Historien om världens största byggnadsverk

Den stora muren - 640 mil lång

Nej – man kan inte se den från månen.
Ändå är den mänsklighetens kanske mest monumentala byggnadsverk.
I Sverige skulle den räcka från Treriksröset till Smygehuk fyra gånger.

 

Den börjar i öster vid Shanhaiguan inte långt från Bohai-gulfen, fortsätter över de dramatiska bergen norr om Beijing, genom den svårtillgängliga Ordosöknen och når sin slutpunkt sydväst om Gobiöknen nära Jiayuguan.
Kinesiska muren är 640 mil lång, och detta världens i särklass längsta byggnadsverk har en historia som är lika fascinerande som förvirrande.
Den Stora muren är den Stora myten­.
Kinesiska muren som vi kan se den idag är inte 2 500 år gammal, som annars är en mycket spridd och populär uppfattning. Den är bara drygt 500 år gammal. Så de miljontals turister som varje år besöker stenmuren med den betagande utsikten vid Badaling norr om Beijing och tror att de promenerar på en 2 500 år gammal mur tror fel.
Men det är inte så underligt: historien om Kinesiska muren har i många stycken baserats på sägenliknande berättelser, vidskepelse och folktro som blandats med det moderna kommunist-Kinas propaganda om ”ett stort folk med en stor historia”.
Nya fakta visar att myten om den stora murens enhetlighet, där den beskrivs som ett enda gammalt byggnadsverk med en sammanhängande tvåtusenårig historia, just bara är en myt. Enkelt uttryck är den kinesiska muren flera murar.

Murar och åter murar
Första gången begreppet ”den stora muren”, den direkta översättningen av det kinesiska ”Changcheng”, användes­ var under första århundradet före Kristus, när historieskrivarna beskrev de murar som byggts under de föregående 200 åren. Samma term används några gånger under slutet av Han­dynastin (206 f.Kr.–220 e.Kr.) för att sedan först dyka upp igen i början av Mingdynastin (1368–1644). Tidigare beskrevs istället gränsmurar med termer som till exempel fästningsvall, barriär eller gränsgarnison.
”Murar, murar och åter murar ramar in varenda kinesisk stad”, skrev den svenske konsthistorikern Osvald Sirén på 1930-talet och konstaterade att en kinesisk stad utan mur är lika otänkbart som ett hus utan tak.
Så har det alltid varit i Kina. Versioner av kinesiska tecken för ”boplats” och ”försvar” från omkring 1 200 före Kristus ser ut som murkonstruktioner. Senare användes samma tecken för stad och stadsmur. Tecknet ”cheng”, var från början en bild av ett vakttorn vid en stadsport.
Gamla tiders kinesiska boplatser hade alltid flera murar, vilket inte minst utgrävningarna i Shandong i nordöstra Kina är ett bevis på. Där hittade man murar som daterades till tredje årtusendet före Kristus. Ett annat exempel är den sju kilometer långa och på sina ställen nio meter höga muren runt Ao, norr om Zhengzhou, som är från det andra årtusendet före Kristus.
Murar i form av vallar med hårt packad jord fanns på många olika ställen, men det var i mitten av 600-talet f.Kr. som murbyggandet tog fart ordentligt. Staterna Qin, Wei, Zhao, Yan, Chu och Qi byggde murar över hela Kina för att försvara sina respektive territorier.

De stridande
staternas period

 

Turisternas mur I området runt Beijing har muren återfått sin forna glans – och dessutom moderniserats för att de stora skarorna av turister ska få en bekvämare upplevelse.

Turisternas mur I området runt Beijing har muren återfått sin forna glans – och dessutom moderniserats för att de stora skarorna av turister ska få en bekvämare upplevelse.

Sedan följde den tid som kallas Stridande staternas period. Mellan 481 och 221 f.Kr. uppförde dessa sex stater en rad olika murar, och en historieskrivare från den tiden tecknade ned att ”Qin byggde långa murar för att försvara sig mot barbarerna”.
De Stridande staternas period tog slut när ledaren för Qin-riket Shi Huangdi­ 221 f. Kr. besegrade de andra staterna och utropade sig till den Förste kejsaren.
Filosofen Konfucius (kinesiska Kong Fuzi) hade en dröm att förena alla stridande stater, men han hann dö innan denna dröm blev sann. Den Förste kejsaren, som beskrevs som en blandning av sjakal, hök, tiger och varg från de barbariska nordvästra gränstrakterna, blev mannen som med en skoningslös taktik tvingade ihop alla de statsbildningar som fanns.
Qin Shi Huangdi, den Förste kejsaren, förenade alla olika politiska institutioner­, byggde vägar och skapade ett nytt land. Det är från namnet Qin som den etymologiska rot kom som gav väst namnen på hans rike: ­Sinae, China, Chiné.
Qin Shi Huangdi bestämde sig också för att bygga ihop alla de olika murar, som byggts under de Stridande staternas period, för att försvara sitt nya imperium mot xiongnu-folket i norr, som han såg som ett mycket stort hot.
Den 400 mil långa muren, byggd av hårt packad jord som vid en del partier blandats med sten, började i det som idag är Gansu i nordväst, fortsatte över och runt Huang He-floden, över stäpperna i Inre Mongoliet för att sluta i Liaodong nära Manchuriet. Han använde de delar av murarna som fanns kvar från de Stridande staternas period­, men förband också raviner och stup med muravsnitt och befästningar.

680 mil väg
Dessutom lät han bygga ett 680 mil långt vägsystem, bland annat den 80 mil långa ”Raka vägen”. Den sträckte sig från Inre Mongoliet, över Huang He och söderut till imperiets huvudstad Xianyang, inte långt från nuvarande Xian.
210 f.Kr. dog den Förste kejsaren och han begravdes i det berömda underjordiska mausoleet som vaktas av den
8 000 man starka terrakottaarmén. Han efterträddes av sin son Huhai. Men efter bara ett år startade ett folkligt uppror och 206 f.Kr. föll Qindynastin. Ett inbördeskrig rasade i flera år innan Handynastin grundades 202 f.Kr.
Också den förste Han-kejsaren hyste en stor kärlek till murar som försvarsmetod. Arkeologer tror att han inte bara förstärkte Qin-murarna utan också började bygga flera tusen kilometer ny mur längs den norra gränsen. I Hebei i nordöstra Kina har arkeologer till exempel grävt fram 15 kilometer av en mur som man är säker är från Handynastin.
Handynastin föll 220 e.Kr. och under­ denna 400-åriga dynasti, tror arkeologer och historiker idag, reparerades och byggdes sammanlagt 1 000 mil mur från kusten i nordost till utkanterna av öknen i nordväst.

Dyr mur Den nuvarande sträckningen av muren stod klar i slutet av Mingdynastin. Kostnaderna för att bygga och underhålla muren blev tillsammans med Mingkejsarnas utsvävningar början på en ekonomisk nedgång i Kina.

Dyr mur Den nuvarande sträckningen av muren stod klar i slutet av Mingdynastin. Kostnaderna för att bygga och underhålla muren blev tillsammans med Mingkejsarnas utsvävningar början på en ekonomisk nedgång i Kina.

Hjälpte inte
mot Djingis khan

Efter Wu-riket och de Tre Kungadömenas period mellan 222 och 265 grundades Jindynastin 281. Jindynastin började omedelbart bygga murar i Kina som återförenats efter många år av inbördeskrig och uppror. Murar byggdes sedan av olika kejsare och dynastier i takt med att gränser ändrades och nya fiender hotade.
Men Kinas murar var inte mycket till skydd när Djingis khan våren 1211 ledde en armé på 100 000 man sydost från Gobi-öknen mot Jindynastins huvudstad Zhongdu. Djingis khan och hans fruktade mongoler gjorde helt enkelt en omväg runt murens ändpunkt och krossade allt motstånd. Fyra år senare attackerade han Beijing, och det sägs att delar av staden brann en hel månad efter anfallet som var en veritabel massaker på dess invånare.
Kina kom att lyda under mongolerna fram till att Djingis khans sonson, Khublai khan, dog 1294. Efter 20 år av pestens härjningar grundades så Mingdynastin av Zhu Yuanzhang 1368, mongolerna jagades ut ur Kina och fort och militärposteringar byggdes långt in i Mongoliet. 1421 grundades Ming-dynastins huvudstad Beijing.
Försöken att bygga upp diplomatiska förbindelser med mongolerna, som hade ett starkt fäste i Ordosöknen, misslyckades och med Djingis khans härjningar i minne var kinesernas rädsla för de barbariska mongolerna fortfarande stor.

Den Nya Stora Muren
Det monumentala arbetet att bygga den Nya stora muren satte omedelbart igång. I mitten och slutet av 1500-talet reste man den mur som vi kan se än idag. Från att tidigare bara använt packad jord gick man nu över till att använda sten och tegel.
Mingbefälhavarna började bygga murar på de karga slätterna nordväst om huvudstaden. Nu byggde man en dubbel barriär som fick formen av en defensiv ellips. Den började öster om Huang Hes flodkrök, gick sedan i en båge norr om Datong och vände söderut där den mötte den andra muren nära Juyongpasset.
1547 hade man byggt en barriär på 50 mil, som snart växte till 85 mil. Mongolerna höll sig lugna fram till 1550, då Altan khan red runt Mingmurens östra ände och belägrade Beijing för att tvinga kineserna att bedriva handel med dem, vilket kejsaren tvingades att gå med på.
Han bröt dock löftet efter bara ett år.
Omedelbart började kejsaren förstärka det svårförsvarade området öster om Beijing, alltså vägen som mongolerna tog 1550. Denna lucka fylldes med stenmurar och 1 200 vakttorn. Snart hade man byggt en mur på över 600 mil med sammanlagt 20 000 vakttorn.
Julia Lovell, som undervisar i kinesisk historia och litteratur vid universitet i Cambridge, beskriver i sin bok ”Den stora muren” de sist byggda mursträckorna i nordost som paradnummer i byggnadsverket: de världsberömda vyerna över en tegelorm som slingrar sig över busksnårstäckta bergsryggar. ”Från murens yttersta västliga punkt bland Jiayuguans öken­oaser till den östliga ändpunkten där den kastar sig ut mot kusten vid Shanhaiguan tycks varje vall, fort, bröstvärn och minnesplakett uttänkt som ett tillkännagivande i sten om det land den vakar över och om Mingrege­ringen som övervakade hela bygget: den definierar, innesluter och exkluderar”, skriver Julia Lovell.
Eftersom historien om den Stora muren är den Stora myten är det svårt att exakt beskriva vilka metoder man använde för att bygga den, liksom det är omöjligt att räkna ut vad den kostade.
När det var möjligt, som det beskrivs i ”Den stora muren”, hämtades byggmaterial i närheten och användes i så oarbetad form som möjligt. Jord, sten och trä blev till fyllnadsmassor, och man packade ihop dem mellan väggar av trä, sten eller tegel som bränts av jord från trakten. De kinesiska murbyggarnas favoritrecept på murbruk byggde på klibbigt ris.
Om inte terrängen var för svår kunde tegelstenarna, där de största var 60x24x18 centimeter, fraktas upp med hjälp av ok. Var terrängen för brant bildade man langarkedjor och skickade upp materialet på berget från hand till hand.
Där man inte kunde mura med tegel eftersom terrängen gjorde det omöjligt­ hackade byggarna ut muren ur berget. Murarnas höjd bestämdes av terrängen: på öppen mark är de mellan sju och åtta meter, medan murarna på bergsryggarna bara behövde bli någon meter hög. Ovansidan av muren belades med sten för att hästar skulle kunna ta sig fram. Bredast blev den norr om Beijing, där fem hästar kunde rida i bredd.

Lättförsvarat Avsnitt av muren vid Jiankou – där muren löper på bergskammarna. Väl byggd, var muren här lätt att försvara.

Lättförsvarat Avsnitt av muren vid Jiankou – där muren löper på bergskammarna. Väl byggd, var muren här lätt att försvara.

Miljoner och åter miljoner kineser tvingades ut på murbyggena. Det finns också uppgifter om att murbygget användes som en slags Gulag-arkipelag, dit regeringstjänstemän eller militära ledare, som fallit offer för de ibland galna kejsarnas nycker, skickades. Miljoner dog under murbygget, och det är inte för inte muren kallas ”Världens längsta kyrkogård”.
Däremot tror inte forskare och historiker, som till exempel Julia Lovell, att många döda begravdes inne i muren eftersom det skulle försvaga murens konstruktion.
Mingdynastins kostnader var naturligtvis enorma, men några exakta siffror är omöjliga att få fram. Men låt oss ge några exempel: de muravsnitt som byggdes i öster på 1560- och 1570-talen började med en budget på 65 000 uns silver, där ett uns var lika med 26,3 gram, en viktenhet som byggde på den romerska uncia. 1574 spenderade man 21 000 uns silver på reparationer i öster och väster. 1576 lade man ner 3,3 miljoner uns silver på ytterligare försvarsanläggningar, vilket betydde att man slukade tre fjärdedelar av centralregeringens årliga inkomst.

Kassabrist
Till slut klarade inte Mingregeringen av kostnaderna för reparationer och underhåll. Mingdynastins kassakistor tömdes eftersom Ming-kejsarna slösade bort pengar på både politiska och personliga projekt. Mer än tio miljoner uns silver användes för att bygga Wanli-kejsarens grav, nästan 35 miljoner uns silver kostade kriget i Korea, för att inte nämna de enorma mängder uns silver som den Stora muren kostat. Kejsarna, dessa avgudade, nästan gudomliga varelser i folktron, som stod över allt på jorden, levde ett liv i omåttlig lyx.
De globala depressionerna på 1620- och 1640-talen slog också hårt mot Kina, och Mingdynastin var bankrutt när den störtades av manchuerna 1644. På grund av revolterande Minggeneralen Wu Sangui kunde manchuerna lätt ta sig in i Kina från norr: han öppnade portarna vid Shanhai-passet. Därefter grundades Qingdynastin.

Mur av jord Gammal del av muren. De tidiga murbyggena var inte gjorda av sten utan av hårt sammanpackad jord.

Mur av jord Gammal del av muren. De tidiga murbyggena var inte gjorda av sten utan av hårt sammanpackad jord.

Manchuerna, dessa framgångsrika fältherrar, hade tidigare lagt under sig Inre och Yttre Mongoliet, Tibet, Central­asien fram till Balchasjsjön. Nu utökades imperiet med Kina, och eftersom Qingdynastin enat områdena norr och söder om muren förlorade den sin strategiska roll som försvar. Arbetet med att både reparera och bygga ut muren upphörde. Men när den förlorade sin viktiga roll som försvarslinje började den bara hundra år senare få ett symbolvärde, och då förvandlades den Stora muren mer och mer till den Stora myten.
Det var främst handelsexpeditioner och besökare från väst som imponerades av muren, och många av myterna kommer därifrån. Ett exempel är Lord Macartneys tvååriga besök 1792-93, där reseberättelserna talar om en ”mer än 2 000 år gammal mur”.

”Rida på muren”
Ända fram till kommunisternas seger i inböreskriget 1949 när Mao Zedong utropade Folkrepubliken Kina, skämdes kejsarna som följde på Ming-dynastin för muren. Den representerade, enligt dem, perioder i Kinas historia då landet var defensivt, ibland fegt och försvarslöst. I Kina var muren tidvis ett tecken på militär svaghet, diplomatiskt misslyckande och politisk handlingsförlamning. Än idag är det kinesiska uttrycket för ”beslutsångest” att ”rida på muren”.
När Mao Zedong ledde 80 000 man ur de kommunistiska trupperna i den långa marschen till Shaanxi var det med stridsropet: ”Om vi inte kommer fram till den stora muren är vi inga riktiga män”.
Kommunistiska Kina ser fortfarande muren som en symbol för ”ett stort folk med en stor historia”, men Mao tappade intresset för den när han startade kulturrevolutionen 1966. 1969 lät han riva Beijings gamla stadsmur och byggde en ringled istället.
Myndigheterna har låtit muren förfalla, och idag tror man – det finns inga exakta siffror – att bara en tredjedel av muren finns kvar. På landsbygden har bönder stulit tegelsten från muren och använt som byggnadsmaterial. Rapporter om att delar av muren rivits för att ge plats åt nya byggen finns också. På flera platser har den vandaliserats och sprejats med graffiti.
Några avsnitt av muren har dock restaurerats, till exempel Badaling, sju mil norr om Beijing. Restaureringen var klar 1957 och sedan dess har 130 miljoner turister vandrat där och hänförts av den vidunderliga utsikten. Andra avsnitt av muren som besöks är Jinshanling, 14 mil från Beijing, som är populärt bland vandrare, Simatai, 11 mil nordost om Beijing, som ännu inte gjorts om till turistattraktion.
Än idag gör arkeologerna nya fynd. För fem år sedan hittade man en åtta mil lång murstruktur nära Yinchuan, vilken daterades till 1531.

Material från
Allt om Vetenskap nr 6/7 2007

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter