Meteorologisk mystik:

Den gröna blixten

Den är mytomspunnen, den gröna blixten. Det finns historier om folk som jagat den i decennier, seglare som tittat på hundratals solnedgångar för att få en skymt av den.
Och de som sett den gröna strålen glömmer det inte. Det är ett av de mest svårfångade och spektakulära naturfenomen som finns.



Himlen är vanligtvis blå, eller har olika röda och orange nyanser vid solnedgången. Därför är det en dramatisk upplevelse när ett klart smaragdgrönt sken plötsligt flammar upp vid horisonten. Det är ett av naturens mest sällsynta och ovanliga fenomen, legendariskt bland framför allt sjöfarare.

Anledningen att det är omtalat bland just sjöfarare är att det krävs en fri horisont och mycket speciella väderleksförhållanden för att fenomenet ska uppstå. Och när det händer handlar det om sekunder, så man får inte titta bort eller gnugga sina sömniga ögon.

Gröna blixten är egentligen ett sammanfattande namn för olika typer av brytningsfenomen, som ger ett klart grönt sken vid soluppgångar och solnedgångar över horisonter med klart väder.

Om man förenklar lite är det i huvudsak två olika fenomen. Det vanligaste är en grön överkant på solen, som är svår att se med blotta ögat, men som kan iakttas med kikare eller teleobjektiv. Denna gröna kant har på engelska kallats för bland annat green flash, green rim och green dot. På svenska kan vi kalla den för gröna fläcken. Det andra fenomenet är en klart grön stråle eller blixt som flammar upp från solens gröna fläck, precis när den går ned eller upp bakom horisonten. Detta fenomen, har på engelska kallats för bland annat green flash, green ray och green beam. Ett bra svenskt namn är ”gröna strålen”, och det är detta ljus som jagas av fantaster runt världen.

FÖRKLARINGAR

Genom tiderna har man sökt olika förklaringar på fenomenet. Som till exempel att den gröna strålen får sin färg genom att solen lyser genom havets vatten. Men då är det svårt att förklara att fenomenet även kan ses över öknar och fjällvidder med vida horisonter.

Vetenskapsmän försökte sedan att förklara fenomenet med att det var ögat som lurades. Genom att vara utsatt för solens röda ljus en längre tid, reagerar ögat med att se komplementfärgen grönt när det röda försvinner. Men fenomenet uppträder lika ofta vid soluppgångar som vid solnedgångar.

Gröna fläcken, alltså en sol med grön överkant, kan ses relativt ofta över vida horisonter och är fotografiskt väldokumenterad. Gröna strålen är däremot mycket sällsynt och jag har aldrig sett ett trovärdigt fotografi av den.

Däremot har jag sett den gröna strålen själv en gång med egna ögon, en magisk solnedgångskväll vid Skagens strand. Det finns sjöfarare som sett den gröna fläcken hundratals gånger, men som aldrig sett den gröna strålen. Gröna fläcken kan ofta ses vid solnedgångar över Stilla havet från Kalifornien. Trots detta är det få av invånarna där, som säger att har sett den.

En författare skriver om detta: ”Gröna fläckar är inte sällsynta, men uppmärksamma iakttagare är däremot sällsynta”.

De få som sett gröna strålen brukar beskriva det som att den flammar upp ungefär som ljusstrålen från en fyr strax under horisonten när solen går ned. Strålens längd är oftast några gånger solens diameter och lyser med ett klart smaragdgrönt sken, ungefär som Jules Verne beskriver den i bokcitatet här intill. Min egen upplevelse var att den gröna strålen flammade till några gånger under en kort sekund.

ETT HÄGRINGSFENOMEN

Gröna fläcken är ett slags hägringsfenomen som beror på brytning och spridning av solens strålar. När solen går ned vid en horisont passerar solens vita ljus horisontellt genom ett brett lager av atmosfären. Solljuset sprids då undan av luftens molekyler och försvagas. De kortvågiga blå våglängderna (blått, indigo, violett) sprids mest och försvinner ibland helt från det direkta solljuset.

De färger som blir kvar är rött, orange, gult och grönt. Därför ser solen alltmer orange eller rödaktig ut, när den närmar sig horisonten. Atmosfärens temperaturförhållanden på olika höjder motsvarar luftlager av olika täthet.

Atmosfären med sina olika luftlager kan då fungera ungefär som ett glasprisma och bryta de återstående röda, orange och gröna färgerna, så att de delas upp i ett spektrum. Samtidigt deformeras solens form av ljusbrytningen.

Under specifika förhållanden kan ögat då se solen som ett tillplattat klot med rött i botten och grönt i toppen. Ibland kan deformeringen bli extrem med mycket fantasifulla former.

OFÖRKLARAT FENOMEN

Bilden illustrerar hur solen belyser atmosfärens stoft och skapar en ljusstråle, dock ej någon grön sådan. På samma sätt kan den gröna fläcken belysa atmosfärens stoft och skapa en grön stråle.

Bilden illustrerar hur solen belyser atmosfärens stoft och skapar en ljusstråle, dock ej någon grön sådan. På samma sätt kan den gröna fläcken belysa atmosfärens stoft och skapa en grön stråle.

Gröna strålen är en ljusstråle från gröna fläcken, som uppstår vid speciella atmosfärsförhållanden. Exakt vad som sker när gröna strålen uppstår har ännu inte kunnat förklaras till fullo. Men en trolig förklaring är att om atmosfären innehåller en viss mängd stoft, så kan man, precis när gröna fläcken går upp eller ned över horisonten, se hur den belyser det lätta stoftet, så att det då framträder som en grön ljusstråle. Det får inte vara för lite stoft i atmosfären, då framträder inte strålen. Det får inte heller vara för mycket stoft, då skyms den gröna strålen. Vid mycket klart och torrt väder finns en del av solens blå strålar kvar i spektrat och solens överkant syns då blåfärgad. En blå fläck är mycket sällsynt och en blå stråle är ännu sällsyntare, om den ens förekommer.

ATT SJÄLV SE GRÖNA BLIXTEN

För att se gröna fläcken behöver man bara vara en flitig iakttagare och befinna sig på rätt plats vid rätt tid och vid de rätta atmosfäriska förhållandena.

Rätt plats är en plats med vida horisonter - havet, öknen eller kalfjället. Rätt tid är vid solnedgång eller soluppgång. Rätt atmosfärsförhållande är klart väder.

Dessutom ska atmosfärens temperaturskiktningar vara speciella. Antingen bör det vara en inversion med ett kallt luftlager närmast havet eller marken och varmare luft ovanför, eller ett kallt luftlager ovanför ett betydligt varmare. Ljusbrytningen vid olika typer av temperaturskiktningar ger olika typer av deformation av solen, som ibland kan få formen av ett timglas.

Samtliga brytningsfenomen ger rött nederst och grönt överst. För att se gröna fläcken ska man helst ha en kikare, men titta inte på solen förrän minst halva solskivan har försvunnit under horisonten, annars kan du skada ögonen!

Om man ska fotografera den gröna fläcken måste man ha ett teleobjektiv och helst också ställa upp kameran på ett stativ.

Har du riktig tur, kan du vid en gröna-fläcken situation få se den gröna strålen flamma upp, precis när solen går ned eller upp bakom horisonten. Då kan du känna dig utvald. Enligt en gammal skotsk legend kan nämligen den som sett den gröna strålen aldrig ta fel i kärlek. Lyckas du dessutom fotografera den gröna strålen, får du gärna kontakta denna tidning.

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter