Hungrig gris nära orsaka storkonflikt

Griskriget 1859

När en amerikansk nybyggare på den omstridda ögruppen San Juan Islands sköt en gris tillhörande en anställd på brittiska Hudson Bay Company fick det oproportionerliga följder. En eskalerande militär upprustning mellan amerikaner och britter, känd under namnet Griskriget. Konflikten kunde dock lösas utan vidare blodspillan och krigets enda dödsoffer blev den olycksaliga grisen.

En potatismumsande gris höll på att orsaka krig mellan USA och  England. Bild: IBL

En potatismumsande gris höll på att orsaka krig mellan USA och England. Bild: IBL

Krig är nästan undantagslöst riktigt grisiga historier fulla av lidande och död, som drabbar många oskyldiga civila. Namnet till trots var så inte fallet med Griskriget mellan USA och Storbritannien år 1859 där krigets enda dödsoffer var just en gris.

Bakgrunden till detta absurda krig, orsakat av en schism rörande en skjuten gris, var en gränskonflikt mellan Storbritannien och USA om den omstridda ögruppen San Juan Islands just utanför Stillahavskusten. Enligt en tidigare överenskommelse, Oregonfördraget från 1846, gick gränsen mellan USA och den brittiska kolonin Kanada längs den 49:e breddgraden, där britterna erhöll Vancouver Island och områdena norr om ön. I fördraget fanns dock vissa oklarheter gällande den exakta gränsdragningen i Juan de Fuca-sundet som mynnar ut i Stilla havet. Där finns nämligen två mindre sund, sammanhängande med Juan de Fuca-sundet, som kan betraktas som kanalens mittpunkt. Enligt britterna gick gränsen i Rosariosundet, öster om ögruppen San Juan Islands, medan amerikanerna hävdade att gränsen gick i Harosundet till väster om ögruppen. År 1856 inrättade brittiska och amerikanska myndigheter en gemensam kommitté för att lösa gränskonflikten men åren gick utan att förhandlingarna ledde någon vart.

James Douglas, brittisk guvernör på Vancouver Island, beordrade attack mot de amerikanska trupperna på San Juan Island.

James Douglas, brittisk guvernör på Vancouver Island, beordrade attack mot de amerikanska trupperna på San Juan Island.

Bökade i potatislandet

Medan dispyten om San Juan Islands fortsatte passade såväl det brittiska handelskompaniet Hudson Bay Company som ett knappt trettiotal amerikanska nybyggare på att lägga beslag på delar av ögruppen för egen del. En av dessa nybyggare var Lyman Cutlar – mannen som skulle avfyra Griskrigets första och enda skott.

När Cutlar den 15 juni 1859 upptäckte ett stort svart tamsvin som, inte för första gången, bökade runt på hans ägor och åt potatisar såg han rött, hämtade sitt gevär och sköt ihjäl den glupska grisen. Cutlar var nu visserligen kvitt sin plågoande men fick snart nya problem på halsen. Grisen tillhörde nämligen en (icke namngiven) irländare, anställd på Hudson Bay Company, som krävde ekonomisk ersättning för grisen. Cutlar erbjöd 10 dollar, irländaren krävde 100. Då Cutlar vägrade betala drog irländaren honom inför rätta hos de brittiska myndigheterna som hotade att fängsla amerikanen. Med stöd av de andra nybyggarna sökte då Cutlar beskydd av amerikansk militär och konflikten var ett faktum.

Konflikten om San Juan Islands och den skjutna grisen trappades snabbt upp. Britterna skickade fem krigsfartyg med 40 kanoner och 2 100, mot amerikanernas närmare 500 man.

Konflikten om San Juan Islands och den skjutna grisen trappades snabbt upp. Britterna skickade fem krigsfartyg med 40 kanoner och 2 100, mot amerikanernas närmare 500 man.

Militär uppladdning

Situationen trappades snabbt upp då 66 amerikanska infanterister sändes till San Juan Islands för att förhindra brittisk militär från att landstiga. Britterna svarade på provokationen och hotet om amerikansk ockupation av ögruppen med att skicka tre krigsskepp till konfliktzonen. Krigsförberedelserna eskalerade ytterligare när amerikanerna sände ytterligare 461 soldater medförande 14 kanoner och britterna kontrade med att förstärka sin flotta med två fartyg, vilket gav en militär styrka om fem krigsskepp, drygt 2 100 män och totalt 70 kanoner. Konflikten som börjat med en skjuten gris riskerade att utvecklas till fullskaligt krig.

Lyckligtvis var den brittiske befälhavaren på plats, konteramiral Robert Baynes, en förnuftig man. När James Douglas, den brittiske guvernören på Vancouver Island, beordrade Baynes att landsätta sina marinsoldater på ögruppen för att attackera de amerikanska styrkorna vägrade Baynes att följa order. Det var ren dårskap att ”två stora nationer gick i krig för ett futtigt 

Konteramiral Robert Baynes ville inte starta krig på grund av en skjuten gris.

Konteramiral Robert Baynes ville inte starta krig på grund av en skjuten gris.

käbbel över en gris” var Baynes slutsats och han gav sina soldater stränga order om att inte angripa de amerikanska styrkorna om inte dessa gick till attack först. Eftersom den amerikanske brigadgeneralen William Harney givit sina trupper liknande order förhindrades konflikten från att urarta ännu mer och det enda skott som avfyrades under kriget var kulan som likviderade den olycksaliga grisen.

Bestörtning på toppnivå

Då nyheten om krisen på San Juan Islands nådde ländernas respektive regeringar i London och Washington möttes den av bestörtning. Det var av absolut största vikt att situationen inte eskalerade ytterligare i vad som riskerade att bli en internationell storkonflikt. Den amerikanske presidenten James Buchanan skickade omedelbart den slipade förhandlaren general Winfield Scott att förhandla med den krigshetsande guvernören James Douglas.

I oktober 1859 resulterade förhandlingarna i att länderna nådde en uppgörelse om en gemensam militär ockupation av ögruppen, med hundra män på vardera sida, tills en permanent lösning kunde hittas. En sådan nåddes i oktober 1872 då kejsare Vilhelm I av Tyskland, som fått uppdraget att leda en kommitté för att medla i intressekonflikten, avgjorde frågan till amerikansk fördel och gränsen drogs i Harosundet väster om ögruppen. 

Fakta: 
Karta

Material från
AoV Tema Historia nr 1 - 2018

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter