Monumentmännen: nazisternas konstplundringar ledde till historiens största skattjakt

Mitt under det pågående andra världskriget var en grupp modiga akademiker – museipersonal och konsthistoriker – beredda att offra sina liv för konstens skull. De var medlemmar i ett special­förband kallat MFAA, Monuments, Fine Arts and Archives Program, som återerövrade stulna konstföremål från nazisternas gömställen. Historien känner dem som ”monumentmännen” och deras uppdrag har kallats ”historiens största skattjakt”.

Nazisterna förvarade sin stulna konst i lagerlokaler, gruvor, slott - och kyrkor. Det här är vad amerikanerna fann i kyrkan i den lilla staden Ellingen i Bayern i krigets slutskede. Från 24 april 1945. Bild: IBL

Nazisterna förvarade sin stulna konst i lagerlokaler, gruvor, slott - och kyrkor. Det här är vad amerikanerna fann i kyrkan i den lilla staden Ellingen i Bayern i krigets slutskede. Från 24 april 1945. Bild: IBL

Vad hade hänt om Adolf Hitler hade blivit antagen vid konstakademin i Wien, dit han sökte två gånger utan att lyckas (något han skyllde på de judiska medlemmarna i akademins lärarkår)? Skulle andra världskriget och förintelsen i så fall aldrig ägt rum?

Det är frågor som, även om de är omöjliga att besvara, har diskuterats flitigt av historiker, journalister och förståsigpåare i diverse internetforum.

Hur som helst skulle Adolf Hitler, även då han blivit nazistpartiets ledare och sedermera tysk statschef, ha kvar samma förkärlek till konst som han hade haft som ung aspirerande konstnär. Så besatt av konst var Hitler, kanske till följd av sitt eget misslyckande, att han drömde om att skapa världens främsta konstsamling. En dröm som han bokstavligen var beredd att gå över lik för att förverkliga.

Två besök i Benito Mussolinis Italien, år 1934 och 1938, gjorde stora intryck på Hitler. Förutom att imponeras av ruinerna efter romarriket besökte Hitler Florens där han strosade runt i timtal i stadens berömda konstmuseum Uffizierna. Han var visserligen överväldigad, men ville själv skapa en konstsamling som vida överträffade det han såg. Österrikiska Linz, periodvis hans hemstad under uppväxten, skulle förvandlas från industriort till lysande kulturellt centrum i Tredje riket. En stad där parker, kaféer och boulevarder skulle samsas med bibliotek, operahus och teatrar och i hjärtat av staden ett konstmuseum som saknade motstycke i världen – Führermuseum.

Mycket ovärderlig konst och arkitektur förstördes under andra världskriget. Bilden visar de sorgliga ruinerna av det medeltida benedektinerklostret på berget Monte Cassino, som totalförstördes av amerikanskt bombflyg våren 1944. Det visade sig senare att klostret inte var bemannat av tyska soldater, vilket amerikanerna trodde. Bild: Imperial War Museum

Mycket ovärderlig konst och arkitektur förstördes under andra världskriget. Bilden visar de sorgliga ruinerna av det medeltida benedektinerklostret på berget Monte Cassino, som totalförstördes av amerikanskt bombflyg våren 1944. Det visade sig senare att klostret inte var bemannat av tyska soldater, vilket amerikanerna trodde. Bild: Imperial War Museum

Historiens största konststöld

Efter det nazistiska maktövertagandet år 1933 inledde Hitler sitt sökande efter allehanda konstskatter. Tyska museum genomletades, judars ägodelar och konstföremål konfiskerades och redan före andra världskrigets utbrott sände han ut särskilda agenter för att inventera Europa på eftertraktade konstföremål. När så de tyska erövringarna inleddes efter världskrigets utbrott kunde han vid sidan av sitt väloljade krigsmaskineri också sända ut specialstyrkor att plundra museum, bibliotek, konsthandlare och privata samlare på målningar, gobelänger, byster, statyer och böcker.

Konsthistorikern Rose Valland arbetade i hemlighet för den franska motståndsrörelsen och gjorde enorma insatser för bevarandet av europeiska konstföremål.  Bild: IBL

Konsthistorikern Rose Valland arbetade i hemlighet för den franska motståndsrörelsen och gjorde enorma insatser för bevarandet av europeiska konstföremål. Bild: IBL

År 1940 bildades specialstyrkan Einsatzstab Reichsleiter Rosenberg (ERR) under ledning av nazistpartiets chefsideolog Alfred Rosenberg, som i sin tur svarade inför riksmarskalk Hermann Göring. Under åren 1940-45 genomförde specialförbandet den största konststölden i historien. De utförde operationer i bland annat Frankrike, Benelux-länderna, Polen, Baltikum, Grekland, Italien och Sovjetunionen. Miljontals konstföremål och böcker beslagtogs, fotograferades och katalogiserades innan de packades ned i lådor och sändes till Tyskland och Österrike för att ”skyddas” i lagerlokaler, gruvor eller slott i väntan på den storslagna invigningen av Führermuseum.

Monumentmännen

För att de allierade makterna skulle kunna besegra Hitler och Nazityskland krävdes en storskalig invasion av Europa. Men en sådan invasion skulle inte bara innebära enorma kostnader i människoliv samt väldiga ekonomiska och militära resurser, utan skulle också riskera att leda till att Europas konstskatter gick förlorade för alltid. Därför inrättade den amerikanske presidenten Franklin D Roosevelt –  likt Adolf Hitler en konstälskare av rang – den 23 juni 1943 American Commission for the Protection and Salvage of Artistic and Historic Monuments in War Areas. Från kommissionen bildades i sin tur, i nära samarbete med Storbritannien, programmet Monuments, Fine Arts and Archives Commission (MFAA), en specialenhet med uppdrag att skydda europeiska monument och återerövra nazisternas stulna skatter. Förbandet, vilket som mest uppgick till omkring 350 personer, skulle sida vid sida med militära befälhavare, soldater och frivilliga civilister skydda det europeiska kulturarvet.

Lejonparten av sitt arbete skulle MFAA komma att utföra efter krigsslutet år 1945. Men det fanns ett antal medlemmar i MFAA, samtliga med officersrang för att ha en chans att göra sina röster hörda bland övriga befälhavare, som sändes till fronterna tillsammans med de andra trupperna. Dessa officerare var egentligen civila akademiker, amerikanska och brittiska män och kvinnor, som värvats eller frivilligt anslutit sig till MFAA. Dessa museikonservatorer, konsthistoriker och arkitekter kallades ”Venus Fixers” av de andra trupperna men är idag mer kända som ”The Monuments Men”, monumentmännen.

I en saltgruva i Merkers i centrala Tyskland förvarade nazisterna tavlan I Vinterträdgården av Edouard Manet.

I en saltgruva i Merkers i centrala Tyskland förvarade nazisterna tavlan I Vinterträdgården av Edouard Manet.

Till Europa

Under kriget i Nordafrika (Ökenkriget 1940-43) hade allierade trupper lagt vantarna på böcker och konstföremål för att ta hem som krigssouvenirer. Bristen på respekt för den lokala kulturen hade inte bara gett de allierade soldaterna ett dåligt rykte utan hade också inneburit att ovärderliga kulturskatter hade skadats eller gått förlorade.

När de allierade invaderade Italien i juli 1943 var den amerikanske generalen Dwight D Eisenhower fast besluten att inte samma misstag skulle upprepas. Han meddelade att det var varje befälhavares ansvar att beskydda och respektera monument eller andra särskilt kulturellt värdefulla byggnader om det inte blev en absolut ”militär nödvändighet” att göra annorlunda.
Innan invasionen inleddes hade de färska monumentmännen fått till uppgift att ta fram listor på viktiga kulturella platser i närheten av stridsområdena och delge dem till ansvariga befälhavare. Dessutom var det av yttersta vikt att representanter från monumentmännens specialenhet fanns på plats vid frontlinjerna för att under sammandrabbningarna med axelmakternas styrkor, eller så fort dessa var över, se till att general Eisenhowers order efterlevdes. Trots monumentmännens ansträngningar hände det dock flera gånger under den europeiska invasionen att värdefulla konstföremål eller byggnader förstördes. Så skedde exempelvis vid de hårda striderna om benediktinerklostret Monte Cassino där allierat bombflyg i tron att klostret var bas för nazistiska trupper i februari 1944 förvandlade det anrika medeltidsklostret till småsmulor.

Amerikanska soldater, under överinseende av James Rorimer från monumentmännen, bär ut målningar ur den enorma tjuvgömma som nazisterna samlat i slottet Neuschwanstein. Bild: NARA

Amerikanska soldater, under överinseende av James Rorimer från monumentmännen, bär ut målningar ur den enorma tjuvgömma som nazisterna samlat i slottet Neuschwanstein. Bild: NARA

Monumentmännen värvas

Långt innan specialenheten MFAA bildades fanns det krafter som motarbetade nazisternas plundring av Europas konstskatter. I USA hade några medlemmar ur lärarkåren vid Harvards universitet sommaren 1940 bildat en grupp för bevarandet av europeisk kultur. Ledare för gruppen var Paul Sachs, biträdande chef för Fogg Art Museum vid Harvard. Under hans ledning tog gruppen fram kartor och guideböcker över konst och monument i Europa för att dessa skulle kunna skyddas från Hitlers giriga klor.

Sachs kom senare att bli en av de främsta instruktörerna i MFAA, och rekryterade själv personligen flera av monumentmännens medlemmar. En av de första personer han värvade till enheten var den före detta kollegan vid Fogg Museum, konstkonservatorn George L Stout, som från år 1943 tjänstgjorde i den amerikanska armén. Stout kom att bli monumentmännens informella chef och ledde själv stora delar av gruppens arbete vid den europeiska fronten.

Ytterligare en av monumentmännens förgrundsgestalter var James Rorimer, kurator vid Metropolitan Museum of Art i New York. Efter att han inkallats till militärtjänstgöring 1943 hade Sachs värvat honom till MFAA där han med tiden kom att skickas till Paris efter att staden befriats av allierade trupper i augusti 1944. Där kom han i kontakt med Rose Valland, en fransk konsthistoriker och medlem av den franska motståndsrörelsen som sedan fyra år i hemlighet hade arbetat med att rädda Paris och Frankrikes konstskatter från nazisterna.

Hjältinnan i Paris

Även om Valland inte var medlem av monumentmännen stod hon sannolikt för den enskilt största insatsen för den europeiska konstens bevarande under kriget – en insats som gjort henne till en av de mest dekorerade kvinnorna i den franska historien. Turligt nog fick hon behålla sitt arbete vid konstmuseet Jeu de Paume även efter att nazisterna ockuperat Paris och gjort museet till sitt huvudlager för stulen fransk konst. I museet fotograferade och katalogiserade nazisterna den stulna konsten innan denna packades för att skickas vidare till förvaringsplatser i Tyskland och Österrike. Att Valland, som vattnade blommor och ägnade sig åt mindre underhållsarbeten i museet, i själva verket var en lysande kurator som talade flytande tyska och dessutom var spion för den franska motståndsrörelsen undgick Gestapomännen och ERR-soldaterna som katalogiserade den stulna konsten. Medan Valland dagtid höll låg profil ägnade hon nätterna åt att kopiera nazisternas kataloger över stulen konst och anteckna vart den stulna konsten skickades vidare.

När allierade soldater landsteg i Normandie den 6 juni 1944 och därmed inledde Frankrikes befrielse följde ett dussintal monumentmän dem i spåren.

När Paris befriades av de allierade styrkorna kunde Valland delge monumentmännen med Rorimer i spetsen sina kunskaper om vart nazisterna fört de stulna franska konstskatterna. Delvis tack vare Vallands uppgifter, men i ännu större grad genom att förhöra tyska krigsfångar som varit inblandade i konststölderna, kunde monumentmännen återfinna miljontals konstföremål och böcker.

Leonardo da Vincis tavla Damen med hermelinen hittades av amerikanerna i en stuga i Bayern som tillhörde Hans Frank, ståthållare i Generalguvernementet i det tyskockuperade Polen. Efter kriget återbördades tavlan till Krakow, där den stulits. Frank dömdes för krigsförbrytelser och avrättades genom hängning.

Leonardo da Vincis tavla Damen med hermelinen hittades av amerikanerna i en stuga i Bayern som tillhörde Hans Frank, ståthållare i Generalguvernementet i det tyskockuperade Polen. Efter kriget återbördades tavlan till Krakow, där den stulits. Frank dömdes för krigsförbrytelser och avrättades genom hängning.

Konsten återerövras

När Rorimer strax före krigsslutet tillsammans med amerikanska soldater letade igenom sagoslottet Neuschwanstein i de bayerska Alperna kunde han knappt tro sina ögon. Uppgifterna 

En saltgruva i Altaussee, Österrike, fungerade som lagerlokal för omkring      6 500 målningar och ett stort antal stulna statyer, möbler, mynt och värdefulla böcker. Bland konstföremålen som hittades i gruvan fanns Michelangelos staty Bryggemadonnan, altarskåpet Gentaltaret av van Eyck och Vermeers målning Astronomen.

En saltgruva i Altaussee, Österrike, fungerade som lagerlokal för omkring 6 500 målningar och ett stort antal stulna statyer, möbler, mynt och värdefulla böcker. Bland konstföremålen som hittades i gruvan fanns Michelangelos staty Bryggemadonnan, altarskåpet Gentaltaret av van Eyck och Vermeers målning Astronomen.

han fått av den franska spionen Valland stämde verkligen. I slottet fanns stapelvis av lådor med stulna konstföremål. Sammanlagt tog det soldaterna mer än sex veckor att evakuera de över 6 000 konstföremålen från slottet.

Även på andra håll gjordes liknande eller ännu större fynd. Bland annat saltgruvorna i Heilbronn och Kochendorf i södra Tyskland samt i Altaussee i Österrike där monumentmännen kunde rädda tiotusentals lådor med stulen konst. Att föra ut konsten från gruvorna var ett långsamt och ofta farligt arbete. Men tack vare deras ansträngningar kunde målningar och statyer av mästare som Rembrandt, Michelangelo och Gauguin räddas för eftervärlden från sina underjordiska fängelser.

Det var dock efter krigsslutet som monumentmännens verkliga arbete inleddes. Även om några av dem likt Rorimer och Stout tjänstgjort vid fronten under kriget, var det nu som merparten av styrkans medlemmar skickades till Europa. För att hantera all den stulna konst som återfanns i diverse gruvor, bunkrar, kloster och slott runt om i Tyskland och Österrike organiserades tre större insamlingsplatser i München, Wiesbaden och Offenbach. Där inleddes ett omfattande arbete med att inventera och katalogisera konsten och i vissa fall restaurera eller reparera målningar och statyer. I de fall där den ursprungliga ägaren var känd, månde det vara privatperson eller ett museum, returnerades sedan konsten. Tragiskt nog hade många ägare, varav ett stort antal var judar, dödats under kriget och deras släktingar gick inte att få tag på. Än idag pågår arbetet med att returnera de sista konstföremålen som stals av nazisterna i tidernas största konststöld. 

Fakta: 
Mona Lisa stals inte
Mona Lisa - originalet.

Mona Lisa - originalet.

Långt innan nazisterna erövrade Paris hade Louvrens föreståndare Jacques Jaujard förutseende nog börjat evakuera museet och föra de värdefulla konstverken till säkra platser långt bort från såväl nazister som allierade bombräder. Det har påståtts att Mona Lisa stals av nazisterna för att sedan återfinnas av monumentmännen i Altausseegruvan. Men enligt Louvrens officiella dokument var det en nästan helt identisk kopia som förts till Altaussee. Den verkliga Mona Lisa flyttades enligt samma uppgifter sex gånger under kriget och återvände till museet den 16 juni 1945, samma dag som monumentmännen förde ut de första konstföremålen från den österrikiska saltgruvan,

Material från
AoV Tema Historia nr 1 - 2018

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter