Vetenskapens tio-i-topp:

Kvinnorna bakom upptäckterna

Det har inte alltid varit lätt att vara kvinna och intresserad av vetenskap. Många hindrades från att studera av sin omgivning, och få har fått sina namn förevigade på samma sätt som sina manliga kollegor.
Men trots det finns de – kvinnorna som ligger bakom­ ovärderliga vetenskapliga upptäckter som fört utvecklingen­ framåt.

Vilka som är de tio mest betydelsefulla vetenskapskvinnorna är inte lätt att avgöra – dels handlar det om tycke och smak, men ofta också om osäkerhet om deras roll i ett projekt, en teori eller en upptäckt. Inte sällan har manliga vetenskapsmän fått hela äran, som för kartläggningen av dna:s struktur eller pulsarernas upptäckt.
En annan fråga är vad som är vetenskap. Redan för flera tusen år sedan fanns kvinnor som gjorde sig kända som läkare, astronomer och annat, till exempel Merit Ptah som verkade som läkare 2700 f.Kr. i Egypten och En Heduanna som verkade som astronom i Babylonien för 4 500 år sedan.
Vi har dock koncentrerat oss på modern vetenskap och letat fram de kvinnor som verkat under de senaste 200 åren. Någon inbördes rangordning är inte heller lätt att åstadkomma – möjligen med undantag för förstaplatsen­. Marie Curie ligger definitivt bra till där.

Marie Curie 63 år gammal. Den första kvinna att tilldelas två nobelpris vid två olika tillfällen – först 1903 i fysik och sedan 1911 i kemi.

Marie Curie 63 år gammal. Den första kvinna att tilldelas två nobelpris vid två olika tillfällen – först 1903 i fysik och sedan 1911 i kemi.

1. Marie Curie 1867 - 1934
Av alla vetenskapskvinnor är Marie Curie utan tvekan den mest kända. Hon var inte bara först som kvinna att få nobelpris – hon fick det dessutom två gånger. Första gången i fysik för sina studier av radioaktivitet och andra gången i kemi för sin upptäckt av två nya grundämnen.
Marie Curie föddes som Maria Sklodowska den 7 november 1867 i Polen. Hon var flitig i skolan och hennes minneskapacitet var enorm. I Paris studerade hon sedan vid Collège Sévigne. Favoritämnena var matematik och fysik som hon även läste vid Sorbonne och det var här hon träffade sin blivande make, Pierre Curie. De hyste ett stort gemensamt intresse för vetenskapen och den 25 juli 1895 gifte de sig. Paret fick två döttrar.

Marie och Irène Curie. Hittills det enda mor-dotter-paret som båda tilldelats nobelpriset. Både Marie och Irène dog av leukemi, troligtvis på grund av deras forskning med radioaktivitet.

Marie och Irène Curie. Hittills det enda mor-dotter-paret som båda tilldelats nobelpriset. Både Marie och Irène dog av leukemi, troligtvis på grund av deras forskning med radioaktivitet.

Det gula är alfapartiklar som utstrålas från radium (rött). Radium är det mest kraftfulla radioaktiva ämne man känner till, det utstrålar en miljon gånger mer radioaktivitet än uran.

Det gula är alfapartiklar som utstrålas från radium (rött). Radium är det mest kraftfulla radioaktiva ämne man känner till, det utstrålar en miljon gånger mer radioaktivitet än uran.

1896 upptäckte Henri Becquerel­ det som Marie gav namnet ”radioaktivitet”. Tillsammans med Pierre undersökte Marie flera olika radioaktiva material, speciellt uraninit som underligt nog är mer radioaktivt än det uran som det utvinns ur. De kom så småningom fram till förklaringen att uraninit innehåller spår av ett okänt ämne vilket är mer radioaktivt än uran. I december 1898 tillkännagav Marie Curie det nya ämnets existens som fick namnet radium på grund av sin starka strålning.
Under arbetets gång hade paret Curie även lyckats särskilja ett annat grundämne, polonium, som fick sitt namn efter Maries hemland.
1903 fick Marie och Pierre Curie dela nobelpriset i fysik med Henri Becquerel för deras forskning inom radioaktivitet.
Tre år senare, i april 1906, dör Pierre­ i en trafikolycka. Marie tar över makens professur vid Sorbonne och 1911 tilldelas hon nobelpriset i kemi för att ha upptäckt polonium och radium. Marie Curie är hittills den enda kvinna som mottagit två nobelpris.
Den 4 juli 1934 dog Marie Curie av aplastisk anemi, en allvarlig blodsjukdom där benmärgen inte kan producera nya celler till blodet. Troligtvis drabbades Marie Curie av sjukdomen då hon utsattes för strålning under sin forskning och sitt arbete.
Året därpå, 1935, fick Marie Curies dotter, Irène Joliot-Curie nobelpriset i kemi.

Ida Noddack fotograferad omkring 1930.

Ida Noddack fotograferad omkring 1930.

2. Ida Noddack 1896 - 1978
Ida Tacke var en av de första kvinnorna som studerade kemi i sitt hemland Tyskland och 1919 fick hon Berlins tekniska universitets förstapris i kemi och metallurgi. Två år senare, vid 23 års ålder, doktorerade hon vid samma universitet.
Ida Tacke och Walter Noddack forskade tillsammans och letade efter de ännu oupptäckta ämnena 43 och 75. 1925 hävdade Tacke, Noddack och röntgenspecialisten Otto Berg att de hittat ämnena och kallade dem rhenium och masurium. Rhenium fick namnet efter det latinska namnet på floden Rhen – Rhenus. Masurium fick namnet efter Masurien i Östpreussen, vilket inte sågs med blida ögon av vissa forskare. Det var lite för kontroversiellt och politiskt inkorrekt menade man. Endast upptäckten av rhenium blev dock godkänd.

Rheniumdioxidkristaller. Varje rhenium­atom omges av sex syreatomer – Re06.

Rheniumdioxidkristaller. Varje rhenium­atom omges av sex syreatomer – Re06.

Molybdenglans är den enda källan till det sällsynta ämnet rhenium. Detta exempel­ är tolv centimeter brett.

Molybdenglans är den enda källan till det sällsynta ämnet rhenium. Detta exempel­ är tolv centimeter brett.

1926 gifte sig Ida Tacke med Walter Noddack och de fortsatte att forska tillsammans och skrev drygt hundra avhandlingar tillsammans.
1934 experimenterade Enrico Fermi­ med att bombardera neutroner och förutsatte att transuranämnen (grundämnen med ett atomnummer högre än 92) kunde ha producerats, vilket godtogs över lag. I sin avhandling ”Angående ämne 93” kritiserade Ida Noddack detta och föreslog att ”det är möjligt att kärnan slås sönder till flera stora fragment som skulle vara isotoper av kända ämnen, men inte besläktade med det bestrålade ämnet”. Hon förutspådde alltså det som några år senare skulle bli känt som atomklyvning – fission. Tyvärr lade hon inte fram en teoretisk plan samtidigt och hennes avhandling ignorerades­ av de flesta. 1960 avled Walter Noddack och Ida trappade ner på arbetet. Under sin livstid blev Ida Noddack heders­doktor i naturvetenskap vid Hamburgs­ universitet och blev även hedersmedlem av flertalet vetenskapliga föreningar.
Ida Noddack gick i pension 1968 och flyttade till Bad Neuenahr, en liten stad vid floden Rhen. Hon avled 1979.

Maria Goeppert-Mayer (1906-1972), tysk teoretisk fysiker. Delade nobelpriset i fysik 1963 med Eugene Paul Wigner och J Hans D Jensen

Maria Goeppert-Mayer (1906-1972), tysk teoretisk fysiker. Delade nobelpriset i fysik 1963 med Eugene Paul Wigner och J Hans D Jensen

3. Maria Goeppert-Mayer 1906 - 1972
Goeppert var fysiker och lanserade en teori där partiklarna inuti atomkärnan befinner sig i skal, på ett liknande sätt som elektronerna utanför kärnan. Hennes arbeten var en viktig del i utvecklingen av atombomben.
Maria Goeppert föddes i Kattowitz­ och hade turen att komma in på den enda privata skolan i Göttingen­ som förberedde kvinnor för en universitets­examen.
Vid 24 års ålder doktorerade hon i teoretisk fysik och träffade även sin blivande make, Joseph Edward Mayer­. Paret gifte sig och flyttade till USA där Mayer hade en plats vid universitet i Baltimore. Universitetet ville dock inte anställa frun till en professor och bli anklagade för nepotism, men Marias intresse för fysik var så starkt att hon fortsatte jobba in­officiellt och som obetald assistent.
1946 flyttade paret Goeppert-Mayer till Chicago och hon blev

Joseph och Maria Mayer, 1930. De flyttade till USA och skrev bland annat en bok om statistisk mekanik.

Joseph och Maria Mayer, 1930. De flyttade till USA och skrev bland annat en bok om statistisk mekanik.

där professor vid fysikdepartementet och vid Institute for Nuclear Studies samt anställd vid Argonne National Laboratory.
1948 började hon arbeta med teorin bakom atomkärnans struktur och de så kallade ”magiska tal” som förbryllat forskare. Atomkärnor med ett visst antal protoner eller neutroner är stabilare än andra, och efter ett års arbete lyckades hon hitta ett system för detta. Hon tillbringade sedan många år med att räkna på konsekvenserna.
I samma veva kom forskarna Haxel, Jensen och Suess med samma förklaring vilket gjorde Maria säker på att hon hade rätt.
1963 fick Maria Goeppert-Mayer dela nobelpriset i fysik med Eugene Paul Wigner och J Hans D Jensen för sitt arbete med atomkärnans struktur­.
1960 blev Maria professor i fysik vid University of California där hon arbetade i många år. 1971 drabbades Maria av en kraftig hjärtattack som ledde till att hon hamnade i koma och året därpå avled hon.

Bild på Sofia Kovalevskaya från 1871. Hon vann stor respekt för sitt arbete inom matematiken och blev utsedd till professor på Stockholms universitet.

Bild på Sofia Kovalevskaya från 1871. Hon vann stor respekt för sitt arbete inom matematiken och blev utsedd till professor på Stockholms universitet.

4. Sofia Vailyevna Kovalevskaya 1850 - 1891
Sofia Vasilyevna Kovalevskaya (eller Sonja Kovalevsky som hennes namn ofta skrivs) blev den första kvinnliga professorn i matematik i Europa och utnämningen kom från Stockholms universitet.
När Sofia var 14 år gammal lärde hon sig trigonometri på egen hand, för att bättre kunna förstå de fysikböcker hon läste. Efter skolstudierna ville Sofia studera vidare men det närmaste universitet som var öppet­ för kvinnor fanns i Schweiz och unga, ogifta kvinnor fick inte resa ensamma­. För att lösa detta problem ingick Sofia ett skenäktenskap 1868 med Vladimir Kovalevsky.
Året därpå åkte de till Tyskland, där Sofia läste matematik i två år vid universitet i Heidelberg. Sedan tog hon privatlektioner av Karl Weierstrass eftersom­ Berlins universitet inte öppet­ tog emot kvinnor. Tack vare hans stöd och uppmuntran lyckades Sofia få en doktorsgrad vid universitetet i Göttingen 1874. Hennes avhandling, nu mer känd som Cauchy-Kovalevskys sats, gav henne som första kvinna en doktorstitel i matematik.
Trots utmärkta vitsord och en doktors­titel kunde Sofia inte hitta något arbete så hon och maken Vladimir­ åkte tillbaka till hennes familj i Palobino. När hon 1880 fick förfrågan om att hålla ett föredrag vid en vetenskaplig konferens tackade Sofia ja. Hennes föredrag handlade om abelska integraler och fick mycket gott mottagande. Nu väcktes åter Sofias­ lust att fortsätta sina matematiska studier och hon åkte ensam tillbaka till Berlin.
Inte långt därefter tog Vladimir sitt liv då hans affärsverksamhet gått i konkurs och Sofia kastade sig ännu djupare in i matematikens värld. 1883 fick hon en förfrågan att undervisa vid Stockholms universitet och hon tackade ja. Sofia deltog i en fransk vetenskaplig tävling 1888 och vann med sin avhandling där hon utvecklade teorin för ”en asymmetrisk­ kropp där massans kärna­ inte är på någon axel i kroppen”.
Året därpå fick Sofia ta emot ett pris från Kungliga Vetenskapsrådet och blev dessutom som första kvinna i Europa utnämnd till professor.
1891 avled Sofia Vasilyevna Kovalevskaya­ i lunginflammation i Stockholm, endast 41 år gammal. En månkrater, Kovalevskaya-kratern, är uppkallad efter henne.

Rosalind Franklin, (1920-58), arbetade bland annat med att kartlägga strukturen hos dna.

Rosalind Franklin, (1920-58), arbetade bland annat med att kartlägga strukturen hos dna.

5. Rosalind Franklin 1920-1958
Rosalind Franklin var biofysiker, en av nyckelpersonerna vid den nobel­prisbelönade upptäckten av dna:s struktur, samt en pionjär i forskningen kring virus.
Rosalind Elsie Franklin bestämde sig vid 15 års ålder att hon skulle ägna sitt liv åt vetenskapen. 1938 klarade hon examensprovet för att börja studera vid Cambridge universitet. Hon tog sin examen 1941, arbetade mest med stenkol och träkol och skrev fem avhandlingar innan 26 års ålder då hon fick sin doktorsgrad.
Därefter började hon arbeta med röntgenkristallografi, en teknik som används för att bestämma den tredimensionella strukturen hos kristaller. Hon drev forskningen framåt genom att använda metoden till att även analysera mer komplexa strukturer som till exempel stora biologiska molekyler­.

En bild av dna:ts betaform som lades fram av Rosalind Franklin 1953.

En bild av dna:ts betaform som lades fram av Rosalind Franklin 1953.

1950 blev Franklin inbjuden till King’s College i London för att tillsammans med andra forskare studera dna. Hon trodde att hon ensam skulle driva projektet men laboratoriets vice chef, Maurice Wilkins, kom tillbaka från sin semester i tron att hon skulle assistera honom. Relationen mellan de båda blev fel redan från början.
Franklin lyckades justera sin utrustning så att bilderna av dna:s struktur blev bättre än någon tidigare lyckats med. Utan att hon visste om det, visade Wilkins hennes arbete för två andra, James Watson och Francis Crick, och i mars 1953 lade de fram sin avhandling om dna:s uppbyggnad.
Den minst sagt sträva relationen mellan Wilkins och Franklin fick henne att söka sig ett annat jobb. Hon blev ansvarig för en egen forskargrupp vid Birkbeck College i London och började mer och mer forska kring virus.
Under en femårsperiod skrev Franklin 17 avhandlingar om virus. Forskningen som Franklin och hennes grupp gjorde lade grunden till strukturell virologi.
1958 dog Rosalind Elsie Franklin i äggstockscancer endast 37 år gammal.
1962 fick Wilkins, Watson och Crick nobelpriset i medicin för ”sina” upptäckter.

Cecilia  Payne-Gaposchkin år 1948. Hon var den som upptäckte att solen i huvudsak består av väte.

Cecilia Payne-Gaposchkin år 1948. Hon var den som upptäckte att solen i huvudsak består av väte.

6. Cecilia Payne-Gaposchkin 1900 - 1979
Engelska Cecilia Helena Payne var den första att påstå att solen till största delen består av väte. Den teorin skiljde sig markant från den tidens vetenskap och många slog ned på hennes teori. Idag vet vi att hon hade rätt.
Cecilia gick i St Pauls flickskola och fick ett stipendiat för att studera botanik­, fysik och kemi vid Cambridges­ universitet 1919. Där växte intresset för astronomi men trots att hon avslutade sina studier fick hon ingen examen eller titel, då Cambridges­ universitet inte delade ut det till kvinnor­ vid den här tiden.
1923 flyttade Cecilia Payne till USA efter att ha träffat den kände astronomen Harlow Shapley som uppmuntrade henne att fortsätta studera astronomi. Hon skrev en doktorsavhandling och blev den allra första kvinnan att få titeln filosofie doktor i astronomi vid Harvard 1925. Hon kunde genom joniseringsteorin koppla stjärnornas spektraltyp till deras temperatur. Solen är exempelvis spektraltyp G2. Payne sade också att kisel, kol och andra vanliga metaller i solen återfinns i samma relativa mängd som på jorden men att helium och framför allt väte finns i överflöd, vilket skulle innebära att stjärnor huvudsakligen består av väte.

Tesen att solen består till största­ delen av väte var inte något som mottogs med öppna armar av andra vetenskapsmän.

Tesen att solen består till största­ delen av väte var inte något som mottogs med öppna armar av andra vetenskapsmän.

Cecilia Payne blev amerikansk medborgare 1931. Två år senare mötte­ hon ryskfödde Sergei I Gaposchkin och hjälpte honom att få ett amerikanskt visum. De gifte sig 1934 och fick tre barn tillsammans.
Payne-Gaposchkin var trogen Harvard hela sitt yrkesverksamma liv, trots en låg status och dålig lön. Shapley kunde genom påstötningar förbättra hennes status och 1938 tilldelades hon titeln ”astronom”. Payne-Gaposchkin blev den första kvinnan som ansvarade för en avdelning vid Harvard.
Med hjälp av sina assistenter gjorde Payne-Gaposchkin över 1 250 000 observationer av stjärnor, vilket senare utökats till över två miljoner och dessa data används för att bestämma stjärnornas utveckling.
1967 blev Cecilia Payne-Gaposchkin professor emeritus vid Harvard och hon har även en asteroid uppkallad efter sig, Asteroid 2039 Payne-Gaposchkin.

Dr Jocelyn Bell Burnell, fotograferad 1977. Upptäckte den första pulsaren i november 1967.

Dr Jocelyn Bell Burnell, fotograferad 1977. Upptäckte den första pulsaren i november 1967.

7. Jocelyn Bell Burnell 1943 -
Av en slump upptäckte Bell en liten­ regelbunden signal från rymden som först döptes till Little Green Man 1, i tron att det kunde vara ett tecken på utomjordiskt liv. Men Bell upptäckte att det var en stjärna som sände ut signalen.
Susan Jocelyn Bell föddes den 15 juli 1943 i Belfast i Nordirland där hennes far arbetade som arkitekt vid Armagh Planetarium. Bell klarade inte elvaårsexamen i skolan så föräldrarna skickade henne till Mount School i York, en internatskola för flickor. Där fanns en lärare som väckte­ Jocelyns intresse för fysik.
1968 gifte sig Jocelyn med Martin Burnell och lade till hans efternamn. Bell studerade vid University of Glasgow och tog sedan en doktorsexamen vid

En pulsar är en snabbt roterande neutronstjärna som slänger iväg korta energistrålar när de roterar (lila). De hålls tillbaka av extremt starka magnetfält (blå).

En pulsar är en snabbt roterande neutronstjärna som slänger iväg korta energistrålar när de roterar (lila). De hålls tillbaka av extremt starka magnetfält (blå).

University of Cambridge 1969. Där arbetade hon med andra för att konstruera ett radioteleskop för att kunna studera de då nyupptäckta kvasarerna. Bell upptäckte då en signal­ som pulserade regelbundet, ungefär en gång i sekunden. Den första tanken var att det måste finnas en intelligens bakom en sådan regelbunden signal, men det gick snart upp för Bell och hennes kollegor att signalen kom från en snabbt roterande neutronstjärna. Under de kommande månaderna upptäckte Bell ytterligare tre pulsarer.
Tillsammans med fyra andra forskare publicerade Bell upptäckten. Men hon fick inte dela nobelpriset i fysik 1974 som tilldelades Martin Ryle och Anthony Hewish, två av medförfattarna, för deras ”banbrytande forskning inom radioastrofysik – Ryle för sina observationer och uppfinningsrikedom” och Hewish för ”hans avgörande roll i upptäckten av neutronstjärnor”. Många menar att även Bell skulle ha delat nobelpriset med dessa­ två män.
Jocelyn Bell Burnell arbetade vid flera universitet och observatorier i England och blev sedermera professor i fysik vid Open University, där hon arbetade mellan 1991 och 2001. Hon har alltid kämpat för att förbättra kvinnors status och antal inom fysik och astronomi.
1999 fick Jocelyn Bell Burnell motta den brittiska orden CBE, kommendör av 2:a klass, från drottning Elizabeth­ II och i juni 2007 DBE, kommendör av 1:a klass.

En pulsar är en snabbt roterande neutronstjärna som slänger iväg korta energistrålar när de roterar (lila). De hålls tillbaka av extremt starka magnetfält (blå).

En pulsar är en snabbt roterande neutronstjärna som slänger iväg korta energistrålar när de roterar (lila). De hålls tillbaka av extremt starka magnetfält (blå).

8 Dorothy Crowoot Hodgkin 1910 - 1994
Dorothy Mary Crowfoot föddes i Kairo i Egypten av engelska föräldrar som var där å arbetets vägnar. Hennes första fyra år tillbringades i Kairo med månadslånga besök i England varje år. Båda föräldrarna hade stort inflytande på Dorothy vad gäller osjälviskhet och viljan att hjälpa andra, vilket visade sig tydligt i hennes­ yrkesverksamma liv.
Vid 18 års ålder började hon studera­ kemi vid Somerville College i Oxford, sedan vid ett college enbart för kvinnor som styrdes av University of Oxford. Dorothy studerade en tid vid University of Cambridge där hon upptäckte potentialen att med röntgenkristallografi bestämma strukturen hos protein. 1934 flyttade hon tillbaka till Oxford och gjorde detaljerade röntgenanalyser på över 100 steroiders molekylära uppbyggnad. Samma år blev Dorothy tilldelad ett prov på kristallint insulin av en kollega. Den invecklade och vida effekt som hormonet har på kroppen fascinerade Dorothy och hon lyckades på egen hand kristallisera och röntgenfotografera insulin.
Nobelpriset i kemi 1964 fick Dorothy Crowfoot Hodgkin för sin forskning med strukturen hos vitamin B-12. Hon fick även priset för andra upptäckter som utökat gränserna för kemi. Hon blev den tredje kvinnan att ta emot priset efter Marie Curie 1911 och Irène Joliet-Curie 1935.
Året därpå, 1965, fick Dorothy Storbritanniens högsta kungliga orden – Order of Merit. Hon var den andra kvinnan att tilldelas denna orden­ efter Florence Nightingale.
Den 14 augusti 1969 avslutade Hodgkin arbetet med att hitta den tredimensionella strukturen hos proteinet insulin. Forskningen med insulin låg henne hela tiden varmt om hjärtat och strukturens avslöjande hjälpte så småningom forskarna att ändra insulinets kemi för att förbättra det till förmån för diabetiker.
Den 29 juli 1994 dog Dorothy Crowfoot Hodgkin av en stroke i sitt hem i England.

Ada Lovelace var dotter till lord Byron, poetisk superstjärna, och blev grevinna när hon gifte sig med greve Lovelace. Hon var också en av historiens­ vassaste matematiker och spelade en stor roll för teorin bakom Charles Babbage legendariska mekaniska datorer.

Ada Lovelace var dotter till lord Byron, poetisk superstjärna, och blev grevinna när hon gifte sig med greve Lovelace. Hon var också en av historiens­ vassaste matematiker och spelade en stor roll för teorin bakom Charles Babbage legendariska mekaniska datorer.

9 Ada Lovelace 1815 - 1852
Augusta Ada Byron var kvinnan som med sitt matematiska tänkande lade grunden till det allra första datorprogrammet.
Ada föddes 10 december 1815 i London. Hennes far var lord Byron, en av poesins superkändisar. Fem veckor senare skiljde sig föräldrarna och mamman fick ensam vårdnad om dottern. Modern ville inte att Ada skulle bli poet som sin far, så hon ordnade med privatlärare som undervisade Ada i hemmet. När Ada var 17 år gammal presenterades hon för Mary Somerville, en framstående och intelligent kvinna som uppmuntrade Ada att fortsätta studera.
På en middagsbjudning 1834 hemma­ hos Somerville träffade Ada en man vid namn Charles Babbage. Han berättade om sina planer att konstruera en kalkyleringsmaskin, vilket fascinerade Ada oerhört.
Ada och Babbage blev goda vänner och hon var Babbages assistent under tiden han utvecklade sina maskiner som blivit kända som de första datorerna.

Charles Babbage (1792-1871), brittisk matematiker och professor vid Cambridge, som uppmuntrade Ada Lovelace att studera vidare. Han uppfann differensmaskinen och den analytiska maskinen.

Charles Babbage (1792-1871), brittisk matematiker och professor vid Cambridge, som uppmuntrade Ada Lovelace att studera vidare. Han uppfann differensmaskinen och den analytiska maskinen.

1835 gifte sig Ada med William King, greve Lovelace, och paret fick tre barn inom loppet av tre år. I och med giftermålet blev Ada grevinna.
Babbage var i Italien 1841 och höll föredrag om sina maskiner och en artikel om föredraget publicerades i en fransk tidning – Scientific Memoirs nr 3 år 1843. Två år senare översatte Ada artikeln och inkluderade sina egna noteringar och tankar. Det slutade med att översättningen med Adas noteringar blev tre gånger längre än originaltexten. Adas tankar var mycket djupgående och hon förutsåg att man skulle kunna komponera musik och göra grafik med differensmaskinen, samt att den skulle vara till nytta inom vetenskapen.
En av hennes noteringar angående användning av differensmaskinen var att man med iterationer (upprepade beräkningar) skulle kunna beräkna bernoullis-tal. Adas algoritm var så detaljerad och noggrann att den faktiskt­ räknas som världens första datorprogram.
USA:s försvarsdepartement uppkallade ett programspråk efter henne år 1979.
Ada Lovelace blev endast 36 år gammal då hon förblödde vid en operation där man försökte bota hennes livmodercancer.

Barbara McClintock (1902-1992), amerikansk genetiker som mest forskade och studerade majs och dess uppbyggnad. Hon fick nobelpriset 1983 för sin upptäckt av hoppande gener.

Barbara McClintock (1902-1992), amerikansk genetiker som mest forskade och studerade majs och dess uppbyggnad. Hon fick nobelpriset 1983 för sin upptäckt av hoppande gener.

10 Barbara McClintock 1902 - 1992
1983 fick Barbara McClintock nobelpriset för sin upptäckt av hoppande gener – något hon faktiskt upptäckte 30 år tidigare.
McClintock studerade botanik vid Cornell University och deltog sedan i en kurs i genetik som leddes av CB Hutchinson, växtuppfödare och genetiker. Han blev imponerad av McClintocks intresse och ringde henne senare för att erbjuda en plats vid en examenskurs i genetik vid Cornell 1922. Men kvinnor kunde inte examineras i genetik vid Cornell så McClintocks doktorsexamen kom istället att bli i botanik.
McClintock började forska på majs och utvecklade en teknik att använda färgämnet karmin för att tydligare kunna se kromosomerna och visade för första gången formen på de tio majskromosomerna.
McClintock stannade vid Cornell University till 1936 då hon blev erbjuden ett arbete som assisterande professor vid University of Missouri-­Colombia vilket hon tackade ja till. 1941 blev hon fast anställd vid avdelningen för genetik vid Cold Spring Harbor Laboratory. Fem år senare blev McClintock den första kvinnan som valdes till ordförande för Genetics Society of America. Hon hittade antalet kromosomer i det röda brödmöglet Neurospora crassa och beskrev hela dess livscykel. Det möglet används sedan dess som en typmodell för en klassisk genetisk analys.
Några år senare presenterade McClintock­ en teori om rörliga ämnen­ som reglerar generna genom att hämma eller anpassa genernas agerande. Dessa ämnen kallade McClintock för kontrollerande ämnen. Hennes hypotes att genreglering kan förklara hur komplicerade multicellulära organismer uppbyggda av celler med identiska genomer faktiskt har celler med olika funktioner, utmanade den erkända tesen att genomer är statiska med information som nedärvs. Mottagandet av denna komplicerade och svårförstådda hypotes var allt annat än varm och det skulle ta nästan 30 år innan McClintock fick upprättelse. 1983 fick hon nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin upptäckt av hoppande gener, 30 år efter att hon beskrev­ fenomenet kontrollerande ämnen.

Material från
Allt om Vetenskap nr 8 2008

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter