Kommer jordens undergång 2012?

Att just 2012 skulle vara det år då världen går under har framförallt­ att göra med att mayafolkets berömda kalender­ slutar­ detta år.

Kalendern, som skapades ett hundratal år efter Kristus, är annars mest känd för att den bland annat bygger­ på mycket exakta astronomiska observationer.­

Det råder delade meningar om hur mayakalenderns datum ska omvandlas till datum i vår moderna almanacka, men enligt den populäraste tolkningen inträffar mayakalenderns sista dag den 21 december 2012. Trots att flertalet arkeologer anser att mayafolket inte såg denna dag som slutet, utan snarare som början på en ny tidsålder av upplysning, så har datumet för många blivit synonymt med domedagen. Detta har i sin tur givit upphov till en uppsjö av vidskepliga, men också några mer eller mindre vetenskapliga teorier, som förutspår hur mänskligheten kommer att utplånas just detta år.

Att jorden träffas av utbrott från solen är inte helt ovanligt. Som tur är så är vår planet försedd med ett eget magnetfält som bildar en skyddande­ bubbla omkring oss och avvärjer de flesta hot av det här slaget. Bild: Nasa/Steele Hill

Solens vrede

Att mayakalenderns dagar tar slut är emellertid inte det enda som händer­ år 2012. Mayakalenderns slut råkar­ nämligen sammanfalla med ett solmaximum.

Solens aktivitet går hela tiden upp och ner och vart elfte år når aktiviteten en topp. Nästa aktivitetstopp inträffar kring 2012 och vi kan därför förvänta oss en hel del väsen från solen detta år.

Vissa tecken pekar till och med på att solens vredesutbrott kommer att bli mer våldsamt än vid det senaste solmaximat 2002-2003, då bland annat Malmö drabbades av ett massivt strömavbrott. Dessutom är det möjligt att solens elvaårscykel finns representerad i mayakalendern, vilket skulle antyda att mayafolket kände till fenomenet – i så fall en märklig detalj eftersom de knappast hade någon elektronik som stördes av solstormar.

Detta har spätt på domedagstankarna och det finns många som menar att ett utbrott från solen kommer att uppfylla mayakalenderns profetia och göra slut på oss om bara tre år.

Den värsta solstormen i modern historia inträffade den 13 mars 1989, under ett aktivitetsmaximum likt det som väntar oss 2012, och gjorde sex miljoner människor i Quebec strömlösa. Men enligt en ny forsknings­rapport skulle konsekvenserna av en ännu våldsammare solstorm, vilket inträffat längre tillbaka­ i tiden, kunna ha förödande konsekvenser för vårt moderna samhälle. Om och när detta sker är det emellertid ingen som kan säga med säkerhet. Bild: Esa/Nasa/SOHO

Solskydd

Under solens aktivitetstopp 2012 kan vi om vi har otur komma i vägen för en soleruption som motsvarar 100 miljarder atombomber av Hiroshima­storlek – men det behöver inte vara så farligt som det låter då jorden är väl skyddad.

Vår planet bombarderas ständigt med strålning och högenergetiska partiklar från solen, i form av den så kallade­ solvinden, men tack vare att de allra flesta av de farliga partiklarna absorberas av jordens magnetfält, jonosfär­ och atmosfär märker vi inte ens av det.

Vid stormar och utbrott från solen ökar givetvis påfrestningarna och vi kan under vissa omständigheter till och med märka av effekterna nere vid markytan, till exempel i form av norrsken. Men inte ens solens värsta utbrott är kraftfulla nog för att kunna bränna oss levande.

Utbrott av det slag som skulle kunna utplåna livet på jorden har observerats från andra stjärnor. 2006 såg till exempel Swift-observatoriet ett utbrott från stjärnan II Pegasi som motsvarade 50 miljoner biljoner Hiroshimabomber, och som lätt skulle ha penetrerat jordens försvar. Men II Pegasi är till skillnad från solen en röd jättestjärna och den ena hälften i ett dubbelstjärne­system. Solen kommer inte att kunna åstadkomma någonting liknande förrän­ den själv sväller upp och blir en röd jätte, vilket inte kommer att ske än på några miljarder år.

Ett av de vapen vi har att försvara oss med mot solens nycker är satelliten ACE, som emellertid snart måste ersättas. Bild: Nasa/Thomas Zurbuchen

Akilleshäl

Att solen är en så pass stabil stjärna betyder emellertid inte att vi går helt säkra. En ny rapport från den nationella vetenskapsakademin NAS i USA visar att rädslan kanske inte är helt ogrundad. Även om ingen kommer att dödas direkt på grund av oroligheter på solen visar rapporten att vi fortfarande är sårbara och att dödssiffrorna i efterdyningarna av en supersolstorm skulle kunna bli obehagligt höga.

Sårbarheten ligger i det moderna samhällets beroende av elektronik, som är mer känslig för dåligt rymd­väder än vad vi människor är.

Det mest kända exemplet är den geomagnetiska storm som på 90 sekun­der slog ut den kanadensiska delstaten Quebecs elnät 1989 och lämnade miljon­tals människor utan ström i nio timmar. Men ännu värre stormar har noterats längre tillbaka i historien, så som den supersolstorm som inträffade 1859 och förvandlade natt till dag. Telegrafsystem i både Europa och Nordamerika slogs också ut av utbrottet, men följderna begränsades av det faktum att den tekniska utvecklingen fortfarande var i ett tidigt skede.

Sannolikheten att en supersolstorm slår till igen och orsakar ett storskaligt och långvarigt strömavbrott är visserligen relativt liten, men händelsen 1859 visar att det ändå är fullt möjligt. Om det sker skulle effekterna kunna bli ödesdigra, eftersom alla delar av samhället idag behöver ström för att fungera.

Mayaindianernas kalender slutar med år 2012. Enligt vissa uppfattningar betydde det att de trodde att jorden skulle gå under då, medan andra hypoteser är att de helt enkelt ansåg att en tidsålder var slut då och en ny skulle börja. Bild: Wikimedia Commons/GNU

Följdskador

Träffas jorden av en ny supersolstorm av samma proportioner som 1859 års årgång är risken enligt rapporten från NAS stor att det skulle orsaka omfattande­ och permanenta skador på både det amerikanska och andra nationers kraftnät, skador som skulle ta lång tid att åtgärda.

Under tiden skulle konsekvenserna av strömlösheten snabbt sprida sig genom samhället. Kommunikation, transportmedel och uppvärmning skulle slås ut nästan omedelbart och inte långt därefter skulle tillgången till dricksvatten, färsk mat och mediciner sina.

Vissa livsviktiga samhällsfunktioner, så som sjukhus, skulle kunna hålla ut något längre tack vare reservgeneratorer, men så fort bränslet tar slut kommer även de att upphöra.

– En händelse som kan sätta kraftnätet ur spel under lång tid skulle vara en av de största naturkatastrofer vi skulle kunna utsättas för, säger John Kappenman vid företaget Metatech, som nyligen genomfört en studie av rymdvädrets påverkan på elektriska kraftsystem.

En svår solstorm av det här slaget skulle enligt rapporten kunna resultera i miljontals döda och en kostnad på flera biljoner dollar för samhället, som skulle ta mellan fyra och tio år på sig för återhämtning.

Varningssystem

Men även om det är sant att följderna av en supersolstorm skulle kunna bli katastrofala och att risken är extra stor kring 2012, så måste vi komma ihåg att vi överlevt åtskilliga liknande aktivitetstoppar­ förut och att det egentligen inte finns någonting förutom mytologi som pekar på att en katastrofal incident skulle ske 2012. Det betyder emellertid inte att det inte kan vara klokt att vidta försiktighetsåtgärder. En viktig del i detta arbete är att kunna förutsäga oroligheter på solen och ge oss en chans att förmildra effekterna­.

En av de viktigaste informations­källorna när det gäller att göra rymdväderprognoser är idag Nasa-satelliten ACE (Advanced Composition Explorer), som befinner sig uppströms i solvinden och förser oss med förhandsinformation i realtid. ACE har emellertid redan passerat sin planerade livslängd och att ersätta satelliten är därför av stor vikt för det fortsatta arbetet med att ge oss förvarning när en solstorm blåser upp.