Nu strider forskarna om enmetersfolket:

Homo floresiensis - århundradets upptäckt?

Upptäckten av en hittills okänd, blott meterlång och sedan länge utdöd människoart på ön Flores i Indonesien beskrivs av många som århundradets fynd, men sedan är forskarna oense. Var Homo floresiensis med sina ytterligt små hjärnor i stånd att använda verktyg? Och när dog dessa människor egentligen ut, för 12 000 år sedan – eller kanske i själva verket på 1800-talet…?



Det senare alternativet skall kanske i första hand tillskrivas den folkliga fantasin och placeras i samma kategori som skrönor om odjur i Loch Ness eller nutida dinosaurier i Centralafrika. Men det finns faktiskt forskare som efter den senaste tidens sensationella fossila fynd tar de folkliga legenderna på största allvar – och just på Flores talar invånarna om ett uppseendeväckande kortväxt, hårigt och underligt folkslag, som i forna tider ställde till problem för förfäderna.

MYTISK VARELSE

Man kommer kanske att tänka på trollen – eller på fynden från grottan Liang Bua!

Befolkningens egen term är ”Ebu Gogo”. ”Ebu” är ordet för mormor/farmor. ”Gogo” betyder ungefär ”allätare”, vilket kan sägas vara dess främsta karaktärsdrag – om man nu alls skall sätta någon tilltro till legenderna om denna mytiska varelse.

Forskaren Bert Roberts vid University of Wollongong gör i varje fall det. Han har intervjuat många äldre bybor på Flores som återgett den muntliga tradition de fått i arv av fäderna, uppgifterna är påfallande samstämmiga och ingen på ön skulle ens komma på tanken att ifrågasätta Ebu Gogos tidigare existens. De levde ju kvar långt in på 1800-talet och kontakterna med dem var många och vanliga, nästan alldagliga, om än inte alltid så angenäma.

- De gjorde enligt legenderna sannerligen skäl för sitt egendomliga namn, menar Roberts. Ebu Gogo åt verkligen allt – och de åt allting rått.

- De tillagade ingenting utan allt åts i befintligt skick, grönsaker, frukt, kött och ibland även människokött. Man berättar att när de serverades mat i skålar av pumpaskal – då åt de även skålen!

Enligt legenden hade Ebu Gogo ett mycket begränsat och för andras öron mumlande språk. De klättrade i träd, men de använde inga verktyg – och här kommer legenden enligt Bert Roberts på kollisionskurs med de arkeologiska fynd som säkrats i samband med upptäckten av den 18 000 år gamla enmetersmannen Homo floresiensis.

LITEN HJÄRNKAPACITET

Colin Groves vid Australian National University är expert på den mänskliga evolutionen och han ger Roberts oväntad hjälp förbi detta blindskär när han tillåter sig ifrågasätta om verktygen som hittats verkligen tillhört och använts av Homo florensiensis.

- De var helt enkelt inte tillräckligt intelligenta för att kunna tillverka sådana redskap och de uppförde sig på det hela taget mer som schimpanser, menar Groves. Utrustade med en hjärnkapacitet på maximalt 300 kubikcentimeter är det betydligt troligare att de skulle använt ungefärligen samma slags krokverktyg som just schimpanser använder ibland.

De funna verktygen med upp till 12 cm längd är dessutom alldeles för stora för en varelse på 1 meter och mer jämförbara med redskap tillverkade av Homo sapiens i Australien och Sydostasien.

- Man kan förvänta sig, säger Colin Groves, att små människor tillverkar små redskap.

Den australisk-indonesiska forskargrupp som gjorde fyndet bestämde Homo floresiensis till en avlöpare härstammande från Homo erectus, men inte heller här får man stöd från Groves. Han pekar återigen på att hjärnan är alldeles för liten och tror i stället att denna förmänniska har sin anfader någonstans mitt emellan Australopithecus och Homo. Homo ergaster är gemensam anfader till Homo sapiens och Homo erectus, men Homo floresiensis är mer primitiv än både denna och Homo habilis – och härigenom svår att säkert placera i den mänskliga evolutionen.

VULKANUTBROTT BLEV SLUTET

Michael Morwood har sin tjänst vid University of New England och han ledde gruppen som gjorde upptäckten av den primitiva arten Homo floresiensis. Även Morwood trodde från början att verktygen tillverkats av en senare och mer utvecklad människotyp, men han fick revidera sin uppfattning. Människor av mer modern typ fanns helt enkelt inte på fyndplatsen under Homo floresiensis tid, som sträcker sig från 95 000 år sedan till 13 000 år sedan. Den mer moderna människan dyker upp först för 11 000 år sedan och någon överlappning har inte förekommit. Det är med största sannolikhet verkligen Homo floresiensis som tillverkat verktygen, redskapen och vapnen, med vilka de jagade dvärgelefanten Stegodon – som dog ut samtidigt med sina jägare under och till följd av ett enormt vulkanutbrott på ön för ungefär 12 000 år sedan.

Colin Groves låter sig dock inte övertygas. Han påpekar att man under utformningen av en vetenskaplig teori skall vara försiktig med att hänvisa till vad man INTE finner vid en utgrävning – i all synnerhet i detta specifika fall.

- Det kan finnas mängder av skäl till att man inte funnit några fossil av Homo sapiens, menar han. De kan ha levt på en plats och blivit begravda på en annan. Jag tror att det är sannolikt att redskapen tillverkats av Homo sapiens härstammande från Australien, där vi vet att de fanns för åtminstone 50 000 år sedan. Det är med hänsyn till fynden sannolikt att de kom också till Flores. De tillverkade redskap och vapen, de jagade dvärgelefanten – och de jagade troligen även Homo floresiensis!

OPÅLITLIGA OCH FARLIGA

Nästa år inleder man under Michael Morwoods ledning nya utgrävningar på Flores och då får vi kanske svaret. Till dess får vi leva med osäkerheten och de många frågorna. Om vi nu inte väljer samma förhållningssätt som befolkningen på Flores och sätter vår tilltro till legenden om Ebu Gogo, som levde sida vid sida med människorna en bra bit in på kolonialtiden och som utgjorde ett problem ända tills holländarna på 1800-talet anlände och slog sig ned på ön. Enmetersvarelserna var opålitliga och farliga och hade dessutom fått smak på människokött. Men, berättar legenden, när de vid ett tillfälle rövat bort ett litet barn följde människorna efter, belägrade grottan och kastade in balar med brinnande hö. Ut kom Ebu Gogo, hostande och fräsande kan man tänka sig, och försvann i riktning mot Liang Bua.

Allt enligt den muntliga traditionen på Flores.

Och Liang Bua är naturligtvis just den grotta där de 18 000-åriga fossila fynden härförleden gjordes….

Material från
Allt om Vetenskap nr 9 2004

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter