Hjärnskadade hackspettar?

Hackspettshjärnor utsätts för extrema påfrestningar. Hur de klarar det har många forskare intresserat sig för, och hittills har hypotesen varit att de har en klurig konstruktion som dämpar slagen och räddar hjärnan. Men så enkelt kanske det inte är.

Hackspettshjärnor utsätts för extrema påfrestningar. Hur de klarar det har många forskare intresserat sig för, och hittills har hypotesen varit att de har en klurig konstruktion som dämpar slagen och räddar hjärnan. Men så enkelt kanske det inte är.

Kraften en energiskt hackande hackspett utsätter sig själv för kan motsvara upp emot 1 400 g. Det kan jämföras med att det för en människa räcker med 60-100 g för att drabbas av hjärnskakning. Men hackspetten klarar påfrestningen och drabbas inte av hjärnskador. Eller?

Enligt en ny studie i PLOS ONE som gjorts på amerikanska dunspettar har deras hjärnor ansamlingar av ett speciellt protein som hos människor är kopplat till hjärnskador. Det lägger sig runt nervtrådarna, axonerna, och ger skydd och stabilitet. Blir det för mycket av proteinet kan det störa impulserna mellan nervcellerna, vilket kan leda till  såväl mentala och känslomässiga som motoriska nedsättningar.

Hackspettar visar upp avvikelser i hjärnan som hos en människa skulle tyda på hjärnskada. Bild: Arlene Koziol, The Field Museum

Hackspettar visar upp avvikelser i hjärnan som hos en människa skulle tyda på hjärnskada. Bild: Arlene Koziol, The Field Museum

Huruvida proteinansamlingarna verkligen innebär att hackspettarnas hjärnaktivitet störs är en annan fråga. Kanske är det rent av en anpassning för att skydda hackspettens hjärna och inte en sjuklig förändring. Hackspettar har funnits i 25 miljoner år, om deras beteende var skadligt borde det rimligen ha selekterats bort, tänker sig forskarna. 

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter