Dystert scenario i senaste rapporterna:

Global uppvärmning ger en förändrad värld

En närmare titt på de senaste rapporterna om växthuseffekten ger en dyster bild. Samtidigt växer medvetandet om att åtgärder behövs hos beslutsfattare världen över.
Att mänskligheten på lite längre sikt klarar att bemästra problemen verkar troligt. Men tiden fram till dess kan bli kaotisk.

Den globala uppvärmningen är ett faktum – frågan­ är vad den kommer att leda till i det längre perspektivet. I flera rapporter efterlyser man strategier för att skydda vår infrastruktur från de värsta effekterna, parallellt med ansträngningar för att reducera utsläppen radikalt.

Den globala uppvärmningen är ett faktum – frågan­ är vad den kommer att leda till i det längre perspektivet. I flera rapporter efterlyser man strategier för att skydda vår infrastruktur från de värsta effekterna, parallellt med ansträngningar för att reducera utsläppen radikalt.

Flera av varandra oberoende forskningsrapporter slår nu fast att den globala uppvärmningen är en realitet som kommer att få väldiga konsekvenser för världen och mänskligheten. Samtidigt manar man till handling. Det räcker inte med att passivt observera skeendet, utan myndigheter och ledarskap måste hand i hand med vetenskapen iaktta åtgärder, både för att bromsa den ödesdigra utvecklingen – och förbereda oss alla inför vad som enligt dagens scenario oundvikligen kommer att inträffa.

I det senare fallet handlar det främst om strategier för att skydda vår infrastruktur från växthusfenomenets allra värsta effekter, parallellt med ansträngningar för att reducera utsläppen radikalt.

Ökad avsmältning av isen i polarområdena skapar fler drivande isberg och bidrar till höjning av havsvattennivån. De stigande nivåerna märks redan i låglänta områden som exempelvis ögruppen Tuvalu, franska Camargue och Bangladesh.

Ökad avsmältning av isen i polarområdena skapar fler drivande isberg och bidrar till höjning av havsvattennivån. De stigande nivåerna märks redan i låglänta områden som exempelvis ögruppen Tuvalu, franska Camargue och Bangladesh.

Underjordiska reservoarer

Forskare vid Institution of Mechanical Engineers (IMechE), som nu till den brittiska regeringen överlämnar sin rapport kompletterad med en direkt uppmaning till handling, rekommenderar bland annat ett utvidgat antal underjordiska reservoarer för att förbättra oddsen vid avdunstning under förväntade torkperioder, ett underjordiskt system för vattendistribution och en satsning på alternativ energi och elektricitet producerad från en mix av förnyelsebara källor – allt som ett första steg och en öppning för en större och mer omvälvande satsning.

Till exempel pekar man på att våra städer i framtiden måste byggas på ett annorlunda sätt. Det gäller att reducera vad man kallar ”the urban heat-island effect”, det vill säga bygga bort överhettade betongdjungler som kräver så mycket energislösande luftkonditionering och rikta in sig på ny design och arkitektur med avsikten att reflektera värmen från byggnaderna. Ingen kan längre med gott samvete blunda för utvecklingen, för läget är allvarsamt och sannolikt långt mer dramatiskt än man från politiskt håll i allmänhet tidigare velat inse. Ett uppvaknande står emellertid av allt att döma för dörren. Vid ett möte i Kapstaden i Sydafrika slog den brittiske ekonomen och före detta Världsbanksrepresentanten Lord Nicholas Stern fast, att om vi inte med beslutsamhet tar tag i klimatfrågan nu och utan dröjsmål – då har vi sannolikt en utdragen och svårhanterlig global konflikt att vänta.

Instrålning av solljus värmer normalt upp jorden, men en del solstrålning reflekteras­ ut i rymden igen. En ökad förekomst av växthusgaser i atmosfären minskar utstrålningen, med stigande temperatur som följd.

Instrålning av solljus värmer normalt upp jorden, men en del solstrålning reflekteras­ ut i rymden igen. En ökad förekomst av växthusgaser i atmosfären minskar utstrålningen, med stigande temperatur som följd.

Två tänkbara scenarier

Stern är författare till den brittiska regeringens officiella rapport avseende de ekonomiska kostnaderna för klimatförändringen och deltog i mötet tillsammans med dryga tjugotalet miljöministrar, klimatförhandlare och experter från sexton olika länder. Han lade fram två tänkbara framtidsscenarier. Om man uppnår en nollvision vad beträffar koldioxidutsläpp härrörande från elproduktion och vägtransporter­ före 2050, först och främst genom att ersätta kolkraftverk med alternativa och förnyelsebara energislag och byta ut alla fordon rullande på fossilt­ bränsle mot en elektrisk bilpark, då kan värmehöjningen stanna på 2 grader­ Celsius under innevarande århundrade. Men om man inte når detta mål, om förhandlingarna misslyckas och de förväntade insatserna inte blir tillräckligt snabba och omfattande, då kommer klimatskiftningen och den påföljande höjningen av havsvattennivån att få katastrofala följder för hela jorden.

– Folk kommer inte att kunna bo kvar där de nu lever, menar Lord Nicholas­ Stern. Människor kommer att tvingas flytta i massiv skala. Hundratals miljoner, sannolikt flera miljarder människor, tvingas flytta om vi når en temperaturhöjning på fyra, fem eller sex grader. Det skulle definitivt innebära en utdragen global konflikt – för det finns ingen möjlighet att världen skulle klara en så omfattande folkomflyttning under den begränsade tidsrymd som den kommer att äga rum.

Ett exempel på de effekter som redan kan iakttas är glaciärsjön som bildades i Roche­melon i franska Alperna. Ett sammanbrott i glaciärisen kunde dränkt byarna i dalen nedanför. Katastrofen avvärjdes dock genom att man installerade pumpar vid iskanten och punpade ut vattnet ur sjön.

Ett exempel på de effekter som redan kan iakttas är glaciärsjön som bildades i Roche­melon i franska Alperna. Ett sammanbrott i glaciärisen kunde dränkt byarna i dalen nedanför. Katastrofen avvärjdes dock genom att man installerade pumpar vid iskanten och punpade ut vattnet ur sjön.

Victoriasjön sjunker

Polarisarna smälter, haven stiger, sjöar och floder torkar ut och när människorna tvingas på flykt finns stora konfliktrisker. Kongos miljöminister Jose Endundo berättade vid mötet att han nyligen besökt Victoriasjön i grannlandet Uganda och till sin förskräckelse fått veta att den 80 000 kvadratkilometer stora sjön, som utgör en vital källa för Nilen, bara under de senaste sex åren sjunkit med tre meter. Situationen är densamma eller snarlik på många håll i tredje världen och Endundo underströk att ”de rika länderna måste ge oss en hjälpande hand” – men kommer man att ha möjlighet att göra detta eller är slaget redan förlorat­?

Man frestas onekligen att gå på den senare linjen när man tar del av IMechE:s rapport, som är avsevärt dystrare. Här har forskarna arbetat utifrån en modell med namnet GENIE-1, som både ger ett längre perspektiv och en mörkare bild. Pessimistisk tycker en del, pragmatisk menar andra.

IMechE håller hur som helst för troligt att utsläppen av växthusgaser kommer att fortsätta att öka fram till 2050, då en serie mer dramatiska händelser, till exempel nedsmältningen av det grönländska istäcket, till sist tvingar­ världen att vidta radikala åtgärder. Runt 2100 har havsvattennivån stigit med 0,5 meter och temperaturen­ med 4,4 grader jämfört med den förindustriella tiden. Ytterligare 100 år senare är havet 1,5 meter djupare och temperaturen 7 grader varmare – och framme vid år 3000 har havet stigit med hela 7 meter och temperaturen­ är 8 grader varmare än före den industriella­ revolutionen.

De flesta stora städer medför stora utsläpp av växthusgaser. Londons dagliga genomsnittliga utsläpp visas av den blå sfären – här jämförd i skala med några av Londons välkända byggnader. Det dagliga utsläppet beräknas till cirka 140 000 ton.

De flesta stora städer medför stora utsläpp av växthusgaser. Londons dagliga genomsnittliga utsläpp visas av den blå sfären – här jämförd i skala med några av Londons välkända byggnader. Det dagliga utsläppet beräknas till cirka 140 000 ton.

Ett paradigmskifte

Det kan tyckas förmätet att försöka sig på förutsägelser om världens beskaffenhet så långt fram i tiden, men IMechE­ understryker att vi åtminstone bör lära oss planera för ett antal hundra år och att det är ett sådant tidsperspektiv tekniker ska ha i åtanke när de ombeds bygga broar eller vallar till skydd för det stigande havet.

En annan del som försummats att spekulera runt i IMechE är den tekniska utvecklingen. Man presenterar problemen, men saknar visioner om vilka tekniska lösningar som kan bli verklighet under en så lång period som rapporten täcker in. Dock tycks man vara medvetna om att forskning pågår.

Det krävs ett nytänkande på alla fronter, menar IMechE:s miljö- och klimatexpert Tim Fox, som pekar på energiförsörjningen som det grundläggande.

– Det måste till ett verkligt genombrott, som gör fusion eller annan, ännu icke identifierad teknologi till verklighet, menar han.

Effekterna av den globala uppvärmningen de närmaste hundra åren lär vi ändå inte slippa undan. Orkaner och översvämningar omväxlande med torka och skogsbränder blir vanligare. Sahara breder ut sig. Platser som Saigon, New Orleans, Venedig och Mumbai läggs under vatten. Malaria och andra virussjukdomar sprids till nya områden. Växter och djur omfördelas och sprids på ett icke önskvärt sätt och slår sönder lokala ekosystem.

FN:s Intergovernmental Panel of Climate Change beräknade tidigare att risk för ökade väderkatastrofer förelåg om temperaturen steg med mellan 1 och 2,1 grader Celsius med 1990-talets nivåer som utgångspunkt och National Climatic Data Center rapporterade nyligen att den globala temperaturen stigit med 0,13 grader sedan 1990. En ny studie utförd av forskare vid Stratus Consulting Inc i Boulder i Colorado visar emellertid att risken börjar skjuta i höjden redan under FN:s nedre gräns och att det är sannolikt att ”mänsklig aktivitet har bidragit till observerad ökning av värmeböljor, intensiv nederbörd och intensiteten i tropiska cykloner” – samtidigt som det från Carnegie Institution for Science­ meddelas att mänskligheten förorenar atmosfären med koldioxid och växthusgaser i en allt snabbare takt.

Översvämningar till följd av stigande havsnivåer och extrem­ nederbörd blir vanligare. Landområden förstörs och bostäder skadas av vattnet.

Översvämningar till följd av stigande havsnivåer och extrem­ nederbörd blir vanligare. Landområden förstörs och bostäder skadas av vattnet.

Större sårbarhet

Under 1990-talet steg utsläppen av koldioxid med 0,9 procent om året. Från år 2000 och framåt ligger siffran­ på 3,5 procent om året. Studien, genomförd och författad av Stephen H Schneider vid Stanford University, Michael Oppenheimer vid Princeton University och forskare från Indien, Tyskland, Kanada, Zimbabwe, Australien, Bangladesh, Kuba och Belgien, pekar också på en större sårbarhet för klimatförändringar hos exempelvis fattiga och äldre, inte bara i utvecklingsländer utan också i den rikare delen­ av världen.

– Till exempel, säger man, visar händelser som orkanen Katrina och värmeböljan i Europa 2003 att kapaciteten att anpassa sig till klimatrelaterade extrema skeenden är mindre än förväntat och som ett resultat av detta blir konsekvenserna större än vi tidigare trott.

Somliga målar en än mörkare bild av framtiden och Bob Watson, tidigare ordförande i nämnda IPCC, manar världen att utarbeta akuta strategier och förbereda sig för en höjning av medeltemperaturen på 4 grader.

Senast jorden upplevde en höjning­ på en sådan magnitud var för 55 miljoner år sedan, då frusen, kemiskt tillsluten metan frigjordes från havsbottnen i explosiva kaskader som fyllde atmosfären med ungefär 5 gigaton koldioxid, den redan överhettade planeten blev ytterligare 5 eller 6 grader varmare, tropisk skog växte upp i de isfria polarområdena, havet surnade och livet i det reducerades, havs­vattennivån steg till 100 meter högre än idag och öken bredde ut sig hela vägen från Sydafrika upp genom södra Europa.

Klimatavvikelser i form av extrem torka eller extrem nederbörd blir vanligare. Bilden visar svår torka i Cape Winelands i Sydafrika.

Klimatavvikelser i form av extrem torka eller extrem nederbörd blir vanligare. Bilden visar svår torka i Cape Winelands i Sydafrika.

En isfri planet

– Det är inte sannolikt att västra Antarktis istäcke överlever århundradet, menar klimatologen James Hansen, chef för Nasas Goddard Institute for Space Studies i New York.

– Koldioxidkoncentrationer på 550 delar per miljonen (ppm) mot dagens 385 ppm vore en katastrof, tillägger han. Det skulle tvivelsutan leda till en isfri planet med en kraftig höjning av havsvattennivån. Vägen dit kan bli en mardröm.

I ett närmast febrilt sökande efter möjligheter att stoppa denna allt annat än önskade utveckling är det många forskare som pekar på energin som själva kärnfrågan. David Wheeler och Kevin Ummel vid Center for Global Development i Washington räknade så sent som i december förra året fram att 110 000 kvadratkilometer solpaneler tvärs över Jordanien, Libyen och Marocko skulle räcka för att täcka mellan 50 och 70 procent av jordens samlade energibehov. På sikt. Enligt Wheelers och Ummels förslag skulle installeringen ta sin början 2010 för att tio år senare kunna leverera 55 terrawattimmar per år, tillräckligt för att förse 35 miljoner människor med hushållsel. Det är en början, men det brådskar om man ska kunna stänga kolkraftverken i tid och inte bara bromsa utan minska utsläppen. Eller­ som en forskare väljer att uttrycka saken­:

– Jag skulle vilja låta mer optimistisk men jag har ingen anledning att vara det. För att vara på den säkra sidan behöver vi minska koldioxidutsläppen med 70 procent fram till 2015. Som det är nu ökar vi istället utsläppen med mer än 3 procent – varje år…

Material från
Allt om Vetenskap nr 4-2009

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter