HAR DET FUNNITS DRAKAR?

Jag undrar om det någonsin funnits drakar? Om inte, är det fysiologiskt möjligt för ett djur att spruta eld?

Tyvärr – drakar är enbart sagodjur. Men djur som kan spruta eld finns faktiskt – de är dock bra mycket mindre än drakar.

Tyvärr – drakar är enbart sagodjur. Men djur som kan spruta eld finns faktiskt – de är dock bra mycket mindre än drakar.

– Nej, det har aldrig funnits drakar. Man har gissat att tron på drakar har sitt ursprung i fynd av jättelika ben från dinosaurier eller andra fossila reptiler. Avbildningar av drakar är uppenbarligen inspirerade av ödlor. Ödlor är betydligt mindre, men de har fjäll och kloförsedda ben precis som drakarna, säger Anders Lundquist, universitetslektor vid Institutionen för cell- och organismbiologi vid Lunds universitet.

Ödlor saknar dock vingar, men i Indien och Sydöstasien finns det faktiskt ett släkte ödlor som kan glidflyga med hjälp av flyghud. Flyghuden spänns ut av revbenen och ger intrycket av drakvingar. Trots att de är små har dessa ödlor fått det latinska släktnamnet Draco. Den största nu levande ödlan, komodovaranen, kallas på engelska ”komodo dragon” (se www.biol.lu.se/zoofysiol/Svar/Fonster/Varan.html).

– Mig veterligen är bombarderbaggarna de enda djur som kan spruta eld, om än i mycket blygsam skala, säger Anders Lundquist. Av dessa finns i Sverige bara den sällsynta arten Brachinus crepitans, som tillhör skalbaggsfamiljen jordlöpare (Carabidae).

Skalbaggar skyddas av sina täckvingar, men kan inte flyga i väg snabbt när fara hotar. Jordlöparna har löst problemet genom att ha giftkörtlar som mynnar i bakänden. De flesta jordlöpare kan vid fara spruta ut giftet, som bland annat kan innehålla syror, fenoler och kinoner.

Hos bombarderbaggarna har giftmekanismen utvecklats ytterligare. Giftkörteln består av två kammare. Den inre innehåller hydrokinoner och väteperoxid. Från den leder en gång till den yttre, som mynnar på kropps­ytan. Den yttre kammaren innehåller särskilda enzymer, peroxidaser och katalaser.

– Vid fara tömmer baggen en del av den inre kammarens innehåll i den yttre, berättar Anders Lundquist. Med hjälp av enzymerna sker då ett antal kemiska reaktioner. Väteperoxiden bryts ner, varvid syrgas bildas och oxiderar hydrokinonerna. Reaktionerna leder till en så kraftig värmeutveckling att man kan bränna sig. Syrgasen, som utvidgas av värmen, fungerar också som drivgas och driver ut den heta blandningen med en explosion som är hörbar för en människa. Körteln töms inte helt, så baggen kan skjuta flera gånger. Den kan också sikta genom att vrida på bakkroppens spets.

Det finns många andra djur som kan producera ljus, men då handlar det alltid om ”kallt” ljus som inte åtföljs av någon värmeproduktion.

Material från
Allt om Vetenskap nr 3 2008

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter