Jaktvård på stenåldersvis

Utgrävningarna vid Norje Sunnansund i Blekinge skedde 2011 i samband med att E22 fick ny sträckning. Bild: Blekinge museum

Utgrävningarna vid Norje Sunnansund i Blekinge skedde 2011 i samband med att E22 fick ny sträckning. Bild: Blekinge museum

För något år sedan berättade vi att människor som levde i Norje Sunnansund utanför Sölvesborg för 9 200 år sedan fermenterade fisk i så stor omfattning att det tyder på att de måste ha varit mer eller mindre bofasta på platsen. Adam Boethius vid Lunds universitet låg bakom den studien och har nu forskat vidare på de fynd som påträffades vid utgrävningarna 2011.

Han har nu kommit fram till att människorna som levde här under jägarstenåldern tycks ha jagat på ett ansvarsfullt sätt för att maximera avkastningen och bevara det vilt de ville ha på jaktmarkerna. Han stöder sitt antagande på studier av djurben från utgrävningsplatsen. Från kronhjort finns i stort sett endast ben från unga individer som nått sin fulla storlek, men ännu inte börjat föröka sig. Genom att jaga sådana djur fick jägarna ut maximal mängd kött per fällt byte samtidigt som hjortstammen, med sin relativt långsamma reproduktionstakt, inte påverkades.

Även bäver och större rovdjur som varg, räv och björn jagades selektivt, möjligen för att de fullvuxna djuren gav bäst pälsar och råvara till redskapstillverkningen. Jakt på bland annat mård och ekorre skedde med gillrade fällor vintertid då pälsarna var tätast och djuren fullvuxna.

Kronhjort hörde till storviltet folket i trakten jagade för 9 200 år sedan. Endast fullvuxna djur som ännu inte fått ungar fälldes, vilket gav mycket kött och annan viktig råvara. Tänderna kunde till exempel bli smycken (bilden). Bild: Blekinge museum

Kronhjort hörde till storviltet folket i trakten jagade för 9 200 år sedan. Endast fullvuxna djur som ännu inte fått ungar fälldes, vilket gav mycket kött och annan viktig råvara. Tänderna kunde till exempel bli smycken (bilden). Bild: Blekinge museum

Vildsvin jagades dock mer urskillningslöst. Men det skadade å andra sidan inte stammen eftersom vildsvin förökar sig betydligt snabbare än till exempel hjortar. När det kom till säl ses inte heller någon strategi. Såväl ungar som diande honor kunde bli middag till människorna.

Möjligen hade folk innan de blev bofasta på platsen lärt sig att det var viktigt att inte gå för hårt fram i jaktivern. Att ytterst få ben från uroxar och älgar påträffas kan eventuellt bero på att de innan bosättningen jagats så intensivt att de gått tillbaka kraftigt i antal.

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter