Bookmark and Share

Mammuten

- den ulliga urtidselefanten

Visst har det funnits mammutar i Sverige. På ungefär trettio platser har man hittat enorma tänder eller delar av betar från ullhårig mammut. Skeletten har krossats under trycket från inlandsisen, men en gång vandrade mammutarna här samtidigt som de första människorna kom till Sverige. Just nu pågår en inventering av alla de här tänderna och benbitarna för att de ska ge oss viktig kunskap om hur snabba klimatförändringar format vår del av världen.



I maj 1901 satte sig tre tjänstemän från Zoologiska muséet i Sankt Petersburg på tåget. De hade en mycket lång resa framför sig. Deras mål var de mest avlägsna delarna av Sibirien. De hade den ryska Vetenskapsakademins uppdrag att undersöka sanningshalten i de rapporter som anlänt med brev från tsarens guvernör i Irkutsk. I det enorma guvernementets nordöstra del hade ett par lokala jägare hittat en stor mammutbete. Och enligt vad som sägs ska det finnas betydligt mer kvar av mammuten.

De tre vetenskapsmännen nådde floden Berezovka i september, efter fyra månaders resa; den sista delen, ett par hundra mil med hästar och till fots, med förråd och verktyg i slädar.

Den 14 september fann de det blekta kraniet. Resten av det stora djuret låg begravt i stelfrusen jord. Med hjälp av folk från trakten byggde de ett skjul av timmer över kadavret. Och genom att elda med två vedugnar inne i byggnaden lyckades de tina upp marken tillräckligt för att kunna frilägga kroppen med hjälp av hackor och spadar.

De tre forskarna upptäckte att köttet var mörkt och marmorerat som en välhängd biff. Men de bestämde sig för att inte äta av det, utan i vetenskapens namn leva på hästkött som planerat. Det visade sig vara svårare att hålla slädhundarna borta från köttberget.

De hittade mammutens erigerade penis, nästan meterlång och tillplattad av trycket från jordmassorna. I munnen hade jättedjuret halvtuggade rester av sin sista måltid, blad och gräs som visade att den mött en plötslig död en höstdag för flera tusen år sedan.

Efter sex veckors arbete hade de styckat mammuten och packat delarna i skinnpåsar för transport till civilisationen i väster, först med häst och släde, och från Irkutsk med tåg mot Sankt Petersburg.

I huvudstaden väckte fyndet sensation och när det monterade skelettet ställdes ut belägrades zoologiska muséet av hänförda besökare. Även tsarfamiljen kom för att förundras. Berezovka-mammuten var inte det första stora mammutfyndet i Sibirien, men det första som hamnade i händerna på moderna vetenskapsmän.


23 ton frusen jord med helikopter

Amerikansk mammut - Den amerikanska mammuten, Mammuthus columbi, var en släkting till den europeiska och levde till för omkring 10 000 år sedan. Det välbevarade skelettet hittades i Nebraska 1922.

Amerikansk mammut - Den amerikanska mammuten, Mammuthus columbi, var en släkting till den europeiska och levde till för omkring 10 000 år sedan. Det välbevarade skelettet hittades i Nebraska 1922.

Den sibiriska tundran har dolt fler djupfrysta exemplar av den ullhåriga mammuten, Mammuthus primigenius. Och sökandet fortsätter än idag.

Ett modernt fynd döptes till Zharkov, efter mannen som upptäckte den 1997 på Tajmyr-halvön i nordligaste Sibirien. Den här gången lyftes 23 ton av den permanent frysta marken i ett stort stycke, mammutrester och allt, med helikopter, för vidare transport mot laboratorierna. Hela operationen filmades för visning på Discovery Channel i mars 2000. Men resultatet blev inte lika sensationellt som 1901. Det visade sig att isklumpen inte innehöll mycket mer än betarna, lite päls och några benbitar.

Men den ullhåriga mammuten levde inte bara i Sibirien. Under den senaste istiden strövade flockar av mammutar omkring i större delen av Europa och norra Asien, på det som forskarna idag kallar för mammutstäppen. Det var ett område som sträckte sig från Spanien över hela norra Europa in över Ryssland och Sibirien, och vidare ända in i Nordamerika.

De första människorna i Europa måste ha varit nära bekanta med mammutarna. De långhåriga elefantdjuren finns avbildade på flera grottmålningar från Frankrike och Spanien. I Tyskland har man hittat 30 000 år gamla djurfigurer snidade av mammutbetar. Det finns ekologer som räknar med att mammutarna var ungefär lika talrika som de afrikanska elefanterna är på savannen idag. Och även i Sverige hittar vi alltså spåren efter dem.

Mammutarnas hem var en trädlös grässlätt med ett klimat betydligt kallare än idag, men som passade stora pälsklädda växtätare. Det var en istidsprärie, snötäckt på vintern, men förmodligen skimrande i gult, blått och lila av tusentals små marknära blommor på våren. Flera andra stora däggdjur som levde här är också utdöda idag. Den ullhåriga noshörningen, stäppvisenten, vildhästar och jättehjortar är några exempel, men även rovdjur som grottlejon följde växtätarna i spåren.

Mammutar i svenska grustag

Anledningen till att vi inte hittar fler lämningar av dem i Skandinavien, det är isen. När den senaste istiden nådde sin största utbredning då täcktes i stort sett hela Skandinavien och Baltikum av enorma glaciärer. Döda mammutar krossades under tyngden och kvarlevorna flyttades sedan av glaciärernas rörelser. Till slut hamnade delarna i de grusåsar som bildades där glaciärernas smältvatten forsade fram när inlandsisen drog sig tillbaka. Därför kan man hitta mammutben i svenska grustag. Eller kunde, kanske man ska säga. Idag hanteras grusexploateringen av stora maskiner, och chansen är liten att någon uppmärksam arbetare ska se de ovanliga stenar som kanske visar sig vara tänder från en mammut.

En av de svenska mammutbitarna hittades när man anlade Berzelii Park i Stockholm där Berns salonger ligger idag. Då, 1849, var det innersta av Nybroviken ett kärr som fylldes ut med material från Brunkebergsåsen, en av de grusåsar dit isen hade fört mammutben.

Men trots att de svenska mammutfynden är få, så visar de upp ett tydligt mönster. Sentida mammutjägare har framför allt hittat rester av djuren i sydvästra Sverige och i mellersta Norrland under 30- och 40-talen. Det största fyndet gjordes 1944 i jämtländska Pilgrimstad. Där hittades sammanlagt nio skelettdelar och tänder från en mammut.

Eftersom mammutarna inte levde på isen, utan måste kunna beta av gräset på marken, så betyder det att man med hjälp av fyndens ålder kan avgöra när området var isfritt. De här mammutbenen visar alltså hur glaciärerna har varierat under istiden och hur snabbt de kunde växa respektive dra sig tillbaka.

Tillfällig issmältning

Mammut av mammut- En förhistorisk skulptur av mammutben. Troligtvis är figuren skulpterad ur en mammutbete som var över tre meter lång.

Mammut av mammut- En förhistorisk skulptur av mammutben. Troligtvis är figuren skulpterad ur en mammutbete som var över tre meter lång.

För omkring 50 000 år sedan drog sig isen tillbaka tillfälligt. Då blev det möjligt för betande däggdjur – och de rovdjur som följde dem i spåren – att leva i det som vi nu kallar för nedre Norrland. Från den här perioden stammar alltså de norrländska mammutarna.

Efter en ny framstöt drar sig isen tillbaka igen. Därefter följer den nordiska isens största utbredning kring 18 000 år sedan. Den sista mammuten i Sverige som vi känner till, den hittades i Lockarp i Skåne 1939, åtminstone hittades ett stycke av dess bete. Den var cirka 13 000 år gammal, från den tid då isen börjat dra sig tillbaka efter den senaste nedisningen. Det betyder att den är samtidig med de tidigaste mänskliga lämningarna i Skåne. De första svenskarna visste därmed med stor sannolikhet hur en mammut luktade och lät. Och kanske hur den smakade.

Vid Lunds Universitet pågår just nu en systematisk inventering av alla svenska mammutben. I inventeringen ingår en noggrann åldersbestämning med kol-14 och isotopanalyser. Det gör att vi snart får en mer exakt datering av isens rörelser fram och tillbaka under istiden. Vi får bättre kunskap om hur mammutarna rörde sig över den svenska tundran, men kanske framför allt kan vi se precis hur snabbt klimatet kunde växla. Större delen av mammutarnas kvarlevor må ha krossats av isen, men fungerar ändå som termometrar från den senaste istiden.

Men, kan man då fråga sig, om isen har manglat de nordiska mammutarna till smulor, hur kan de då ha klarat sig så bra i det iskalla Sibirien?

Ingen is i Sibirien

Svaret är att isen aldrig täckte de sibiriska vidderna. För att de stora glaciärerna ska kunna bibehållas så krävs höjdskillnader i form av berg. De bergen saknas i Sibirien. Under istiden var klimatet kallare, med långa vintrar. Men det var betydligt torrare än idag eftersom enorma mängder av jordens vatten var fruset vid polerna. Det betyder mindre nederbörd, och också mindre permafrost än idag. Den torra marken tinade snabbare på vårarna och snötäcket var tunnare. Mammutarnas värld var en värld av gräs och blommor, täckt av snö på vintrarna. De djur som dog på stäppen under istiden ruttnade snabbt bort. Skeletten kunde bli kvar och långsamt förvandlas till fossil, men alla mjukdelar försvann.

Men de spektakulära frysta mammutkadaver som hittas då och då ligger alltid mer eller mindre begravda i jord, som Berezovka-fyndet från 1901 till exempel. För att de ska kunna ha bevarats i så bra skick måste mammutarna ha hamnat i någon form av jordskred.

Mammutarna dog ut när klimatet blev varmare. Då försvann förutsättningen för deras livsmiljö. Kraftiga regn blötte upp den torra stäppen, och skogarna trängde allt längre norrut. De slätter där de betat runt 200 kilo gräs per dag, de försvann. Ett enormt sammanhängande ekosystem för de stora däggdjuren krympte snabbt ihop till isolerade öar.

Kanske det var jagande människor som gav dödsstöten åt flera av de stora däggdjuren från istiden. Men de var troligen redan hårt pressade av en snabb klimatförändring. De allra sista mammutarna levde på den avlägsna Wrangels ö, längst bort i nordöstra Sibirien. Så sent som för 3 500 år sedan fanns de fortfarande kvar. Men i den fattigare livsmiljön på Wrangels ö hade de långsamt förvandlats till dvärgar, långt ifrån så stora som sina ståtliga förfäder.

Fakta: 
Elefanternas kusiner

Mammutarna är nära släkting med dagens elefanter. Det visar analys av mitokondrie-DNA från flera mammutar. Men mammuten var specialdesignad för istidsklimat. Öronen var mindre och snabeln kortare för att minska exponeringen för kylan. Långa hår täckte en tät ullig underpäls, som på myskoxar, och en skinnlapp täckte anus. Ett nästan decimetertjockt lager av underhudsfett skyddade mot värmeförluster.
Det är en vanlig missuppfattning att de hade sina stora betar till att skrapa undan snön från marken på vintrarna eftersom man kan se att de har nötts på undersidan. Men dagens elefanter har samma slitage på sina betar, eftersom de använder dem till allt möjligt; att flytta saker, att gräva, markera revir, och även som vapen. Man kan också hos mammutar, precis som hos elefanterna, se vilken bete de helst använt, alltså ifall de var höger- eller vänsterhänta.
Precis som dagens elefanter levde mammutarna i matriarkala flockar. Honorna och ungarna levde för sig, medan hannarna strövade på egen hand.

FRÅGA ALLT OM VETENSKAP!

Fler nyheter

Jättegråsuggan:

Ett urtidsmonster på havets botten

Som ett vidunder från dinosauriernas tid kryper den omkring på djuphavens bottnar och väntar på att något stort och dött ska falla ner. Med sin komplicerade mun och dess rakbladsvassa delar kan den tugga i sig allt möjligt. Men den kan också klara sig utan mat – i åratal.

Experimentet som gick snett

- korsning gav livsfarliga mördarbin

Ilskna och lättretade bin med koncentrations­svårigheter. Så kan man beskriva mördarbin, ett resultat av ett mindre lyckat experiment med att korsa olika arter.
De aggressiva svärmarna kan vara livs­farliga och är ett gissel i stora delar av Amerika­. Än så länge är vi i Europa förskonade – men vi kan inte räkna med att slippa de argsinta flygfäna hur länge som helst.

Smittbärarna under staden

Råttor trivs minst lika bra i våra städer som vi själva gör och de är mycket svåra att bli av med. Den stora oron är att de kan sprida sjukdomar. Exakt vilka patogener de bär på är i de flesta fall inte helt klarlagt.Nu har forskare vid Columbia University gjort en kraftansträngning...

Därför klarar fåglar turbulens bättre än flygplan

Hur fåglar som örnar, gamar och glador till synes obesvärade kan sväva i skyn när vindförhållandena skapar sådan turbulens i luften att mindre flygplan inte ens kan lyfta är en fråga som nu kan ha fått sitt svar. I en studie publicerad i Journal of the Royal Society Interface försågs...

Skalbaggar med personlighet

Alla djur har personligheter, till och med små insekter har olika karaktärer. Forskare vid Linköpings och Uppsala universitet har kunnat visa att en del drag som hänger ihop med energiproduktion och ämnesomsättning är kopplade till en liten uppsättning gener som finns i cellernas...

Nemo flyttar

Det var inte bara Disneys lilla clownfisk Nemo som gav sig ut på en lång resa. I PLOS ONE beskrivs hur även verklighetens clownfiskar utanför Oman är riktiga globetrotters. I yngelstadiet kan de med havsströmmarnas hjälp flytta till en annan clownfiskpopulation flera hundra kilometer från...

Européernas ursprung

Ett stort internationellt forskarteam, med medverkan från bland annat Stockholms universitet, har kartlagt européernas genetiska ursprung och funnit att vi härstammar från tre folkgrupper och inte två som tidigare antagits. I våra ådror strömmar dels blod från de ursprungliga...

Kvinnodominans

Nya jämförelser av y-kromosom-dna som ärvs från pappan och mitokondrie-dna som ärvs från modern från 623 män från 51 olika befolkningar visar att kvinnorna var fler än männen före den första utvandringsvågen från Afrika för drygt 100 000 år sedan. Mönstret var detsamma under de...

Revolutionerande robotarm

Arm- och benproteser har visserligen kunnat styras via nervimpulser tidigare, men de har varken varit särskilt bekväma eller fungerat helt tillförlitligt. Men förra året blev en man som för tio år sedan förlorade sin högerarm världens första människa att få en protes med permanent...

Hudens protonkanoner stoppar UV-ljus

När vi utsätts för solens UV-ljus reagerar vårt hudpigment blixtsnabbt. I en kemisk reaktion skickas det ut en proton, en vätejon. Den fungerar som en projektil och omvandlar UV-ljuset till värme och därmed kan det inte sätta igång skadliga kemiska reaktioner i kroppen, har forskare vid...

Tarmbakterierna styr suget

Måste du bara vräka i dig en påse chips? En chokladkaka? Eller kanske sjögräsomlindade sushibitar? Känslan av att det inte är du själv som styr över ditt sug är troligen helt korrekt. En studie i BioEssays tyder på att kostvanor, liksom känslotillstånd som ängslighet, kontrolleras av...

Bra att veta om honungsbin

De bin vi har i våra kupor är av arten Apis mellifera. Det har antagits att deras ursprung är afrikanskt, men en kartläggning som Uppsala universitet gjort av våra flitiga små vänners genom visar att förfäderna levde i Asien för över 300 000 år sedan.Denna linje spred sig snabbt över...

Hett om feber

Feber tar sin början i blod-hjärnbarriären, visar forskning från Linköpings universitet. Det är nämligen där prostaglandinerna E2 som orsakar den förhöjda kroppstemperaturen bildas. Dessa signalmolekyler kan visserligen inte passera blod-hjärnbarriären, som ju är till för att skydda...

Uråldrig delikatess

Sniglar, eller egentligen snäckor, är en delikatess i det franska köket. Men fransmännen var troligen inte först att uppskatta denna slemmiga­ råvara. Nya arkeologiska fynd i ­spanska Cova de la Barriada visar att det där ­tillagades sniglar redan för cirka 30 000 år sedan, enligt...

Hajar inte på hugget i surt hav

Försurningen av haven riskerar inte bara att ta död på korallreven. Även beteendestörningar hos fiskar har observerats. En studie i Global Change Biology noterade att hundhajar förlorade förmågan att lukta sig till sina byten i ett akvarium där pH-värdet manipulerats att efterlikna det...

Ny vikingaborg hittad

Danska arkeologer har gjort en sensationell upptäckt i Køge, söder om Köpenhamn. För första gången på 60 år har en vikingaborg påträffats i landet. Och för att finna vad de sökte mättes de små variationerna i jordens magnetism. På så sätt framträdde gamla gropar och...

Vi pratar med Jan-Erik Rosberg

Biträdande lektor i akvifärteknik vid Lunds Tekniska Högskola, som borrat 2,5 kilometer ner i berget vid Fröå gruva utanför Åre.

Sengångarnas­ rekord­evolution

I sengångarnas liv går allt långsamt, men deras evolutionära utveckling gick snabbt. En studie i BMC Evolutionary Biology har kartlagt alla kända arter, fossila som nutida, och upptäckt att de för varje miljon år ökade i storlek med 100 kilo. Den hastigheten har inte setts hos många...

Denguefeber till Europa

Om klimatförändringarna fortsätter­ som beräknat finns det stor risk att denguefeber etablerar sig längs Europas Medelhavskust, skriver forskare från University of East Anglia i BMC Public Health. Särskilt utsatta områden tros vara italienska kusten, Podalen, spanska Medelhavskusten och...

Rekordsnabb fiskevolution på molekylärnivå

Den absolut snabbaste artbildning vi känner till bland ryggradsdjuren står de östafrikanska cikliderna för. Utseendemässigt skiljer sig de över idag 2 000 kända arterna så mycket att det inte finns många andra organismgrupper på jorden som kan tävla med dem. Forskare vid Uppsala...

Sidor