Katastrofen 2010 - myt eller...

Jordens undergång är av och till ett populärt tema för religiösa minoritetsgrupper, sekter och kvasivetenskapliga figurer med en verklighetsuppfattning som ligger långt bortom vett och sans.

Man kan fråga sig varför detta med att förutsäga jordens undergång fortfarande är en så pass populär­ sysselsättning. Någon psykologisk förklaring finns säkert, men den lämnar vi därhän och tittar istället­ på de vetenskapliga, eller snarare ovetenskapliga fakta som ligger bakom­ myterna om undergångs­scenariot 2012.

Under århundraden har bibel­tolkare försökt räkna ut och förutspå domedagen. Sedan den industriella revolutionen och framväxten av modern forskning har undergångssiarna­ hittat nya vinklar på profetiorna­.

Vissa källor vet att berätta att jordens rotation kommer att upphöra i tre dagar vid sammanstötningen­. Ur vetenskaplig synpunkt är påståendet helt horribelt.

Millenniumbuggen

Ett bra exempel på det inträffade inför millennieskiftet. Den lite förargliga bristen på förutseende från datorprogrammerarnas sida, vilket medförde att flera programvaror inte klarade att skifta från 1900-tal till 2000-tal, ledde till en hel del programmeringsverksamhet i slutet på 1900-talet. Värre var det inte.

Men enligt självutnämnda förståsigpåare, som exempelvis forskaren och skribenten Michael S. Hyatt, stod vår värld inför ett totalt sammanbrott­.

En annan av alarmisterna var Gary North, som mer eller mindre förutspådde den industrialiserade världens sammanbrott. Banksystemen skulle kollapsa, ingen skulle kunna köpa mat eftersom kassasystem inte skulle fungera.

När millennieskiftet närmade sig blev det värre. Flygplan i luften vid själva nyårsskiftet skulle drabbas av fel i datorsystemen och störta. Risken för att amerikanska eller ryska kärnvapensystem skulle självutlösa fanns också, menade undergångsprofeterna. Transportsystem i många länder klassades som osäkra och exempelvis tog Australien hem hela sin beskickning i Moskva, så när som på tre personer, av säkerhetsskäl.

Så kom millennieskiftet, med fler nyårsraketer än någonsin, samt några smärre driftsstörningar i en del gamla datorsystem. Världen var som vanligt igen, bortsett från att undergångsprofeterna hade tystnat – tillfälligt...

Percival Lowell började sökandet efter Planet X.

Svarta hål i Cern

I juni 2008 skulle Cern starta upp sin nya superaccelerator, LHC (Large Hadron Collider).

Naturligtvis var det på nytt dags för jordens undergång. En och annan matematiker tyckte sig kunna räkna ut att partikelkollisioner vid så höga hastigheter skulle kunna ge upphov till expanderande svarta hål som till slut skulle sluka hela vår planet. En amerikansk matematiklärare, Walter Wagner, stämde Cern i domstol och krävde nya, bättre säkerhetsrapporter. I kvällstidningar och på webbsidor runt om i världen fanns läsarfrågor i stil med ”går jorden under nu?”

LHC kom inte igång som beräknat på grund av tekniskt krångel. Men den kom igång senare och den 30 mars i år skedde de första partikelkollisionerna i LHC. Inget svart hål som slukade vår planet uppstod. Undergångsprofeterna tystnade igen – fortfarande tillfälligt...

Nemesisteorin går ut på att vår sols följeslagare påverkar Oorts moln med jämna mellanrum.

2012

Nu har uppladdningen för 2012 börjat på allvar, en jättefest där alla med extrema eller i värsta fall totalt vrickade­ idéer tycks vara inbjudna. Filmen ”2012” har redan gjort sitt segertåg­ runt världen. Här handlar det om neutriner av alldeles okänt slag som i samband med kraftig solaktivitet lyckas påverka jordens kärna så att det mesta på ytan inklusive kontinentalplattorna börjar flytta på sig på ett alldeles hysteriskt sätt. Producenten Roland Emmerich har redan ”Independence day” och ”The day after tomorrow” i bagaget, ännu en katastroffilm grundad på oron inför 2012 är knappast mer än vad man kunde förväntat sig.

Men filmen är en sak, undergångsprofetiorna inför 2012 något annat. Det finns nämligen ett antal ingredienser att koka soppa på inför 2012.

Ett år med hög solaktivitet är en. Det faktum att mayakalendern byter­ från en baktun till en annan den 21 december 2012 är ytterligare en, något som av siarna tolkas som att maya­kalendern därmed tar slut, vilket­ är helt fel.

Blandar man detta med några mer svårsmälta ingredienser, nämligen Nemesis, Planet X och/eller Nibiru, blir sörjan av tokerier komplett.

Nemesis

Även astronomin har sina spökhistorier. En av dem är Nemesisteorin – stjärnan som antas ligga bakom jordens massutrotningar. Är vår sol en dubbelstjärna? Har den en ännu inte upptäckt följeslagare någonstans i mörkret långt utanför solsystemet yttersta gräns?

Frågan har diskuterats ända sedan 1984, då Daniel P. Whitmire och John J. Matese, University of Southern Louisiana, lanserade teorin och döpte den förmodade solen till ”Nemesis”. Med 26 miljoner års mellanrum är det dags. Nemesis ställer till oreda i Oorts moln – och jorden drabbas av stora meteoritnedslag och massdöd. Nemesisforskarna tror på sin teori och letar nya bevis. Men de flesta forskare avfärdar Nemesis som en astronomisk spökhistoria, för ännu har ingen hittat Nemesis. Dessutom är inte Nemesis tidsmässigt aktuell för närvarande – även om man antar­ att den skulle existera.

US Space Agency har till slut tröttnat på alla anklagelser. Det hävdas att man håller information om Planet X dold och att man vetat om kollisionsrisken sedan länge. För en tid sedan gick US Space Agency ut med en ganska skarpt hållen­ information – där man i princip talade om att det inte finns minsta anledning att hålla Planet X hemlig, eftersom den inte existerar. Om den skulle funnits, skulle man dessutom upptäckt den för länge sedan. ”Internet hoax” är US Space Agencys beteckning på påståendena om Planet X/Nibiru.

Planet X/Nibiru

Planet X har faktiskt existerat som en astronomisk teori i början på 1900-talet. Percival Lowell, en amerikansk matematiker och astronom, byggde ett observatorium i Flagstaff i Arizona 1894. Här ägnade han sig först åt att studera Mars och lade stor vikt vid de ”kanaler” som Giovanni Schiaparelli upptäckt. Lowell tyckte sig kunna konstatera att kanalerna hade säsongsvariationer. Se AoV:s hemsida via länken nedan.

En bit in på 1900-talet började Lowell leta efter Planet X. Han själv och andra astronomer tyckte sig kunna konstatera avvikelser i Neptunus och Uranus banor, avvikelser som tydde på att de påverkades av en utanförliggande planet.

Lowell hittade ingenting, men Lowellobservatoriet upptäckte så småningom Pluto, 14 år efter Percival Lowells död. I sammanhanget var upptäckten en besvikelse, eftersom den var alldeles för liten för att kunna ha någon inverkan på de båda gasplaneternas banor. Men sökandet­ efter Planet X upphörde inte förrän­ en bit in på den senare delen av 1900-talet, då man kunde fastslå ett par saker. För det första visade inte de båda yttre gasplaneternas banor på några onormala avvikelser. För det andra har vi i dagsläget så kraftiga teleskop att en himlakropp av Planet X:s förmodade storlek inte skulle undgå upptäckt, hur ljussvag den än är.

Enligt Nemesis-teorin dyker vår sols följeslagare upp i vår närhet med 26 miljoner års mellanrum.

Vilda teorier

Med jakten på Planet X som en av utgångspunkterna har ”forskare” och alien-troende byggt ett hopkok som fått stor spridning, speciellt på grund av de spridningsmöjligheter som internet ger.

Den teoretiska grunden går isär på många punkter, uppfattningarna är olika, men en standardmodell kan fungera ungefär såhär:

Nemesis existerar och den har en (minst) planet, den mystiska Nibiru­ som eventuellt kan likställas med Planet X. Nibiru styrs av solens och Nemesis banor. Den har en egen, elliptisk­ bana och kommer i kontakt med vårt solsystem vart 3600:de år. Planeten är mycket stor och 2012 kommer den alltså att kollidera med jorden.

I sant konspirationsteoretisk anda påstås Nasa känna till allt om planeten, men håller naturligtvis tyst som muren. Man hävdar även – med viss rätt – att Nasa upptäckt den. Det korrekta­ i det resonemanget är att Nasa faktiskt för ett antal år sedan gjorde en miss när man tolkade en observation som en upptäckt av en planet – vilket senare visade sig vara ett rent tekniskt misstag. Men för konspirations­teoretiker är det naturligtvis perfekt.

Borde synas

Secharia Sitchin är en självutnämnd forskare och författare som i likhet med Erich von Däniken hävdar att mänskligheten haft besök av rymdfarare. Med stöd av sumeriska gudasagor har han kommit fram till att planeten Nibiru existerar utanför solsystemets gräns.

Nibiru är Sitchins namn på vad andra kallar Planet X och denna himla­kropp ska för närvarande kunna­ observeras från södra halvklotet.

Problemet i sammanhanget är att ingen sådan planet går att observera. En planet av den storleken skulle vara lätt synlig för blotta ögat om den befann­ sig på ett så pass nära avstånd att den kunde ta sig hit på två och ett halvt år. Man kan jämföra med Jupiter, en planet som lätt kan observeras­ utan några som helst optiska­ instrument­.

En annan aktör i sammanhanget är Nancy Lieder som hävdade att Planet X skulle dyka upp i maj 2003 och orsaka jordens undergång, men snabbt flyttade fram datumet till 2012 när Planet X vägrade följa hennes första förutsägelse. Nancy Lieder påstår sig vara språkrör för en civilisation i stjärnsystemet Zeta Reticuli och har en hemsida där hon återberättar vad rymdvarelserna berättat för henne.

Zeta Reticuli existerar, på ett avstånd av 39 ljusår från oss. Det är ett binärt system och det är inte troligt att systemet har några planeter. Nancy­ Lieders­ kontakter där torde med andra ord vara rymdvarelser med betoning på rymd.

Lowellobservatoriet i Arizona. Här hittade man Pluto 1930 – 14 år efter Percival Lowells död.

Inte en siffra rätt

Man kan slå fast att den jätteplanet som ska krocka eller allvarligt störa vår jord 2012 inte existerar. Varken Nibiru eller­ Planet X finns, Nemesis finns inte.

Det som finns tycks vara ett ständigt pågående intresse för att förutsäga jordens undergång, mänsklighetens slut och världens ände. Secharia Sitchins böcker finns översatta till diverse olika språk och onekligen tjänar han pengar på att sätta sina funderingar på pränt. Nancy Lieders hemsida kammar hem bidrag från diverse individer som tror på hennes förkunnelse. Ovanpå det kan man kanske lägga alla de personer som uppenbarligen inte tycker att det är tillräckligt med det elände vi själva klarar av att ställa till med på vår planet, utan måste­ bidra med att skapa ickeexisterande hot från rymden.

Sök gärna på Nibiru eller Planet X på Youtube eller någon sökmotor. Träffarna blir många, argumenten för de påhittade planeternas existens är ännu fler.