Marie Curie

- TIDERNAS MEST BERÖMDA VETENSKAPSKVINNA

Marie Curie föddes i Polen under knappa förhållanden.
Hon hade ett häpnadsväckande minne och en stark vilja.
När hon dog hade hon lagt grunden till vår förståelse av atomernas uppbyggnad – och fått nobelpriset i både fysik och kemi.

”Man inser också att i händerna på kriminella kan radium bli mycket farligt, och här kan man fråga sig om mänskligheten tjänar på att känna till naturens hemligheter, om den är mogen att dra fördel av dem eller om denna kunskap kommer­ att vara skadlig för mänskligheten­.” Pierre och Marie Curie i deras nobelföreläsning 6 juni 1905

”Man inser också att i händerna på kriminella kan radium bli mycket farligt, och här kan man fråga sig om mänskligheten tjänar på att känna till naturens hemligheter, om den är mogen att dra fördel av dem eller om denna kunskap kommer­ att vara skadlig för mänskligheten­.” Pierre och Marie Curie i deras nobelföreläsning 6 juni 1905

Vetenskapsmän finns det gott om. Vetenskapskvinnor färre. Och få är de kvinnliga forskare som blivit så berömda att de är kända av gemene man.
Marie Curie är av dem. Hon föddes som Maria Sklodowska i Warszawa i Polen 1867, som femte och yngsta barnet till ett lärarpar. Förutsättningarna kunde varit bättre – familjen hade förlorat sin förmögenhet på grund av dåliga investeringar, äldsta systern dog när Maria var tio år och modern två år senare. Men Maria visade redan som barn prov på en enastående studie­förmåga. Efter gymnasiet arbetade hon som guvernant och hjälplärare, för att finansiera systern Bronislawas medicinstudier i Paris. Som guvernant hos en familj vid namn Zorawski förälskade hon sig i en son i familjen, Kazimierz, sedermera en berömd matematiker. Man kan bara spekulera i vilka vägar hennes liv hade tagit om inte Zorawskis familj motsatt sig äktenskap, något som tog Maria hårt.
Men lyckan vänder. 1891 är det dags för Bronislawa att återgälda den hjälp hon fått, då Maria flyttar till Paris för att studera fysik, kemi och matematik vid Sorbonne. Där har hon berömda lärare som Poincaré, Appell och Lippman. 1893 tar Maria en examen i fysik och året därpå en i matematik. Våren 1894 möter hon Pierre Curie och på sommaren ett år senare gifter de sig, vilket markerar starten för det mest berömda forskarpar som hittills funnits.

När Marie Curie, som hon då bytt namn till, söker ett ämne för sin doktorsavhandling faller valet på de mystiska strålar som Henri Becquerel upptäckt ett och ett halvt år tidigare (se Allt om Vetenskap 11-2007). Kan de finnas i något annat ämne än uran? Parallellt med tysken Gerhard Carl Schmidt upptäcker hon att även torium sänder ut strålning. Hon myntar i april 1898 namnet radioaktivitet för denna egenskap och fortsätter leta efter andra radioaktiva ämnen. När hon finner mineraler med starkare strålning än väntat utifrån deras innehåll av uran och torium, blir maken Pierre nyfiken och överger sin egen forskning om kristaller – tillfälligt, tror han då.
18 juli 1898 upptäcker paret ett nytt radioaktivt grundämne i mineralet pechblände. De föreslår namnet polonium på detta ämne, efter Maries hemland. Även polonium upptäcks parallellt av en annan forskare, i detta fall tysken Willy Marckwald. Redan 26 december samma år kan Marie och Pierre, tillsammans med kollegan Gustave Bémont, tillkännage upptäckten av ännu ett radioaktivt ämne, kallat radium. Även om upptäckterna går fort, är det värre att omsätta dem i praktiken. Det tar fyra år innan Marie lyckas framställa rent radium och då handlar det om ett decigram (0,1 g).
Marie Curie lägger fram sin doktors­avhandling i juni 1903. Redan samma höst tilldelas Marie och Pierre ena halvan av nobelpriset i fysik – den andra halvan går till Henri Becquerel. Makarna fortsätter sitt arbete med radioaktivitet och radium. De upptäcker bland annat att radium avger såväl värme som en radioaktiv gas (radon), liksom att det finns olika slags strålning och att denna kan påverka kroppen i såväl positiv som negativ bemärkelse.

Marie Curie med dottern Irène Joliot-Curie. Irene tilldelades också nobelpriset i kemi 1935. Marie fick inte uppleva dotterns framgång – hon hade avlidit året innan.

Marie Curie med dottern Irène Joliot-Curie. Irene tilldelades också nobelpriset i kemi 1935. Marie fick inte uppleva dotterns framgång – hon hade avlidit året innan.

I april 1906 drabbas Marie av ett hårt slag då Pierre, på väg hem från ett möte, blir överkörd av en tungt lastad vagn på gatan och dör. Hon får överta Pierres professur vid Sorbonne, en stor hedersbetygelse, samtidigt som det blir en makaber påminnelse om maken. 1911 övertalas hon att kandidera till Vetenskapsakademin, men det fattas en röst för att hon ska bli invald. Istället kommer det fram att hon har ett förhållande med fysikern Paul Langevin, vilket skapar en skandal i Frankrike. Samma höst tilldelas hon nobelpriset i kemi för sin forskning kring radium och polonium, vilket förstärker debatten ytterligare.
Även under resten av sitt liv ägnar sig Marie Curie åt forskning, främst åt de medicinska tillämpningarna av radioaktiviteten. Hon dör den 4 juli 1934 av så kallad aplastisk anemi, som troligen orsakats av all den strålning hon utsatt sig för genom åren. Men historien är inte riktigt slut där, utan upprepar sig som så ofta. Dottern Irène­ går nämligen i Maries fotspår. Hon träffar en tvillingsjäl i form av Frédéric Joliot i mammans laboratorium 1925 och de gifter sig året därpå. I januari 1934, strax innan Marie Curies död, upptäcker paret tillsammans den artificiella radioaktiviteten. För detta får de dela nobelpriset i kemi året därpå. Och när Irène dör 1956 är det i leukemi. Marie Curie var en föregångare på många sätt, inte minst vad gäller kvinnornas roll inom utbildning och forskning. Hon blev den första kvinna att undervisa vid Sorbonne, den första kvinna att tilldelas nobelpriset, den första person att tilldelas nobelpriset två gånger och den första person att tilldelas priset i två olika ämnen. Det senare har bara hänt en gång till, då Linus­ Pauling fick först kemipriset 1954 och sedan fredspriset 1962.

Läs mer:
”Fysik och fysiker genom historien”, Jean-Claude Boudenot, Studentlitteratur

Material från
Allt om Vetenskap nr 6/7 - 2009

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter