Vad är tidvatten?
Vattenståndet vid världens kuster ändrar sig, så det är högvatten och lågvatten med sex timmar och en kvarts mellanrum.
Skillnaden mellan ebb och flod varierar från nästan ingenting i avskärmade områden till uppemot 12–15 meter, där vattnet trycks ihop i trängre kanaler.
Dessa förändringar i havsnivån kallas tidvatten och beror särskilt på inverkan av månens massa på jorden.
De ständiga variationerna av havsvattennivån kallas tidvatten.
Varför uppstår tidvatten?
Tidvatten beror främst på att månens massa påverkar jorden.
Tyngdpåverkan från månen drar i jordens samtliga beståndsdelar, men det är skillnad på kraften beroende på avståndet till månen.
Närmast månen är dragningen störst, medan de avlägsnaste delarna av jorden upplever en väsentligt mindre dragningskraft.
Resultatet är att månens massa inte bara drar i jorden utan även försöker att sträcka ut den, så att den får formen av en amerikansk fotboll. Den fasta jordskorpan påverkas trögare av denna dragningskraft än vad haven gör.
Det är därför först och främst jordens vattenmassor som månen sätter i rörelse.
Månens gravitation är orsaken till att vi har tidvatten i form av högvatten och lågvatten.
Jordens rotation innebär att varje punkt på jorden har både störst och minst avstånd till månen cirka en gång under loppet av ett dygn.
Månen själv roterar dock också och hinner ett varv på 27,3 dygn. Konsekvensen av detta är att det är omkring 12,5 timmar mellan två högvatten.
Solen kan förstärka tidvattnet
Solen drar också i jorden med en kraft, som är beroende av avståndet mellan de två.
Effekten är betydligt svagare än av månens påverkan, men inte desto mindre betyder det att tidvattnets styrka förändras i takt med månens faser.
Vid nymåne och fullmåne förstärker solens och månens dragningskraft varandra, och tidvattnet är därför kraftigast under denna period.
LÄS OCKSÅ: Nymåne är himlens mörka måne
Vid tilltagande och avtagande måne motarbetar solens och månens dragningskraft däremot varandra, så att tidvattnet blir svagare. De två fenomenen kallas springflod respektive nipflod.
När solen och månen befinner sig på en linje vid nymåne och fullmåne (lila) förstärker solens månens tidvattenkrafter varandra och skapar en starkare form av tidvatten - springflod. När månen däremot är avtagande eller tilltagande (blått) motarbetar himlakropparna varandra och skapar en mildare variant av tidvatten, så kallad nipflod.
Vind och väder kan öka konsekvenserna av tidvatten
Havets vattenstånd är utöver av tidvattnet även beroende av väder och vind.
En kraftig och ihållande blåst kan således pressa in stora mängder vatten mot kustområdena.
Kulminerar vindstyrka och tidvatten samtidigt, kan det orsaka våldsamma översvämningar, som kallas stormflod.