Vår näring ur haven hotas:

DÖDA HAVSBOTTNAR SPRIDER SIG

Döda havsbottnar blir allt vanligare och breder ut sig över världen.
Mer än 245 000 kvadratkilometer botten är drabbad av syrebrist som påverkar ekologiska processer och leder till att fisk och bottendjur försvinner.
Men det finns hopp – om rätt insatser sätts in.

Döda havsbottnar ökar i antal.

Döda havsbottnar ökar i antal.

Deras första i sig alarmerande studie kom redan för 13 år sedan. Då visade forskar­kollegorna Rutger Rosenberg vid Institutionen för Marin Ekologi vid Göteborgs universitet och Robert Diaz från Virginia Institute of Marine Science i USA att 44 områden av världshavens bottnar var så drabbade av syrebrist att fiskar och bottendjur dog eller tog stor skada.

Provfiske och forskning pågår runt om i världen – för att forskningscentra ska kunna skapa sig en bild av hur läget ser ut. Torskfiskebegränsningarna i Östersjön är ett – omdiskuterat – resultat av detta.

Provfiske och forskning pågår runt om i världen – för att forskningscentra ska kunna skapa sig en bild av hur läget ser ut. Torskfiskebegränsningarna i Östersjön är ett – omdiskuterat – resultat av detta.

Fisk går förlorad

Den rapporten var illa nog, men det har blivit värre. Mycket värre. Den nya sammanställningen forskarna gjort vittnar om att antalet döda havsbottnar i världen ökat till mer än 400. De största döda områdena återfinns i Östersjön, Mexikanska golfen, Öst­kinesiska havet och Bälthavet, alla viktiga fiskeområden – vilket i förlängningen betyder att enorma mängder bottenlevande fisk går förlorad. – I de perioder då syrebristen har sin största utbredning i Skandinavien­ kan över tre miljoner ton av bottendjur saknas, i jämförelse med om bottnarna varit syresatta, säger Rutger Rosenberg.

Hans kollega Robert J Diaz vill ytterligare­ inskärpa allvaret i situationen­:

– Vi måste inse att detta inte är något­ lokalt problem, säger Diaz. Det är ett globalt problem och det har svåra konsekvenser för ekosystemen. Det kommer att påverka vår möjlighet att få föda ur haven mycket allvarligt.

– Om inga åtgärder sätts in kan det sluta med att vi inte har några krabbor, inga räkor, ingen fisk. Det är dit dessa döda zoner är på väg om vi inte sätter stopp för deras framväxt.

Utanför Changflodens mynning­ i Kina finns ett stort område med död havsbotten. Forskarna tror att det varit så länge – men det är först nu som det rapporterats.

Utanför Changflodens mynning­ i Kina finns ett stort område med död havsbotten. Forskarna tror att det varit så länge – men det är först nu som det rapporterats.

Snabb utveckling

De senast tillkomna döda havszonerna återfinns i södra hemisfären, runt de sydamerikanska kusterna, utanför Afrika och i delar av Asien. En del av dessa är inte nödvändigtvis nytillkomna utan kan ha existerat i decennier, det är bara det att vi inte känt till dem tidigare. En död zon rapporterades nyligen in från mynningen av Chang­floden (Yangzi) i Kina, men den har troligen haft samma tillstånd sedan 1950-talet. Andra däremot har tillkommit på senare år och det är en utveckling som hotar att eskalera.

– Många zoner har rapporterats, men det finns säkerligen ännu fler, säger Nancy N Rabalais vid Louisiana­ Universities Marine Consortium. Vad som redan hänt i den industrialiserade delen av världen med ett ökat flöde av gödningsmedel från land till kusterna och ut i haven, det sker nu i utvecklingsländerna.

Hon påpekar att det bara är ett par decennier sedan man i Sydamerika var övertygad om att floderna där var tillräckligt stora för att man skulle undgå att drabbas av samma problem som Mississippi-floden. Men nu är man där och det handlar om flod- och kustlinjer som under andra och bättre omständigheter tillhör de mest produktiva­ i världen.

Östersjön är ett av de svårt hotade områdena. Här finns sedan länge stora områden med permanent syrebrist.

Östersjön är ett av de svårt hotade områdena. Här finns sedan länge stora områden med permanent syrebrist.

Periodisk syrebrist

Vi behöver bara titta åt öster för att upptäcka motsvarande problem. Öster­sjön tillhör de hårdast drabbade havsområdena i världen och de döda zonerna breder ut sig. Det finns mer än 400 sådana zoner i världen och i ungefär hälften av dessa handlar det om säsongvis syrebrist med allvarliga men inte helt förödande konsekvenser. Under den del av året då syrebrist råder dör bottendjuren, men så snart syret kommer tillbaka återkoloniseras det drabbade området av djur från intilliggande. I ungefär en fjärdedel av zonerna uppträder syrebristen periodiskt i dagar eller veckor. Och i den resterande fjärdedelen är syrebristen permanent hela året. Hit hör Östersjön, men en alldeles ny rapport av Ulf Larsson vid Stockholms universitet som forskar på övergödning, pekar på att de döda bottnarna just i Östersjön inte sprider sig.

Går det överhuvudtaget att återuppväcka döda bottenområden?

– Ja, det gör det, säger Rutger Rosenberg till Allt om Vetenskap. Biologiskt är det möjligt, förutsatt att syrehalten når en sådan nivå att bottendjur från närliggande områden kan återkolonisera zonen. Man mäter syret i milliliter per liter vatten och som goda värden räknas 5-8 ml/liter. Vid 2 ml börjar de bottenlevande djuren må dåligt, vid 1 ml dör de – och vid 0 är således syret borta och ersatt med svavelväte.

Då har vi fått en död zon, förorsakad främst av människans ökande utsläpp av näringsämnen som kväve och fosfor, av fossila bränslen inte minst från biltrafiken och av algblomning. För att massförekomster av alger ska kunna uppstå krävs det god tillgång på näring och till exempel blågröna alger fixerar kväve ur luften. När algerna sedan dör och sjunker till botten­ stimuleras tillväxten av förruttnelsebakterier, vilka orsakar syrebrist i djupare vatten.

Lax är lättodlad, men odlingarna­ ställer till problem­. Foderspill och avföring skapar syrebrist.

Lax är lättodlad, men odlingarna­ ställer till problem­. Foderspill och avföring skapar syrebrist.

Laxodlingar komplicerar

Det finns andra och kanske mer oväntade problem. Lax vill vi ju gärna ha på middagsbordet, men laxodlingar kan innebära komplikationer för haven. Big Glory Bay på Nya Zeeland, till exempel, drabbades av syrebrist sedan man satt ut laxodlingsburar, men återhämtade sig snabbt när dessa togs upp igen.

– Laxarna äter ju foder och både spill av detta och fiskarnas avföring hamnar på bottnen med en ansträngd marin miljö och syrebrist som följd, kommenterar Rosenberg.

Men trots ett dystert scenario finns det ändå hopp, förutsatt att rätt åtgärder vidtas i tid och med kraft. Eller, som Robert J Diaz uttrycker saken:

Gödningsämnen från jordbruket sköljs ut i haven och bidrar till övergödning. Flera jordbruksorganisationer arbetar med problemet att få gödningsämnena att hålla sig kvar på åkrarna.

Gödningsämnen från jordbruket sköljs ut i haven och bidrar till övergödning. Flera jordbruksorganisationer arbetar med problemet att få gödningsämnena att hålla sig kvar på åkrarna.

– Lantbrukare gör ju inte detta med avsikt. De vill ju självklart behålla sin gödning på land istället för att låta den flyta ut i floderna. Och förhoppningsvis kommer konstgödning med tiden att bli så dyr att man allvarligt börjar undersöka metoder att behålla den just på åkrarna, där den är avsedd att verka.

Också Rutger Rosenberg tror på en framtid för haven och för Östersjön, fastän vi hittills verkat tämligen obenägna att ställa ifrån oss våra kära bilar.

– Då handlar det förstås om att förbättra reningen och satsa på andra bränslen och till exempel elbilar, säger han. I jordbruket måste man finna lämpliga vägar för att få gödningen att stanna kvar eller i varje fall inte ta sig ut i floder och hav. Både LRF och andra jordbruksorganisationer arbetar mycket med detta. En metod är att sätta så kallad fånggröda, det vill säga när vetet är borta ersätts det med en annan gröda som tar hand om den resterande gödningen. En annan är att satsa på våtmarker. Men det går att komma åt problemen så att syrehalten stiger – och de aktuella zonerna återkoloniseras av bottendjur och fisk.

Material från
Allt om Vetenskap nr 10 2008

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter