Framtidens atomubåtar.
Tillverkningen av Storbritanniens nya superubåt drog ut på tiden, vilket knappast är något förvånande för ett sådant projekt.
HMS Ambush är av vad man i England kallar Astute-class, det vill säga nästa generations atomubåtar sett till bland annat vapenutrustning och militär slagkraft, kommunikationsutrustning, tystgående och besättningskomfort. Ubåten beställdes ursprungligen av Royal Navy den 17 mars 1997 från GEC:s Marconi Marine, ett företag som senare ombildades till BAE Systems Submarine Solutions.
Den 23 oktober 2003 kom köl och skrov på plats i varvsdockan i Barrow-in-Furness och sedan fortsatte arbetet i princip ända fram till sjösättningen den 16 december förra året.
HMS Ambush ska vara i tjänst från och med i år och förväntningarna är höga. Med all rätt – ubåten är i all sin väldighet också ett imponerande stycke teknik och resultatet av många människors ansträngningar samt givetvis en mycket stor ekonomisk insats. Viss oro finns för att Ambush ska råka ut för samma öde och serie av olyckor som sitt systerfartyg HMS Astute som sjösattes hösten 2007. Det hela började med att ubåten fastnade på en sandbank utanför Isle of Skye. Räddningsaktionen för att dra loss den stora ubåten var komplicerad, och en bogserbåt kolliderade med HMS Astute. Skadorna kostade omkring 90 miljoner att reparera. Och kommendören på ubåten befriades från sina plikter, som det heter.
Under hösten förra året råkade HMS Astute dessutom ut för ett motorhaveri och fick bogseras in till sin hemmahamn i Faslane.
Ambush skrov transporteras på gatorna under byggnationen. Bild: BAE Systems
Tyst som en babydelfin
Man hoppas naturligtvis på bättre tur för HMS Ambush, en väldig atomdriven undervattensfarkost på 7 400 ton – ungefär som 65 blåvalar. Den är 97 meter lång, 11,3 meter bred och 10 meter hög, vilket sammantaget gör den 50 procent större än sina föregångare Swiftsure och Trafalgar. Den nya ubåten har av flera involverade beskrivits som tekniskt mer komplex än USA:s rymdfärjor och kan utan några som helst problem färdas jorden runt i undervattensläge – utan att någon enda gång tvingas gå upp till ytan. Man påpekar inte utan stolthet att den teoretiskt kan tillbringa hela sitt förväntade livsspann på 25 år i undervattensläge. Det skulle dock ställa till problem för den 98 man starka besättningen som sannolikt skulle tröttna på undervattenslivet snabbare än så.
Som kuriosa kan det nämnas att det med viss hetta debatterats om besättningen ska bestå av enbart män eller om även kvinnor ska förekomma. Trots sin storlek beskrivs Ambush som lika tyst som ”en babydelfin”. Detta beror bland annat på att de väldiga propellerbladen är klädda med plattor av gummi för att absorbera ljud. Farkosten har ett stålskrov som är 17,5 centimeter tjockt på sina ställen och är sammansatt av mer än en miljon olika komponenter. Drygt 5 000 personer har deltagit i arbetet och budgeten drog över med imponerande 18,2 miljarder kronor för att till sist hamna på 87 miljarder kronor. I varje fall just i skrivande stund – en hel serie prov och tester återstår innan Ambush går i tjänst, så den siffran kan komma att korrigeras.
Åtta master
Den nya atomubåten beskrivs som ett under av avancerad teknik och strategiskt nytänkande. Två master med infrarödkameror och flera kameror med ljusförstärkning ersätter det traditionella periskopet. Dessa behöver inte bryta ytan i mer än tre sekunder för att ge kaptenen en perfekt skarp bild i 360 grader. Ytterligare sex master är installerade för satellitkommunikation, radar och navigationssystem.
Atomubåten är utrustad med en kärnreaktor av märket PWR2, vilket enligt tillverkaren Rolls Royce Marine Power Operations ger sex gånger så mycket energi som originalet PWR1 och har en fyra gånger längre livslängd. Det betyder i detta specifika fall 25 år, just den tid som HMS Ambush förväntas vara i tjänst. Reaktorn är tillräckligt kraftig för att kunna försörja en stad i Malmös storlek med elektricitet.
Ubåten är även utrustad med flera dieselgeneratorer på 600 kilowatt och har en topphastighet på 29 knop, motsvarande 54 kilometer i timmen.
Självfallet är ubåten också utrustad med en del vapen, bland annat 38 Tomahawk-kryssningsrobotar med kapaciteten att träffa fientliga mål på nästan 2 000 kilometers avstånd, samt ett okänt antal Spearfishtorpeder, avsedda för attack på andra fartyg och ubåtar. Ambush har detektorer och sensorer över hela skrovet, vilket gör det möjligt för den att upptäcka en främmande farkost på upp till 4 800 kilometers avstånd. Det är med andra ord fullt möjligt för den att ligga och trycka i Engelska kanalen och registrera när en båt lämnar New Yorks hamn.
Systerfartyget Astute var en olycksförföljd ubåt. Efter att ha gått på grund skadades den av en bogserbåt som skulle dra loss den. Och senare fick den maskinhaveri ute till havs. Bild: Rolls-Royce
Havsvatten blir färskvatten
Besättningen har det förhållandevis bra för att vistas på en ubåt, något som traditionellt sett är ett klaustrofobiskt och trångt ställe att befinna sig på. 98 män – eller kvinnor – har var och en sin egen modernt utrustade koj. Det finns även elva extrakojer för vad man kallar ”passagerare”, vilka kan vara dykare och kommandosoldater som ska släppas av på hemliga platser för att utföra hemliga operationer.
Besättningen får dela på fem duschar, lika många toaletter, två urinoarer och åtta handfat. Fem kockar jobbar skift 24 timmar om dygnet och ubåten är när den lämnar basen försedd med tillräckligt med proviant för att kunna stanna borta i tre månader eller mer – men som regel sträcker sig de längre uppdragen över en tidsrymd om tio veckor.
HMS Ambush är självförsörjande när det gäller luft och vatten och omvandlar havsvatten till färskvatten och syre. Luften renas effektivt från koldioxid, koloxid och kväve och kvaliteten är tillräckligt hög för att hålla befintlig personal vid god vigör också under mycket långa uppdrag.
Sammanlagt ska sju sådana här atomubåtar byggas för Royal Navys räkning. Om nu den redan hårt pressade brittiska ekonomin håller för sådana storslagna planer.
