Hur fungerar ett mikroskop?

Hur fungerar ett mikroskop? Jag vill veta hur det får bilderna förstorade, och ljusstrålarnas väg.

Ett vanligt optiskt mikroskop, eller ljusmikroskop, kan visa föremål i drygt 1 000 gångers förstoring. Begränsningen sätts av att man av fysikaliska skäl inte kan urskilja detaljer som är mindre än strålkällans våglängd – i detta fall ljusets.

Längst ner på mikroskopet sitter ljuskällan. Denna belyser och fokuseras på objektbordet, på vilket man lägger det föremål som ska studeras. Direkt ovanför sitter objektivet som är en positiv, det vill säga förstorande, lins. I praktiken består objektivet inte av en enda lins utan av ett system av linser som är designat så att avbildningsfelen minimeras.

Mikroskop har ofta flera olika objektiv som man kan byta mellan. Ju mer sfäriskt objektivet är, desto kortare blir brännvidden och desto större förstoringen. Längst upp på mikroskopet sitter ännu ett positivt linssystem – okularet. Den totala förstoringen hos mikroskopet får man om man multiplicerar objektivets och okularets förstoring.

Ljuset kan lysa direkt på föremålet­, men även via en konkav spegel eller via speciella kondensorlinser med vars hjälp man kan reglera ljuset. Ett fluorescensmikroskop, som använder ultraviolett ljus, utnyttjar en så kallad dikroisk spegel inuti mikro­skopet. Denna spegel reflekterar det ultravioletta ljus som sänds ut från ljuskällan, men släpper igenom det fluorescerande ljus som sänds ut av det belysta föremålet. Det finns även mikroskop som har ljuskällan ovanför och linserna under objektbordet.

Mikroskopet med två linser uppfanns omkring 1590 av den holländske glasögontillverkaren Zacharias Jansen. Tjugo år senare förbättrade Galileo uppfinningen. En annan viktig person är holländaren Antonie van Leeuwenhoek, som under andra halvan av 1600-talet tillverkade mikroskop som kunde förstora upp till 500 gånger. Inte förrän då började man inse att mikroskopet var mer av ett vetenskapligt verktyg än en rolig leksak.

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter