Hur fungerar kol-14-metoden?

Hur kan man veta hur gammalt ett föremål är genom att använda kol-14-metoden, och hur säker är denna metod?

Formeln för kol-14-metoden

Formeln för kol-14-metoden

Kol-14-datering görs genom att man bestämmer innehållet av kol-14 i det material som ska ålderbestämmas och jämför det med innehållet i en levande organism (Nf/N0). Den naturliga logaritmen av detta delas sedan med -0,693 varefter hela rasket multipliceras med kol-14:s halveringstid, 5 700 år.

Kol-14-datering görs genom att man bestämmer innehållet av kol-14 i det material som ska ålderbestämmas och jämför det med innehållet i en levande organism (Nf/N0). Den naturliga logaritmen av detta delas sedan med -0,693 varefter hela rasket multipliceras med kol-14:s halveringstid, 5 700 år.

Den stabila grundvarianten av kol betecknas 12C, C-12 eller kol-12. Det finns emellertid även en radioaktiv variant av kolatomen, kol-14. Denna finns i atmosfären i form av koldioxid och tas upp av alla levande organismer, växter såväl som djur. Proportionerna mellan kol-12 och kol-14 är samma som i atmosfären så länge organismen lever.

När växten, djuret eller människan dör, upphör absorbtionen av koldioxid. Eftersom kol-14 är instabilt börjar det då sönderfalla. Halveringstiden för kol-14 är cirka 5 700 år – efter så många år återstår alltså hälften av den ursprungliga mängden kol-14. Genom att mäta proportionerna mellan kol-12 och kol-14 i ett prov från organismen kan man alltså fastställa hur många år som gått sedan organismen dog.

Eftersom hastigheten på sönderfallet minskar med åren blir dateringen osäkrare ju äldre ett prov är. Därför brukar man alltid ange ett osäkerhetsintervall efter en åldersangivelse. Åldersbestämningarna kompliceras även av att halten av kol-14 i atmosfären varierar beroende på bland annat solaktiviteten. Därför måste dateringarna även kalibreras utifrån andra kända dateringsmetoder.

Kol-14-metoden uppfanns 1948 av Willard Frank Libby vid University of California Los Angeles i USA. 1960 fick han Nobelpriset i kemi för denna sin upptäckt, som utan tvekan betytt mycket inte bara för arkeologin utan även geologin och andra vetenskapsområden.

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter