NEUROSEDYNSKANDALEN

- HISTORIENS STÖRSTA LÄKEMEDELSKATASTROF

Mellan 1959 och 1962 föddes över etthundra barn i Sverige med svåra missbildningar. Skadorna var av ett slag som förlossningsläkarna sällan­ eller­ aldrig sett tidigare. Barnen föddes­ ibland helt utan armar eller ben, andra med händer och fötter nästan direkt fästade på kroppen. Skador på öron, hjärtan och andra inre organ förekom också och flera barn avled strax efter födseln.
Samma sak hände över hela världen, och flera läkare började tidigt misstänka­ samma sak – det var läkemedelssubstansen talidomid som låg bakom det hela.
Men det skulle dröja allt för länge innan sanningen var fullt accepterad.

Historiens största läkemedelskatastrof.

Historiens största läkemedelskatastrof.

Historien om talidomid är en tragisk berättelse om ett läkemedel som alldeles för snabbt blev godkänt i många länder, och som alldeles för långsamt drogs tillbaka. I Sverige användes talidomid i läkemedlet Neurosedyn – presenterat som ett helt säkert lugnande medel utan biverkningar. Men inget kunde vara mer fel, tusentals barn runt världen föddes med svåra skador och hur många barn som avled före förlossningen på grund av svåra missbildningar under fosterstadiet vet ingen.
Det här hände vid en tid då sådana här barn kallades för vanskapta och många gånger togs de direkt från mammans säng på BB för framtida förvaring på något statligt barnhem.
Barnens mödrar hade alla varit hos läkare och fått Neurosedyn, en liten vit tablett mot oro och illamående, förpackad i en grå plåtask. Tablettens verksamma beståndsdel hade namnet talidomid, ett kemiskt ämne med en dunkel historia, och en dramatisk framtid.
Läkemedelsskandalen som fick sitt svenska namn av Neurosedyn-tabletten skulle ändra radikalt på villkoren för hur man lanserar och testar nya läkemedel­ i hela västvärlden.
Men den skulle också förändra synen­ på människor med funktionshinder, för neurosedynbarnen lever ibland oss idag på ett sätt som få trodde att de skulle göra när de föddes för 50 år sedan.

10 000 drabbade

Talidomid har fosterskadande effekt mellan den 20:e och 30:e dagens graviditet. Det var en tidpunkt då få av den tidens mammor hade hunnit förstå att de överhuvudtaget var med barn. Bild: SPL

Talidomid har fosterskadande effekt mellan den 20:e och 30:e dagens graviditet. Det var en tidpunkt då få av den tidens mammor hade hunnit förstå att de överhuvudtaget var med barn. Bild: SPL

Sammanlagt föddes i hela världen fler än 10 000 barn med olika typer av missbildningar av talidomid. I den vetenskapliga tidskriften Nature har skandalen kallats det grövsta organiserade brottet i västvärlden efter det andra världskriget.
Talidomid började marknadsföras under namnet Contergan i oktober 1957 av det tyska läkemedelsföretaget Chemie Grünenthal. Enligt företagets egen historia hade forskarna försökt få fram ett antihistaminpreparat, alltså en medicin mot allergier. Under 1956 såldes det på försök under namnet Grippex, som behandling mot influensa­. Men istället blev det ett lugnande­ medel.
Det nya preparatet såldes som ett bättre alternativ till de barbiturater som helt dominerade marknaden för sömntabletter och lugnande läkemedel under efterkrigstiden.
Barbituraterna hade börjat få dåligt­ rykte, eftersom man insett att de var starkt beroendeframkallande, och ett inte ovanligt hjälpmedel vid självmordsförsök.
Contergan däremot, var enligt annonserna­ helt ofarligt, fritt från biverkningar­ och kunde till och med rekommenderas till oroliga barn. Det hittade snabbt en plats på marknaden.
Man har uppskattat att en miljon konsumenter­ använde preparatet i en eller annan form 1959. Chemie Grünenthal­ sålde då ett ton Contergan i månaden i Västtyskland.
 

”Ovanligt god säkerhetsmarginal”

Talidomidpreparat såldes under olika namn i olika länder. I Sverige kallades det Neurosedyn, internationellt var Conterdan det vanligaste preparatet.

Talidomidpreparat såldes under olika namn i olika länder. I Sverige kallades det Neurosedyn, internationellt var Conterdan det vanligaste preparatet.

Undermedlet gick snart på export. I Storbritannien fick det namnet Distaval, med en försäkran på etiketten att det till och med var säkert att äta för gravida kvinnor.
I Sverige var det Astra som lyckades komma över licensen för att få sälja det nya medlet. I en broschyr från 1960 beskrivs Neurosedyn som ett läkemedel med ovanligt god säkerhetsmarginal.
För Chemie Grünenthal blev den nya produkten en välkommen kassa­ko som gav enorma intäkter. Trots att de inte lyckades lansera medlet på världens största marknad för läkemedel – det stora, rika USA.
Under 1950-talet hade den amerikanska myndigheten för läkemedelskontroll bara sju stycken handläggare. En av dem hette Frances Oldham Kelsey. Hon fick en ansökan på sitt skrivbord om att godkänna det nya medlet Kevadon, med den verksamma beståndsdelen talidomid.
Kelsey tyckte att dokumentationen var i tunnaste laget, och hon undrade framför allt över en brittisk studie som visade på vissa neurologiska biverkningar av medicinen.
Det amerikanska företag som köpt licensen av Chemie Grünenthal tryckte­ på. De hade 10 miljoner tabletter i lagren och fabriken stod beredd att snabbt producera mer. De sålde också Kevadon i väntan på FDA:s godkännande. Men Kelsey stod på sig. Sjutton missbildade barn hann födas­ i USA, men talidomid lanserades aldrig. För sin envishet och integritet belönades­ Frances Oldham Kelsey med en medalj­ av president­ Kennedy 1962.
 

Förrädiskt preparat

Frances Kelsey vid den amerikanska myndigheten för läkemedelskontroll tyckte att dokumentationen för talidomid var i tunnaste laget. Trots att det amerikanska företag som köpt licensen för preparatet tryckte på för ett godkännande stod hon på sig. För sin envishet och integritet belönades hon med en medalj av president Kennedy 1962. Bild: SPL

Frances Kelsey vid den amerikanska myndigheten för läkemedelskontroll tyckte att dokumentationen för talidomid var i tunnaste laget. Trots att det amerikanska företag som köpt licensen för preparatet tryckte på för ett godkännande stod hon på sig. För sin envishet och integritet belönades hon med en medalj av president Kennedy 1962. Bild: SPL

Förutom att det var bra för nattsömnen och allmänt lugnande, hade talidomid den förrädiskt goda egenskapen att det kunde dämpa illamående. Det gjorde att det var lätt för många läkare att rekommendera tabletterna i de små grå plåtaskarna just till nygravida kvinnor.
En ödets ironi gjorde att preparatet hade fosterskadande effekt mellan den 20:e och 30:e dagens graviditet. En tidpunkt då få av den tidens mammor hade hunnit förstå att de överhuvudtaget var med barn. Det här hände långt innan dagens enkla graviditetstester för hemmabruk fanns att tillgå.
Det första kända barnet med skador­ av talidomid föddes redan på juldagen­ 1956. Men det skulle ta över fyra år innan sambandet med läkemedlet upptäcktes.
Den förste att ana oråd var gynekologen William McBride i Australien. På hans klinik i Sydney hade tre barn med missbildningar av lemmarna och matsmältningskanalen fötts på kort tid. Den gemensamma nämnaren i de tre fallen var att mödrarna hade använt Distaval, det brittiska namnet på talidomidpreparatet.
På sommaren 1961 skrev han om saken till importören Distillers i Liverpool utan att få någon reaktion.
I december samma år publicerade tidskriften The Lancet ett kort brev från McBride där han beskrev fler liknande fall och det misstänkta sambandet med talidomid.
Men det avslöjande som till slut skulle sätta stopp för försäljningen av talidomid gjordes i Tyskland.
 

En epidemi av ovanliga missbildningar

Thomas Quasthoff är en tysk barytonsångare, född med talidomidskador. Bild: IBL

Thomas Quasthoff är en tysk barytonsångare, född med talidomidskador. Bild: IBL

Samtidigt som McBride började misstänka Distaval långt borta i Sydney, kom ett ungt par till Universitetskliniken i Hamburg och visade upp sitt nyfödda barn för barnläkaren Widukind Lenz. Barnet hade tillbakabildade armar och ben, en extremt ovanlig form av missbildning.
Lenz misstänkte att det kunde röra sig om en ärftlig sjukdom, och frågade om något liknande förekommit i släkten. Nej, svarade mannen, men flera andra familjer i vår hemby har råkat ut för samma sak.
Lenz blev närmast besatt av att ta reda på vad som kunde ligga bakom skadorna. Genom kontakter med andra läkare hittade han snart fler fall. Det som först såg ut som något unikt visade sig närmast likna en epidemi av missbildningar.
Efter hand började det dyka upp alltför många kopplingar till Contergan för att det skulle gå att ignorera. Lenz började fråga alla drabbade mödrar: Vad har ni hemma i medicinskåpet? Alla hade de en burk Contergan.
I november 1961 kontaktade Widukind­ Lenz forskningschefen på Chemie Grünenthal, Heinrich Mückter, och presenterade sina uppgifter.
Fyra dagar senare gick han ut offentligt med sitt känsliga material på en läkarkongress utan att nämna några namn, varken på medlet eller på tillverkaren. Men läkarna förstod vilket det gällde.
Nu var sanningen ute, pressen började skriva, och det tog bara dagar innan Contergan togs bort från marknaden.
Men trots det fortsatte tillverkarna att förneka att talidomid orsakar fosterskador­ i flera år framåt. Det skapade en växande misstanke att det inte handlade om vanlig ärlig okunskap, skrev Widukind Lenz senare, utan syftade till att försvaga anklagelserna mot företaget.
 

Uppgörelse med läkemedelsbolagen

Neurosedynskandalen var naturligtvis en stor tragedi för de inblandade. Men den förde också med sig två goda saker – dels blev läkemedelstesterna mycket bättre, och dels förbättrades villkoren för många människor födda med handikapp då katastrofens omfattning gjorde dem synliga i samhället. Bild: IBL

Neurosedynskandalen var naturligtvis en stor tragedi för de inblandade. Men den förde också med sig två goda saker – dels blev läkemedelstesterna mycket bättre, och dels förbättrades villkoren för många människor födda med handikapp då katastrofens omfattning gjorde dem synliga i samhället. Bild: IBL

I flera länder fortsatte man att sälja talidomidpreparaten i flera månader efter att de stoppats i Västtyskland. I Sverige drogs medlet diskret in av Astra strax före jul 1961 efter påstötningar från Medicinalstyrelsen. Ingen information gick ut till allmänheten, så de som hade Neurosedyn hemma kunde fortsätta att ta sina tabletter i flera månader. Det var inte förrän i mars 1962 som tidningarna började skriva om de missbildade barnen, och vad Neurosedyn kunde ställa till med.
1965 stämdes Astra av advokat Henning Sjöström som representant för de neurosedynskadades förening i Sverige. Processen var den första rättsliga prövningen av ansvaret för talidomidskandalen. Den slutade med en förlikning där Astra tog på sig att ersätta neurosedynbarnen med en årlig summa.
I Tyskland hölls en jättelik rättsprocess från 1968 till 1970 där Chemie Grünenthal åtalades av den västtyska staten bland annat för vållande till annans­ död.
Det slutade med en uppgörelse i godo där företaget betalade in 100 miljoner mark till en stiftelse som skulle betala ut stöd till de drabbade. Idag är de pengarna slut, och den tyska staten har burit upp kostnaderna tills i juli 2009 då företaget gjorde en frivillig extrainbetalning på 500 miljoner euro.
Chemie Grünenthal är fortfarande ett lönsamt läkemedelsföretag som idag är specialiserat på smärtlindring och ­p-piller.
Idag, 50 år efteråt, har ingen person någonstans dömts eller gjorts juridiskt ansvarig för talidomidskandalen.

 

 

Material från
Allt om Vetenskap nr 2 - 2010

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter