Bookmark and Share

Mammuten

- den ulliga urtidselefanten

Visst har det funnits mammutar i Sverige. På ungefär trettio platser har man hittat enorma tänder eller delar av betar från ullhårig mammut. Skeletten har krossats under trycket från inlandsisen, men en gång vandrade mammutarna här samtidigt som de första människorna kom till Sverige. Just nu pågår en inventering av alla de här tänderna och benbitarna för att de ska ge oss viktig kunskap om hur snabba klimatförändringar format vår del av världen.



I maj 1901 satte sig tre tjänstemän från Zoologiska muséet i Sankt Petersburg på tåget. De hade en mycket lång resa framför sig. Deras mål var de mest avlägsna delarna av Sibirien. De hade den ryska Vetenskapsakademins uppdrag att undersöka sanningshalten i de rapporter som anlänt med brev från tsarens guvernör i Irkutsk. I det enorma guvernementets nordöstra del hade ett par lokala jägare hittat en stor mammutbete. Och enligt vad som sägs ska det finnas betydligt mer kvar av mammuten.

De tre vetenskapsmännen nådde floden Berezovka i september, efter fyra månaders resa; den sista delen, ett par hundra mil med hästar och till fots, med förråd och verktyg i slädar.

Den 14 september fann de det blekta kraniet. Resten av det stora djuret låg begravt i stelfrusen jord. Med hjälp av folk från trakten byggde de ett skjul av timmer över kadavret. Och genom att elda med två vedugnar inne i byggnaden lyckades de tina upp marken tillräckligt för att kunna frilägga kroppen med hjälp av hackor och spadar.

De tre forskarna upptäckte att köttet var mörkt och marmorerat som en välhängd biff. Men de bestämde sig för att inte äta av det, utan i vetenskapens namn leva på hästkött som planerat. Det visade sig vara svårare att hålla slädhundarna borta från köttberget.

De hittade mammutens erigerade penis, nästan meterlång och tillplattad av trycket från jordmassorna. I munnen hade jättedjuret halvtuggade rester av sin sista måltid, blad och gräs som visade att den mött en plötslig död en höstdag för flera tusen år sedan.

Efter sex veckors arbete hade de styckat mammuten och packat delarna i skinnpåsar för transport till civilisationen i väster, först med häst och släde, och från Irkutsk med tåg mot Sankt Petersburg.

I huvudstaden väckte fyndet sensation och när det monterade skelettet ställdes ut belägrades zoologiska muséet av hänförda besökare. Även tsarfamiljen kom för att förundras. Berezovka-mammuten var inte det första stora mammutfyndet i Sibirien, men det första som hamnade i händerna på moderna vetenskapsmän.


23 ton frusen jord med helikopter

Amerikansk mammut - Den amerikanska mammuten, Mammuthus columbi, var en släkting till den europeiska och levde till för omkring 10 000 år sedan. Det välbevarade skelettet hittades i Nebraska 1922.

Amerikansk mammut - Den amerikanska mammuten, Mammuthus columbi, var en släkting till den europeiska och levde till för omkring 10 000 år sedan. Det välbevarade skelettet hittades i Nebraska 1922.

Den sibiriska tundran har dolt fler djupfrysta exemplar av den ullhåriga mammuten, Mammuthus primigenius. Och sökandet fortsätter än idag.

Ett modernt fynd döptes till Zharkov, efter mannen som upptäckte den 1997 på Tajmyr-halvön i nordligaste Sibirien. Den här gången lyftes 23 ton av den permanent frysta marken i ett stort stycke, mammutrester och allt, med helikopter, för vidare transport mot laboratorierna. Hela operationen filmades för visning på Discovery Channel i mars 2000. Men resultatet blev inte lika sensationellt som 1901. Det visade sig att isklumpen inte innehöll mycket mer än betarna, lite päls och några benbitar.

Men den ullhåriga mammuten levde inte bara i Sibirien. Under den senaste istiden strövade flockar av mammutar omkring i större delen av Europa och norra Asien, på det som forskarna idag kallar för mammutstäppen. Det var ett område som sträckte sig från Spanien över hela norra Europa in över Ryssland och Sibirien, och vidare ända in i Nordamerika.

De första människorna i Europa måste ha varit nära bekanta med mammutarna. De långhåriga elefantdjuren finns avbildade på flera grottmålningar från Frankrike och Spanien. I Tyskland har man hittat 30 000 år gamla djurfigurer snidade av mammutbetar. Det finns ekologer som räknar med att mammutarna var ungefär lika talrika som de afrikanska elefanterna är på savannen idag. Och även i Sverige hittar vi alltså spåren efter dem.

Mammutarnas hem var en trädlös grässlätt med ett klimat betydligt kallare än idag, men som passade stora pälsklädda växtätare. Det var en istidsprärie, snötäckt på vintern, men förmodligen skimrande i gult, blått och lila av tusentals små marknära blommor på våren. Flera andra stora däggdjur som levde här är också utdöda idag. Den ullhåriga noshörningen, stäppvisenten, vildhästar och jättehjortar är några exempel, men även rovdjur som grottlejon följde växtätarna i spåren.

Mammutar i svenska grustag

Anledningen till att vi inte hittar fler lämningar av dem i Skandinavien, det är isen. När den senaste istiden nådde sin största utbredning då täcktes i stort sett hela Skandinavien och Baltikum av enorma glaciärer. Döda mammutar krossades under tyngden och kvarlevorna flyttades sedan av glaciärernas rörelser. Till slut hamnade delarna i de grusåsar som bildades där glaciärernas smältvatten forsade fram när inlandsisen drog sig tillbaka. Därför kan man hitta mammutben i svenska grustag. Eller kunde, kanske man ska säga. Idag hanteras grusexploateringen av stora maskiner, och chansen är liten att någon uppmärksam arbetare ska se de ovanliga stenar som kanske visar sig vara tänder från en mammut.

En av de svenska mammutbitarna hittades när man anlade Berzelii Park i Stockholm där Berns salonger ligger idag. Då, 1849, var det innersta av Nybroviken ett kärr som fylldes ut med material från Brunkebergsåsen, en av de grusåsar dit isen hade fört mammutben.

Men trots att de svenska mammutfynden är få, så visar de upp ett tydligt mönster. Sentida mammutjägare har framför allt hittat rester av djuren i sydvästra Sverige och i mellersta Norrland under 30- och 40-talen. Det största fyndet gjordes 1944 i jämtländska Pilgrimstad. Där hittades sammanlagt nio skelettdelar och tänder från en mammut.

Eftersom mammutarna inte levde på isen, utan måste kunna beta av gräset på marken, så betyder det att man med hjälp av fyndens ålder kan avgöra när området var isfritt. De här mammutbenen visar alltså hur glaciärerna har varierat under istiden och hur snabbt de kunde växa respektive dra sig tillbaka.

Tillfällig issmältning

Mammut av mammut- En förhistorisk skulptur av mammutben. Troligtvis är figuren skulpterad ur en mammutbete som var över tre meter lång.

Mammut av mammut- En förhistorisk skulptur av mammutben. Troligtvis är figuren skulpterad ur en mammutbete som var över tre meter lång.

För omkring 50 000 år sedan drog sig isen tillbaka tillfälligt. Då blev det möjligt för betande däggdjur – och de rovdjur som följde dem i spåren – att leva i det som vi nu kallar för nedre Norrland. Från den här perioden stammar alltså de norrländska mammutarna.

Efter en ny framstöt drar sig isen tillbaka igen. Därefter följer den nordiska isens största utbredning kring 18 000 år sedan. Den sista mammuten i Sverige som vi känner till, den hittades i Lockarp i Skåne 1939, åtminstone hittades ett stycke av dess bete. Den var cirka 13 000 år gammal, från den tid då isen börjat dra sig tillbaka efter den senaste nedisningen. Det betyder att den är samtidig med de tidigaste mänskliga lämningarna i Skåne. De första svenskarna visste därmed med stor sannolikhet hur en mammut luktade och lät. Och kanske hur den smakade.

Vid Lunds Universitet pågår just nu en systematisk inventering av alla svenska mammutben. I inventeringen ingår en noggrann åldersbestämning med kol-14 och isotopanalyser. Det gör att vi snart får en mer exakt datering av isens rörelser fram och tillbaka under istiden. Vi får bättre kunskap om hur mammutarna rörde sig över den svenska tundran, men kanske framför allt kan vi se precis hur snabbt klimatet kunde växla. Större delen av mammutarnas kvarlevor må ha krossats av isen, men fungerar ändå som termometrar från den senaste istiden.

Men, kan man då fråga sig, om isen har manglat de nordiska mammutarna till smulor, hur kan de då ha klarat sig så bra i det iskalla Sibirien?

Ingen is i Sibirien

Svaret är att isen aldrig täckte de sibiriska vidderna. För att de stora glaciärerna ska kunna bibehållas så krävs höjdskillnader i form av berg. De bergen saknas i Sibirien. Under istiden var klimatet kallare, med långa vintrar. Men det var betydligt torrare än idag eftersom enorma mängder av jordens vatten var fruset vid polerna. Det betyder mindre nederbörd, och också mindre permafrost än idag. Den torra marken tinade snabbare på vårarna och snötäcket var tunnare. Mammutarnas värld var en värld av gräs och blommor, täckt av snö på vintrarna. De djur som dog på stäppen under istiden ruttnade snabbt bort. Skeletten kunde bli kvar och långsamt förvandlas till fossil, men alla mjukdelar försvann.

Men de spektakulära frysta mammutkadaver som hittas då och då ligger alltid mer eller mindre begravda i jord, som Berezovka-fyndet från 1901 till exempel. För att de ska kunna ha bevarats i så bra skick måste mammutarna ha hamnat i någon form av jordskred.

Mammutarna dog ut när klimatet blev varmare. Då försvann förutsättningen för deras livsmiljö. Kraftiga regn blötte upp den torra stäppen, och skogarna trängde allt längre norrut. De slätter där de betat runt 200 kilo gräs per dag, de försvann. Ett enormt sammanhängande ekosystem för de stora däggdjuren krympte snabbt ihop till isolerade öar.

Kanske det var jagande människor som gav dödsstöten åt flera av de stora däggdjuren från istiden. Men de var troligen redan hårt pressade av en snabb klimatförändring. De allra sista mammutarna levde på den avlägsna Wrangels ö, längst bort i nordöstra Sibirien. Så sent som för 3 500 år sedan fanns de fortfarande kvar. Men i den fattigare livsmiljön på Wrangels ö hade de långsamt förvandlats till dvärgar, långt ifrån så stora som sina ståtliga förfäder.

Fakta: 
Elefanternas kusiner

Mammutarna är nära släkting med dagens elefanter. Det visar analys av mitokondrie-DNA från flera mammutar. Men mammuten var specialdesignad för istidsklimat. Öronen var mindre och snabeln kortare för att minska exponeringen för kylan. Långa hår täckte en tät ullig underpäls, som på myskoxar, och en skinnlapp täckte anus. Ett nästan decimetertjockt lager av underhudsfett skyddade mot värmeförluster.
Det är en vanlig missuppfattning att de hade sina stora betar till att skrapa undan snön från marken på vintrarna eftersom man kan se att de har nötts på undersidan. Men dagens elefanter har samma slitage på sina betar, eftersom de använder dem till allt möjligt; att flytta saker, att gräva, markera revir, och även som vapen. Man kan också hos mammutar, precis som hos elefanterna, se vilken bete de helst använt, alltså ifall de var höger- eller vänsterhänta.
Precis som dagens elefanter levde mammutarna i matriarkala flockar. Honorna och ungarna levde för sig, medan hannarna strövade på egen hand.

FRÅGA ALLT OM VETENSKAP!

Fler nyheter

Blond gen

En enda liten förändring i en gen avgör huruvida vi blir blonda eller brunhåriga. I Nature Genetics redovisas hur ett endast 20-procentigt minskat uttryck i genen KITLG i hårfolliklarna leder till ett ljust hårsvall.

Moderkakan gynnar flickor

Det har länge varit känt att fler nyfödda flickor än nyfödda pojkar överlever spädbarnstiden. Tjejer klarar en prematur födsel bättre, föds mer sällan dödfödda och råkar inte lika ofta ut för komplikationer. Och det hela börjar redan i livmodern. Risken för komplikationer under...

Bra att veta om myror

Myror tillhör gaddsteklarna och är eusociala insekter.Det betyder att de lever i välorganiserade samhällen där alla har sin specifika roll och bara ett fåtal (drottningen och hanarna) kan para sig.I Molecular Biology and Evolution beskrivs hur variationer i protein som bildar äggulan avgör...

Antastade hönor ropar på hjälp

Vem vill bli uppraggad av en efterhängsen och ful karl? Definitivt inte hönor i alla fall. En studie publicerad i Animal Behaviour, som gjorts av forskare vid Linköpings och Stockholms universitet, visar att hönor som utsattes för parningsförsök av en tupp med låg rang gjorde motstånd...

Värden som en storrökare

Sjöelefanter har helt naturligt höga halter av kolmonoxid i blodet – jämförbara med en person som drar i sig 40 cigaretter om dagen, rapporteras det i The Journal of Experimental Biology. Gasen är kvävande, men verkar i små doser antiinflammatoriskt.Forskarna tror att sälarnas höga...

Okända målningar hittade i Angkor Wat

Trots att runt två miljoner turister årligen besöker­ det berömda templet Angkor Wat, byggt på 1100-­talet i Kambodja, har varken de eller forskare haft en aning om att de passerat helt okända, mycket blekta och nästan 500 år gamla väggmålningar.Av en slump upptäckte...

Jag undrar sa flugan

Tro inte att det bara är djur som människor och primater som fattar noga övervägda beslut. Även bananflugor gör det, enligt en studie i Science. Flugorna tänkte­ efter betydligt längre, men gjorde också­ fler misstag, när de skulle bestämma sig för vilken av två likartade­ lukter...

Cancerstamceller funna

Ett internationellt forskarlag, lett från Karolinska Institutet och universitetet i Oxford, har för första gången hittat cancerstamceller hos människa. Därmed har de funnit bevis för att roten till cancer är en liten grupp celler som driver tillväxten och sjukdomsutvecklingen. Kan man ta...

1 000 000 000

kilo koldioxid tar djuphavsfiskarna årligen upp från brittiska och irländska vatten enligt en ny studie.

Hjulkul för möss

Det är inte bara tama möss som gillar att ta sig en springtur i ett hamsterhjul. Även vilda möss älskar att kuta runt i ett hjul visar en studie i Proceedings of the Royal Society B. Till hjulen som ställdes upp i en trädgård i Nederländerna lockades inte bara möss utan också råttor,...

Så odlar du din egen hamburgare

I framtiden borde varenda liten stad ha en egen fabrik för tillverkning av kött från stamceller. Det är i alla fall vad en artikel i Trends in Biotechnology föreslår.Första steget för att skapa en stek eller hamburgare är att ta celler från en cellbank och placera i flaskor. Åtskilliga...

Uråldrigt drogande

Européer har drogat sig sedan urminnes tider. I en artikel i Journal of Archaeological Method and Theory presenteras flera bevis för det. Bland upptäckterna finns en bit opiumvallmo i tänderna hos en vuxen man från en neolitisk fyndplats i Spanien, förkolnade cannabisfrön i en skål från...

Blåögd stenåldersspanjor med svensk släkt

Forskare har lyckats kartlägga arvsmassan hos en 7 000 år gammal man från Spanien. Han är därmed den första representanten för Europas jägarfolk som granskats så genom­gående.Mannen, som fått namnet La Braña 1 efter fyndplatsen, levde i brytpunkten när jordbruket började sprida sig...

Forskare omvärderar hur stor den beboeliga zonen är

Utomjordiskt liv kan vara vanligare än vi tror

Jakten på planeter kring andra stjärnor bär allt mer frukt och allt tyder på att planeter som jorden, med lagom storlek och på lagom avstånd från sin stjärna för att det ska kunna finnas liv, inte är något ovanligt därute.
Nu vänder dessutom ny forskning upp och ner på gamla föreställningar om var liv kan existera. Och utsikterna för att hitta liv i andra solsystem är ännu ljusare än vad astronomerna tidigare trott.

Den bruna kivin

En däggdjurslik pippi med päls och morrhår

Den är kanske mest känd som Nya Zeelands nationalsymbol – den bruna kivifågeln. Det är en underlig fågel med många däggdjurslika drag – fjädrarna­ påminner om päls, den bor i hålor, saknar flygförmåga och har ett välutvecklat luktsinne. Och runt näbben­ har den morrhår.
Ägget kivihonan lägger är proportionerligt sett det största i fågelvärlden. Det är så enormt att hon dagarna innan äggläggningen inte kan äta.
Men arten för en kamp mot tiden. Skulle räddningsinsatserna upphöra kan den vara borta för alltid inom bara två generationer.

Bra att veta om metan

– ett kolväte med den kemiska beteckningen CH4.

Som gas är den färglös och luktfri och går även under namnen sumpgas och gruvgas.Den kan spys ut från jordens mantel via lervulkaner, men bildas även när organiskt material bryts ned i syrefattiga miljöer. Framför allt produceras den av de uråldriga mikroberna arkéerna.Som växthusgas...

Svampmedel maskar tillväxten

Daggmaskar är odlarnas bästa vän, men frågan är hur vänliga odlarna är mot dem? En fransk-dansk­studie i Soil Biology and Biochemistry har undersökt maskar av arten Aporectodea caliginoisa och konstaterat att i ekologiska jordbruk fanns 2-3 gånger så många maskar i jorden som på fält...

Knäck hungern

Byt ut det vita formbrödet till frukost mot knäcke­bröd av fullkornsråg så känner du dig 25 procent mättare och äter sju procent mindre till lunch. Och detta trots att morgonens kaloriintag inte förändrats, visar ny forskning från Statens Lantbruks­universitet.

Hjärtfel av oljekatastrof

Deepwater Horizon-katastrofen 2010 var ett hårt slag för blåfenade och gulfenade tonfiskar, enligt en studie i Proceedings of the National Academy of Sciences. Polycykliska aromatiska kolväten, som finns i råolja, gjorde att de små ynglens hjärtan inte utvecklades normalt. En långsammare...

1 000 000 000 000

olika dofter, minst, kan den mänskliga näsan uppfånga, enligt en studie i Science. Det är 100 miljoner gånger fler än vad som tidigare antagits.

Sidor