Rasputin satte Ryssland i brand

Rasputin kom till Sankt Petersburg

I december 1903 kom en man med tåget till stationen i Sankt Petersburg.

Han hade rest långt, även i överförd bemärkelse. Vid första anblicken såg han ut som en helt vanlig rysk bonde: långt, flottigt, svart hår med mittbena och ett par intensiva mörka ögon.

Han hade ett ovårdat och vildvuxet skägg som dolde nedre delen av ansiktet.

Den slitna grå rocken och de tunnslitna, billiga byxorna­ ovanför stövlarna fulländade bilden.

Det svävade ett moln av svett kring honom. Men det var en sak som skilde mannen från alla andra. I fickan hade resenären en skrivelse från biskop Andrej till tsarens biktfader Feofan.

Den smutsige 34-årige mannen var Grigorij Efimovitj Rasputin.

Han var bondson och saknade utbildning, men hade med åren fått rykte om sig att vara en helig man.

Ända sedan barnsben hade han visat prov på en speciell förmåga att sätta sig in i vad folk tänkte. Därför anade han ofta deras hemligheter och fick redan som ung man personer i sin omgivning att bekänna sina synder.

Rasputin förespråkade dryckenskap och hor

Rasputin hade sin egen teori om varför det var nödvändigt att synda.­ Med sin brännande blick övertygade han folk om att Gud bara frälste dem som ärligt ångrade sig.

Men man kunde ju bara ångra­ någonting om man först hade syndat, hävdade Rasputin.

Och därför borde man hänge sig åt allt som var förbjudet, inte minst att fresta sig själv med ett omåttligt supande och sexuella eskapader med andra än sin äkta hälft.

En journalist, som intervjuade byborna i Rasputins hemort när han redan blivit en mäktig man, kunde publicera förfärande berättelser i sin tidning.

Enligt journalisten samlade Rasputin sina anhängare i ett litet rum där han brände rökelse och örter medan alla höll varandra i handen och upprepade en enkel mening: ”Synden för ångerns skull, o Gud!”

När elden hade falnat gav Rasputin en signal varpå alla hans anhängare kastade sig ned på golvet och deltog i en orgie av sexuella aktiviteter.

Rikedom endast för fåtalet

När Rasputin kom till Sankt Petersburg i början av 1900-talet var Ryssland inget­ fattigt land.

Men rikedomarna var oerhört ojämnt fördelade.

Jordbruket var fortfarande dominerande, cirka 80 procent av befolkningen var bönder och de levde med svälten som ständig följeslagare.

Barnadödligheten var hög och tillvaron erbjöd inte alltför många nöjen­ för vanligt folk.

När dagsverket på fälten var utfört väntade belöningen i form av billig vodka eller Guds ord i kyrkan.

I samhällets toppskikt rådde å andra sidan ett ofattbart välstånd.

Stora delar av överskottet omsattes i konstverk av världens främsta­ konstnärer, prydnadsföremål med ädelstenar på och en överdådig heminredning med bladguld och marmor.

Ryssland var instabilt. Den stora fattig­domen i kombination med ett despotiskt och enväldigt tsardöme utgjorde en grogrund för missnöje och revolutionära rörelser. Men för både fattiga och rika var religionen viktig.

Vissa såg Guds exis­tens som en anledning att leva kyskt och enkelt, andra ägnade sig åt andligheten på ett mer sinnligt sätt, fyllt med rökelse, seanser och hängivenhet – Rasputin var inte den ende som betraktade synden som en väg till frälsning.

Nikolaj II kände inte sitt folk

Landets suveräne ledare, tsar Nikolaj II, var en obeslutsam och mild man som främst intresserade sig för sin närmaste­ familj.

Han saknade strategisk talang och var inte särskilt intresserad av politik.

Tsaren levde så avskilt från sitt folk att han i praktiken inte hade någon aning om vilka han härskade över.

Och hans bristfälliga förmåga att förstå vad folket och landet behövde urholkade den sympati­ som visats honom vid hans fars död.

Hans regeringsperiod fick dessutom en usel inledning när flera åskådare trampades ihjäl under de storslagna kröningsfestligheterna.

Vidskepliga ryssar tolkade olyckan som ett dåligt omen inför framtiden.

Hans hustru Alexandra var tysk prinsessa och lika tafatt och verklighetsfrämmande som sin man.

De levde i ett lyckligt äktenskap i sina ståtliga slott och från 1895 fick de med jämna mellanrum fyra döttrar.

När tsaritsan den 31 juli 1904 äntligen födde en son jublade hela familjen över att äntligen ha fått en tronarvinge.

Men glädjen blev inte långvarig. När lille Aleksej var drygt en månad fick han en svårläkt blödning från naveln.

Han växte och började krypa, och fick då hela tiden små sår.

När andra barn på sin höjd fick blåmärken, fick den lille tronarvingen stora blodfyllda ansamlingar som tryckte på leder och nerver och gav honom hemska smärtor.

Aleksej var blödarsjuk.

Hans mor Alexandra var utan att känna­ till det bärare av anlaget till den ärftliga­ sjukdomen, som innebär att blodet inte koagulerar.

Och hon hade fört vidare sjukdomen till sin son.

Den kejserliga familjen höll den hemska sjukdomen hemlig för alla utom de närmaste. På grund av den politiska­ oron var det viktigt att ingen skulle få för sig att tsarfamiljen inte hade någon lämplig tronarvinge.

Rasputin nästlade sig in bland adeln

Vid ankomsten till Sankt Petersburg år 1903 tog Rasputin kontakt med tsartrogna­ kretsar. Presentationsbrevet till tsarens präst, Feofan, blev för Rasputin en nyckel till stadens adliga kretsar – särskilt dess kvinnliga medlemmar.

Högadeln var lika sökande och experi­menterande som resten av befolkningen.

Många förnäma kvinnor fördrev sin tid med religiösa riter – ofta med sexuella undertoner. I detta sällskap kunde­ Rasputin snabbt vinna anhängare och hans rykte förbättrades ytterligare när han lyckades tala en kvinna ur hennes depression.

Hans lära var fortfarande att synd ledde raka vägen till frälsning och han var själv beredd att hjälpa­ damerna­ att synda.

Han bevarade sitt bondska utseeende eftersom såväl hans anhängare som prästerna i den ryska överklassen tolkade hans ovårdade utseende som ett tecken på att han var oförstörd och därmed närmare Gud.

Men det var inte alla som uppskattade Rasputin och hans aktiviteter.

En del retade sig på att han kysste folk på munnen och hade ett frimodigt språk. Själv pratade han öppet om sina synder – ett faktum som snarare lockade än skrämde hans kvinnliga anhängare.

Rasputin beskylldes även för åtskilliga fall av sexuella­ övergrepp, bland annat mot en nunna. Men ingen kunde bevisa någonting och han friades därför från anklagelserna.

Rasputin vann regentparets företroende

Rasputin mötte kejsarparet redan i november 1905, men inte förrän året därpå uppstod någon närmare kontakt mellan dem.

I början fick mystikern bara lov att be för den lille tronföljaren, och mirakulöst nog verkade det som om hans böner hjälpte.

Därmed åtnjöt han inte bara kejsar­parets stora tacksamhet, utan vann så småningom också deras fullständiga tillit – som även kom att gälla i politiska frågor.

Rasputin påstod att han kände Guds vilja. Eftersom han nått goda resultat med att lindra Aleksejs smärtor litade den godtrogne kejsaren blint på honom.

Nikolaj II led stort nederlag

Under de här åren var tsaren svagare än någonsin tidigare.

Han hade lidit ett försmädligt nederlag mot grannlandet i öster: Japans angrepp år 1904 hade drabbat ett fullständigt oförberett Ryssland.

Resultatet blev en rad allvarliga och för tsaren överraskande förluster.

Ryssland krossades i kriget, som för övrigt brutit ut bland annat eftersom tsaren hyste ett barnsligt agg mot japanerna – en japan hade angripit honom en gång när han besökte­ landet.

Av den anledningen ignorerade tsar Nikolaj många varningar om ett krigsutbrott och han saknade fullständigt respekt för Japans militära styrka.

Efter nederlaget tvingades Ryssland acceptera en förödmjukande fred, vilket­ gav Nikolaj inrikesproblem.

Många av tsarväldets fiender i Ryssland såg nu nya chanser att få bort tsaren från tronen. Oron i Ryssland blossade upp.

Den händelse som utlöste den första ryska revolutionen var en fredlig demonstration.

En kylig januarisöndag 1905 gick en grupp vanliga medborgare i procession till Vinterpalatset och tsaren med en skrift där de bad om bröd.

Men säkerhetspolisen missbedömde situa­tionen och mejade ned demonstranterna.

Mer än 100 döda låg kvar på gatorna när beskjutningen upphörde. Tre gånger så många var sårade.

Kortvarigt försök till demokrati

Massakern blev startskottet för strejker och myterier.

När generalguvernören i Moskva dödades av upprorsmän insåg Nikolaj att han måste ge efter.

Han gick med på att bilda en rådgivande församling, duman, vilken skulle godkänna lagarna och ansvara för kontrollen över administrationen.

För första gången fick det ryska folket en smula demokrati.

Men de första mötena i duman tvångsupplöstes och medborgarna miste snart tilltron till ledningen.

Konservativa krafter, som omfattade borgerskapet och de rikaste bönderna, började samtidigt terrorisera de grupper som stod på deras hatlista:­ libe­raler och judar.

Den politiska situa­tionen blev än mer instabil eftersom den största delen av befolkningen fortfarande saknade inflytande.

Situationen blev ännu värre när Tyskland och Österrike-Ungern år 1914 inledde första världskriget.

Ryssland deltog i kriget i allians med England och Frankrike mot tyskarna.

Under världskrigets första veckor hade tyskarna fullt upp på sin västra flank och därför kunde den ryska hären rycka långt framåt.

Men krigslyckan vände snart; ryssarna tvingades tillbaka och i augusti 1915 hade de förlorat kontrollen över Polen.

På grund av brist på förnödenheter och ammunition hade ryssarna i praktiken inte en chans att vinna­ slagen.

Hela plutoner av ryska soldater gav upp inför tyskarna för att slippa svälta.­ Andra soldater släppte vapnen och skyndade hem till sina svältande familjer.

Rasputins makt växte

Medan Ryssland skakades av oroligheter, krig och krav på förändringar skaffade sig Rasputin allt mera inflytande. ”Den helige djävulen”, som han kallades, fick många ovänner. De som klagade över Rasputin svartlistades av tsarfamiljen.

En redaktör för en tidning beskrev Rasputin som någon som ”ödelägger kroppar och själar”, varpå han arresterades och redaktionens kontor och utrustning konfiskerades.

Till och med tsarens mest betrodde ämbetsman förlorade sitt anseende när han med bevis för Rasputins sexuella och spritrelaterade utsvävningar försökte påpeka för tsaren att Rasputin var skadlig för Nikolajs anseende.

Men Nikolaj tänkte inte göra sig av med Rasputin, som i tsarens ögon hade ansvaret för tronarvingens hälsa.

Tsaritsan, som på grund av sitt tillbaka­dragna sätt redan var impopulär, fick efter världskrigets utbrott känna av folkets misstro – hon var född tyska.

Situationen blev tillspetsad men Rasputin, som litade på skydd från tsaren, struntade totalt i skandaler.

Ett exempel på det utspelade sig på en nattklubb i Moskva.

Rasputin var rejält berusad när han kom och när han gjorde närmanden mot en dam som inte var det minsta intresserad blev han arg och började krossa glas och speglar.

Rasputin skröt dessutom med att han hade erövrat tsaritsan, varefter han blottade sig och gjorde obscena rörelser mitt på nattklubben.

Episoden fick inga konsekvenser. Tvärtom kallades Rasputin till Nikolaj som rådgivare.

Tsaren hade fått ett telegram om att arméns förnödenheter inte skulle räcka mer än tre dagar. Rasputin lugnade den nervöse tsaren: Telegrammet var en ren lögn som överbefälhava­ren hade diktat upp för att skapa panik.

Dessvärre var telegrammets innehåll fullständigt korrekt och Rasputins råd resulterade i att armén aldrig fick de begärda förnödenheterna.

Det usla rådet för­svagade dock inte Nikolajs tillit till Rasputin – och tsaren protesterade inte heller när Rasputin efter ett års krig med många nederlag rådde tsaren att själv ta över hela befälet över armén.

Efter­som tsaren helt saknade både taktisk och strategisk förmåga var rådet det värsta tänkbara.

Kriget blev om möjligt en ännu större mardröm med Nikolaj som överbefälhavare­ vid fronten. Resten av riket styrdes nu av tsaritsan Alexandra och den allt mer oregerlige Rasputin.

Rasputin håvade in pengar

Det ryska tsardömet gick obönhörligen mot sin undergång samtidigt som familjens upphöjdhet underminerades på grund av deras umgänge med Rasputin, en simpel bonde.

Under världskrigets första år florerade rykten bland folket om att Rasputin vidareförmedlade stats­hemligheter till tyskarna.

Sedan tidigare gick det rykten om att var­enda tjänst eller befordran och vartenda avskedande påverkades av Rasputin, och att han därför håvade in massor med pengar som mutor.

Kritiken mot Rasputins inflytande växte och som ett sista desperat försök att undvika en katastrof skred en liten grupp konservativa adelsmän till verket. Rasputin skulle dö – och det snart.

Döden i källaren

Den som rent fysiskt skulle utföra mordet var en av tsarens egna släktingar.

Prins Felix Jusupov var en ung adelsman, gift med Nikolajs systerdotter och med en militär karriär bakom sig. Han var inte det minsta intresserad av politik och levde ett bekvämt och slösaktigt liv i sitt palats i Sankt Petersburg.

Men han hade samma uppfattning som de starkt konservativa krafter som fruktade för stabiliteten i hela samhället om tsarens makt skulle försvagas ytterligare.

På kvällen den 16 december 1916 sände Jusupov en droska med bud efter Rasputin.

Mystikern anade inte oråd utan klädde upp sig och åkte iväg. När han kom fram till Jusupovs palats blev Rasputin inbjuden på middag i källaren.

Han serverades också sött vin och kakor. Enligt vissa källor var all hans mat förgiftad, men Rasputin påstods inte ha reagerat nämnvärt på det starka giftet.

Kanske blev han bara berusad av vinet.

Under alla omständigheter var han tillräckligt omtöcknad för att de sammansvurna skulle kunna ge honom ett ultima­tum: Antingen skulle Rasputin skjuta sig själv, eller också skulle han bli mördad.

Rasputin vägrade att begå självmord – varpå de sammansvurna sköt honom.

Oturligt nog dog han inte, utan gjorde utfall mot sina motståndare och lyckades sedan fly genom trädgården.

Gärningsmännen måste till varje pris avsluta vad de hade påbörjat, och till sist lyckades de.

De hann ikapp Rasputin och likviderade honom. Inrullad i en matta dumpades Rasputin i floden Neva i hopp om att han skulle försvinna för evigt. Hans lik flöt emellertid i land på flodstranden några dagar senare.

Revolutionen bröt ut

Men Rasputins död kom för sent för att tsarfamiljens anseende skulle kunna räddas.

Såväl vintern som kriget och den politiska hopplösheten gav näring åt alla de upproriska krafterna.

En akut brist på bröd i Sankt Petersburg fick i början av 1917 arbetarna att gå ut på gatorna och demonstrera.

Soldaterna fick order om att skjuta mot de upproriska medborgarna, men soldaterna vägrade lyda order och gick i stället över på upprorsmakarnas sida.

Utan armén som stöd kunde tsar Nikolaj inte längre hålla sig kvar vid makten, och han abdikerade därför den 15 mars. Inledningsvis gjorde han det till förmån för sin bror Michail, men brodern vägrade att ta på sig det vanskliga ämbetet.

Efter tsarens avgång bildades en provisorisk regering.

Samtidigt styrdes de större städerna i Ryssland av så kallade­ sovjeter – råd med representanter för både arbetare och soldater. Därmed uppstod två parallella maktsystem i landet – medan fullständigt kaos rådde överallt.

Upprorsledaren Lenin förstod att dra nytta av den situation som uppstått i hans hemland.

Under tio år hade han levt i landsflykt i Schweiz men efter tsarens fall återvände han till Ryssland och tog över den halvfärdiga revolutionen.

Lenin lyckades organisera ett maktövertagande av sovjeterna och lät desutom arrestera hela regeringen i november år 1917.

Efter flera oroliga år av blodiga inbördeskrig och maktkamper i Ryssland blev det kommunistiska Sovjetunionen därför en realitet år 1922 – ett enormt rike som bestod i 69 år, fram till 1991.

Rasputins mördare frikändes

Prins Jusupov råkade trots mordet på Rasputin inte i allvarlig onåd hos tsaren, som var släkt med hans hustru.

Men han förvisades från huvudstaden. Efter revolutionen flydde han från Ryssland med fru och barn.

Han tog med sig både Rembrandtmålningar och ädelstenar och kom slutligen till Paris.

På 1930-talet stämde Jusupov ett amerikanskt filmbolag som i en film påstod att orsaken till mordet var att Rasputin­ hade våldtagit Jusupovs hustru.

Paret fick 25000 dollar i skadestånd, en enorm ­summa, för de kränkande uppgifterna.