I ofattbara hastigheter, upp till 43 000 varv per minut­, kan en neutronstjärna snurra­. Dessa kollapsade stjärnor har gigantisk densitet och är bland de mest extrema fenomen vetenskapen känner till. Forskarna kan inte helt förklara vad det är för fysiska lagar som styr dem. Och än mer...

Vindpinad Marskulle

Det är troligen vind, inte vatten, som skapat den stora kullen Mount Sharp i Gale Crater på Mars, hävdar amerikanska forskare. Området valdes ut med omsorg som landningsplats för Curiosity eftersom den antogs vara gammal sjöbotten. De nya rönen utesluter dock inte att den ringformade ytan...

Planetnamn ej till salu

Sugen på att få en planet döpt efter dig? Det kommer inte att hända. Den internationella astronomiska unionen, IAU, har beslutat att sätta stopp för all kommersiell namngivning av planeter. Lite snålt kan tyckas eftersom det beräknas finnas över 100 miljarder planeter bara i vår...

Het gas i Vintergatans centrum

Herschelteleskopet har upptäckt ett gasmoln med förbluffande hög temperatur i Vintergatans centrum. Av allt att döma är det på väg att slukas av det massiva svarta hål som finns i området, kallat­ Sagittarius A*. Det svarta hålet har en massa motsvarande fyra miljoner gånger vår sols...

Sidor