Bookmark and Share

Mammuten

- den ulliga urtidselefanten

Visst har det funnits mammutar i Sverige. På ungefär trettio platser har man hittat enorma tänder eller delar av betar från ullhårig mammut. Skeletten har krossats under trycket från inlandsisen, men en gång vandrade mammutarna här samtidigt som de första människorna kom till Sverige. Just nu pågår en inventering av alla de här tänderna och benbitarna för att de ska ge oss viktig kunskap om hur snabba klimatförändringar format vår del av världen.



I maj 1901 satte sig tre tjänstemän från Zoologiska muséet i Sankt Petersburg på tåget. De hade en mycket lång resa framför sig. Deras mål var de mest avlägsna delarna av Sibirien. De hade den ryska Vetenskapsakademins uppdrag att undersöka sanningshalten i de rapporter som anlänt med brev från tsarens guvernör i Irkutsk. I det enorma guvernementets nordöstra del hade ett par lokala jägare hittat en stor mammutbete. Och enligt vad som sägs ska det finnas betydligt mer kvar av mammuten.

De tre vetenskapsmännen nådde floden Berezovka i september, efter fyra månaders resa; den sista delen, ett par hundra mil med hästar och till fots, med förråd och verktyg i slädar.

Den 14 september fann de det blekta kraniet. Resten av det stora djuret låg begravt i stelfrusen jord. Med hjälp av folk från trakten byggde de ett skjul av timmer över kadavret. Och genom att elda med två vedugnar inne i byggnaden lyckades de tina upp marken tillräckligt för att kunna frilägga kroppen med hjälp av hackor och spadar.

De tre forskarna upptäckte att köttet var mörkt och marmorerat som en välhängd biff. Men de bestämde sig för att inte äta av det, utan i vetenskapens namn leva på hästkött som planerat. Det visade sig vara svårare att hålla slädhundarna borta från köttberget.

De hittade mammutens erigerade penis, nästan meterlång och tillplattad av trycket från jordmassorna. I munnen hade jättedjuret halvtuggade rester av sin sista måltid, blad och gräs som visade att den mött en plötslig död en höstdag för flera tusen år sedan.

Efter sex veckors arbete hade de styckat mammuten och packat delarna i skinnpåsar för transport till civilisationen i väster, först med häst och släde, och från Irkutsk med tåg mot Sankt Petersburg.

I huvudstaden väckte fyndet sensation och när det monterade skelettet ställdes ut belägrades zoologiska muséet av hänförda besökare. Även tsarfamiljen kom för att förundras. Berezovka-mammuten var inte det första stora mammutfyndet i Sibirien, men det första som hamnade i händerna på moderna vetenskapsmän.


23 ton frusen jord med helikopter

Amerikansk mammut - Den amerikanska mammuten, Mammuthus columbi, var en släkting till den europeiska och levde till för omkring 10 000 år sedan. Det välbevarade skelettet hittades i Nebraska 1922.

Amerikansk mammut - Den amerikanska mammuten, Mammuthus columbi, var en släkting till den europeiska och levde till för omkring 10 000 år sedan. Det välbevarade skelettet hittades i Nebraska 1922.

Den sibiriska tundran har dolt fler djupfrysta exemplar av den ullhåriga mammuten, Mammuthus primigenius. Och sökandet fortsätter än idag.

Ett modernt fynd döptes till Zharkov, efter mannen som upptäckte den 1997 på Tajmyr-halvön i nordligaste Sibirien. Den här gången lyftes 23 ton av den permanent frysta marken i ett stort stycke, mammutrester och allt, med helikopter, för vidare transport mot laboratorierna. Hela operationen filmades för visning på Discovery Channel i mars 2000. Men resultatet blev inte lika sensationellt som 1901. Det visade sig att isklumpen inte innehöll mycket mer än betarna, lite päls och några benbitar.

Men den ullhåriga mammuten levde inte bara i Sibirien. Under den senaste istiden strövade flockar av mammutar omkring i större delen av Europa och norra Asien, på det som forskarna idag kallar för mammutstäppen. Det var ett område som sträckte sig från Spanien över hela norra Europa in över Ryssland och Sibirien, och vidare ända in i Nordamerika.

De första människorna i Europa måste ha varit nära bekanta med mammutarna. De långhåriga elefantdjuren finns avbildade på flera grottmålningar från Frankrike och Spanien. I Tyskland har man hittat 30 000 år gamla djurfigurer snidade av mammutbetar. Det finns ekologer som räknar med att mammutarna var ungefär lika talrika som de afrikanska elefanterna är på savannen idag. Och även i Sverige hittar vi alltså spåren efter dem.

Mammutarnas hem var en trädlös grässlätt med ett klimat betydligt kallare än idag, men som passade stora pälsklädda växtätare. Det var en istidsprärie, snötäckt på vintern, men förmodligen skimrande i gult, blått och lila av tusentals små marknära blommor på våren. Flera andra stora däggdjur som levde här är också utdöda idag. Den ullhåriga noshörningen, stäppvisenten, vildhästar och jättehjortar är några exempel, men även rovdjur som grottlejon följde växtätarna i spåren.

Mammutar i svenska grustag

Anledningen till att vi inte hittar fler lämningar av dem i Skandinavien, det är isen. När den senaste istiden nådde sin största utbredning då täcktes i stort sett hela Skandinavien och Baltikum av enorma glaciärer. Döda mammutar krossades under tyngden och kvarlevorna flyttades sedan av glaciärernas rörelser. Till slut hamnade delarna i de grusåsar som bildades där glaciärernas smältvatten forsade fram när inlandsisen drog sig tillbaka. Därför kan man hitta mammutben i svenska grustag. Eller kunde, kanske man ska säga. Idag hanteras grusexploateringen av stora maskiner, och chansen är liten att någon uppmärksam arbetare ska se de ovanliga stenar som kanske visar sig vara tänder från en mammut.

En av de svenska mammutbitarna hittades när man anlade Berzelii Park i Stockholm där Berns salonger ligger idag. Då, 1849, var det innersta av Nybroviken ett kärr som fylldes ut med material från Brunkebergsåsen, en av de grusåsar dit isen hade fört mammutben.

Men trots att de svenska mammutfynden är få, så visar de upp ett tydligt mönster. Sentida mammutjägare har framför allt hittat rester av djuren i sydvästra Sverige och i mellersta Norrland under 30- och 40-talen. Det största fyndet gjordes 1944 i jämtländska Pilgrimstad. Där hittades sammanlagt nio skelettdelar och tänder från en mammut.

Eftersom mammutarna inte levde på isen, utan måste kunna beta av gräset på marken, så betyder det att man med hjälp av fyndens ålder kan avgöra när området var isfritt. De här mammutbenen visar alltså hur glaciärerna har varierat under istiden och hur snabbt de kunde växa respektive dra sig tillbaka.

Tillfällig issmältning

Mammut av mammut- En förhistorisk skulptur av mammutben. Troligtvis är figuren skulpterad ur en mammutbete som var över tre meter lång.

Mammut av mammut- En förhistorisk skulptur av mammutben. Troligtvis är figuren skulpterad ur en mammutbete som var över tre meter lång.

För omkring 50 000 år sedan drog sig isen tillbaka tillfälligt. Då blev det möjligt för betande däggdjur – och de rovdjur som följde dem i spåren – att leva i det som vi nu kallar för nedre Norrland. Från den här perioden stammar alltså de norrländska mammutarna.

Efter en ny framstöt drar sig isen tillbaka igen. Därefter följer den nordiska isens största utbredning kring 18 000 år sedan. Den sista mammuten i Sverige som vi känner till, den hittades i Lockarp i Skåne 1939, åtminstone hittades ett stycke av dess bete. Den var cirka 13 000 år gammal, från den tid då isen börjat dra sig tillbaka efter den senaste nedisningen. Det betyder att den är samtidig med de tidigaste mänskliga lämningarna i Skåne. De första svenskarna visste därmed med stor sannolikhet hur en mammut luktade och lät. Och kanske hur den smakade.

Vid Lunds Universitet pågår just nu en systematisk inventering av alla svenska mammutben. I inventeringen ingår en noggrann åldersbestämning med kol-14 och isotopanalyser. Det gör att vi snart får en mer exakt datering av isens rörelser fram och tillbaka under istiden. Vi får bättre kunskap om hur mammutarna rörde sig över den svenska tundran, men kanske framför allt kan vi se precis hur snabbt klimatet kunde växla. Större delen av mammutarnas kvarlevor må ha krossats av isen, men fungerar ändå som termometrar från den senaste istiden.

Men, kan man då fråga sig, om isen har manglat de nordiska mammutarna till smulor, hur kan de då ha klarat sig så bra i det iskalla Sibirien?

Ingen is i Sibirien

Svaret är att isen aldrig täckte de sibiriska vidderna. För att de stora glaciärerna ska kunna bibehållas så krävs höjdskillnader i form av berg. De bergen saknas i Sibirien. Under istiden var klimatet kallare, med långa vintrar. Men det var betydligt torrare än idag eftersom enorma mängder av jordens vatten var fruset vid polerna. Det betyder mindre nederbörd, och också mindre permafrost än idag. Den torra marken tinade snabbare på vårarna och snötäcket var tunnare. Mammutarnas värld var en värld av gräs och blommor, täckt av snö på vintrarna. De djur som dog på stäppen under istiden ruttnade snabbt bort. Skeletten kunde bli kvar och långsamt förvandlas till fossil, men alla mjukdelar försvann.

Men de spektakulära frysta mammutkadaver som hittas då och då ligger alltid mer eller mindre begravda i jord, som Berezovka-fyndet från 1901 till exempel. För att de ska kunna ha bevarats i så bra skick måste mammutarna ha hamnat i någon form av jordskred.

Mammutarna dog ut när klimatet blev varmare. Då försvann förutsättningen för deras livsmiljö. Kraftiga regn blötte upp den torra stäppen, och skogarna trängde allt längre norrut. De slätter där de betat runt 200 kilo gräs per dag, de försvann. Ett enormt sammanhängande ekosystem för de stora däggdjuren krympte snabbt ihop till isolerade öar.

Kanske det var jagande människor som gav dödsstöten åt flera av de stora däggdjuren från istiden. Men de var troligen redan hårt pressade av en snabb klimatförändring. De allra sista mammutarna levde på den avlägsna Wrangels ö, längst bort i nordöstra Sibirien. Så sent som för 3 500 år sedan fanns de fortfarande kvar. Men i den fattigare livsmiljön på Wrangels ö hade de långsamt förvandlats till dvärgar, långt ifrån så stora som sina ståtliga förfäder.

Fakta: 
Elefanternas kusiner

Mammutarna är nära släkting med dagens elefanter. Det visar analys av mitokondrie-DNA från flera mammutar. Men mammuten var specialdesignad för istidsklimat. Öronen var mindre och snabeln kortare för att minska exponeringen för kylan. Långa hår täckte en tät ullig underpäls, som på myskoxar, och en skinnlapp täckte anus. Ett nästan decimetertjockt lager av underhudsfett skyddade mot värmeförluster.
Det är en vanlig missuppfattning att de hade sina stora betar till att skrapa undan snön från marken på vintrarna eftersom man kan se att de har nötts på undersidan. Men dagens elefanter har samma slitage på sina betar, eftersom de använder dem till allt möjligt; att flytta saker, att gräva, markera revir, och även som vapen. Man kan också hos mammutar, precis som hos elefanterna, se vilken bete de helst använt, alltså ifall de var höger- eller vänsterhänta.
Precis som dagens elefanter levde mammutarna i matriarkala flockar. Honorna och ungarna levde för sig, medan hannarna strövade på egen hand.

FRÅGA ALLT OM VETENSKAP!

Fler nyheter

Flygande dödspatrull­

Medelhavsfruktflugan (Caratitis capitata) är ett stort problem för fruktodlare runt om i världen. I Proceedings of the Royal Society B. presenteras nu en ny miljövänlig metod att bekämpa skadeinsekterna. Genom att släppa ut genmodifierade flughanar som endast kan producera söner kollapsar...

Bakteriell biokirurgi mot cancer

Bakteriell biokirurgi kan bli en framtida behandling mot cancer där strålbehandling och cellgifter gått bet, enligt en studie i Science Translational Medicine. Metoden innebär att bakterier injiceras direkt in i tumören. I studien har en genetiskt modifierad variant av Clostridium novyi...

Alger i tankarna

Får forskare vid Göteborgs universitet och Chalmers som de vill kan din bil komma att drivas av algolja i framtiden. Detta biobränsle baseras på en ny typ av alg som trivs och växer dygnet runt i vårt nordliga klimat. Den tar precis som alla växter upp koldioxid, så nettoutsläppet är...

Skorpionen

- en mästerarkitekt

För att undkomma dagens stekande ökenhetta söker skorpionen Scorpio maurus palmatus skydd i sin underjordiska håla. Forskare från Ben-Gurion University of the Negev i Israel har nu tagit reda på hur dessa hålor är konstruerade genom att först fånga in dess gifttaggsbestyckade invånare...

Vi pratar med Angelica Brandelius

forskare vid Lunds universitet, som studerat förkylningens eventuella ”startnyckel”.

Vad har ni funnit?– Vi har sett att ytceller i luftvägarna hos patienter med de kroniska inflammatoriska luftvägssjukdomarna astma och KOL, producerar större mängder av signaleringsproteinet thymic stromal lymphopoietin, TSLP, när de infekteras med förkylningsvirus än vad friska personers...

Mördarsnigeln är inte spanjor

Trädgårdsodlarnas mardröm, den spanska skogssnigeln eller mördarsnigeln, är inte alls spansk enligt tyska forskare. De kunde inte hitta ett enda exemplar av den slemmiga storätaren i dess påstådda hemland. Istället härleddes dess ursprung till Centraleuropa. Sniglarnas dna avslöjade...

Rekordruvare

I hela fyra och ett halvt år pysslade en djuphavslevande bläckfiskhona av arten Graneledone boreopacifica om sina ägg innan de slutligen kläcktes. Det är rekord i djurvärlden – i alla fall känner forskarna inte till någon annan art som ruvar sina ägg längre.

Bra att veta om diabetes typ 2

Diabetes typ 2 beror på arv och livsstil. 80-90 procent av all diabetes utgörs av typ 2 och 382 miljoner männi­skor i världen är drabbade.Riskfaktorer är övervikt, högt blodtryck, rökning, stillasittande och stress. Sjukdomen utvecklas sedan kroppens celler blivit mindre känsliga för...

Tonkraft

Visst kan musik ge oss krafter och mer energi, visar ett forskarteam i Social­ Psychological and Personality Science. Det spelar ingen roll vad som sjungs i låten, men däremot bör basen skruvas upp.

Tidigare algblomning i Östersjön

Jämfört med för 35 år sedan kommer algblomningen i Östersjön under sommaren i genomsnitt nästan tre veckor tidigare och de har också blivit kraftigare, enligt en studie i Biogeosciences där forskare från Stockholms universitet deltagit. Klimatförändringarna tros vara orsaken till att...

Guldfiskminnet inte så kort

Att fiskar inte skulle minnas mer än 30 sekunder tillbaka i tiden är en gammal myt som kommit på skam tack vare kanadensiska forskare. I studier på malawiciklidarten Labidochromis caeruleus, som liksom alla andra ciklider har rykte om sig att vara smarta, visade det sig att fisken hade...

Mindre testosteron fick samhället att blomstra

Vår art Homo sapiens uppträdde på jorden för cirka 200 000 år sedan. Men det skulle dröja hela 150 000 år tills vi började skapa grottmålningar och att avancerade redskap blev vanliga. En studie i Current Anthropology hävdar att denna kreativitet sammanföll med att testosteronhalten...

Hjälpsamma luftvägs­bakterier

Haemophilus influenza orsakar öroninflammation, besvärliga luftvägsinfektioner och hjärnhinneinflammation. Bland annat. Forskare vid Lunds universitet har nu upptäckt hur dessa bakterier genom ett särskilt protein kan hjälpa varandra att få i sig livsnödvändigt järn och därmed öka...

Utdöd människoart gav tibetaner höjdargen

Tibetaner kan tacka sina förfäder för att de umgicks intimt med den sedan 40 000 – 50 000 år utdöda denisovamänniskan. Genom uppblandningen fick de nämligen en variant av EPAS1-genen som inte finns hos några andra idag levande människor, rapporteras i Nature. Genen gör att de kunnat...

Åderförfettning inget nytt påfund

Åderförfettning, eller åderförkalkning som det kallades förr i tiden, skylls allt som oftast på vår moderna och bekväma livsstil. Rökning, stillasittande, fet och sockerrik mat och övervikt är välkända riskfaktorer.Men forskare som ingående studerat forna civilisationers människor...

Obefintlig smittorisk

Kan man få aids eller hiv från fästingar?

Formseende

Jag undrar om det är sant att de som fått syn, men som inte har kunnat se från födseln, inte kan se skillnad på enkla former som rektanglar, cirklar eller trianglar?

Hotdetektering i fågelvärlden

Jag undrar om duvor med hjälp av luktsinnet kan upptäcka rovfåglar eller andra fiender? Trots deras goda synfält känns det något riskabelt att enbart förlita sig på synen.

Kalhyggen får fisken att svälta

En sjös ekosystem är beroende av att den omgivande skogen mår bra. Kalhyggen, skogsbränder och gruvdrift kan resultera i att flödet av näringsrika ämnen från skogen ner i sjön minskar eller kanske helt upphör. I Nature Communications beskrivs hur detta påverkat de nordamerikanska...

Istid inget för pingviner

Visst borde väl alla pingviner ha stortrivts under den senaste istiden? Nej – säger en studie i Scien­tific Reports som genom dna-analyser kartlagt pingvinförekomsten under de senaste 30 000 åren – det gjorde de inte alls.Antarktis var alldeles för isigt och det var först när klimatet...

Sidor