Katedralen Notre Dame ligger i hjärtat av Paris och besöks av tio miljoner människor­ varje år.

Under romarrikets tid kallades staden som då låg där Paris ligger idag för Lutetia. Staden kristnades på 200-talet och år 250 sände påven Fabianos den första biskopen till Paris, biskop Dionysius, senare Sankt Dionysius. Vid den här tiden var de kristna förföljda över hela Gallien och det romerska riket. Sankt Dionysius och hans lärjungar kom att bli martyrer på Mont Mercure, senare Mont Martyrum som blev Montmartre. När kejsar Konstantin den store slöt fred med kyrkan år 313, blev det möjligt för de kristna att upprätta en byggnad där de kunde utöva sina religiösa ceremonier.

En katedral byggdes på ön Ile de la Cité i Seine i centrala Paris. Trots utgrävningar finns det inga exakta fakta om den första katedralen eller de nästkommande byggnaderna. Den första byggnaden var troligen ett hedniskt tempel som senare ersattes med en stor basilika med fem mittskepp, liknande basilikorna i Rom och i Ravenna­.

Denna basilika, som var helgad åt Sankt Stefan, kristendomens förste martyr, var mycket stor, men man har inte exakt kunnat fastställa byggnadsåren. Antingen byggdes basilikan på 300-talet och renoverades flitigt vartefter åren gick, eller så byggdes den på 600-talet med gammalt eller återanvänt material.

Notre Dames vackra interiör med rosettfönstret och orgelpipor i bakgrunden.

Grunden läggs

Men på 1100-talet fick Sankt Stefans basilika ge vika för större och mäktigare tankar. Under Ludvig VII (Ludvig den unge), som regerade mellan 1137 och 1180, var biskop Maurice de Sully tämligen inflytelserik. Biskop de Sully, vald till biskop år 1160, och hans domkapitel bestämde att de skulle upprätta en ny katedral istället för Sankt Stefans. Den nya katedralen skulle bli både längre och högre än den nuvarande eftersom man nu hade de arkitektoniska kunskaperna att bygga på höjden.

Biskop de Sully ville se en byggnad som skulle fungera som en förmedlare­ mellan den världsliga och den heliga världen. För att kunna bygga den nya stora katedralen, var man först tvungen att riva några hus som stod i vägen och även att bygga en bredare gata så att materialet kunde forslas hela vägen fram till byggnadsplatsen.

Det sägs att biskop de Sully ritade i sanden framför Sankt Stefans basilika hur den nya katedralen skulle komma att se ut. Det är inte säkert vem som lade den första grundstenen till Notre Dame. Enligt vissa var det naturligtvis biskop de Sully, men på den tiden påbjöd seden att grundstenen till större byggnadsverk skulle läggas av påven. Eller i alla fall i närvaro av påven, som vid den här tiden var Alexander III.

När grundstenen väl var lagd, av någon av ovan nämnda herrar, började byggandet av Notre Dame år 1163.

Biskop Maurice de Sully kom att ägna både större delen av sitt liv och sin förmögenhet åt uppförandet av Notre Dame. De arkitekter som skapade Notre Dame är okända och stilen som användes var den nya och moderna gotiska, som redan använts vid ett antal andra byggnader i Frankrike.

Olika stilar

Eftersom byggandet av Notre Dame pågick under så lång tid var många olika arkitekter inblandade och därför kom också olika arkitektstilar att blandas. Notre Dame var en av de första gotiska katedralerna och även en av de första byggnaderna i världen­ med att ha så kallade strävbågar. Dessa­ strävbågar var inte med i planritningen från början, men allt eftersom byggnaden blev högre, uppstod belastningssprickor. För att avlasta väggarna byggde man till strävbågarna, som har till uppgift att överföra trycket från ett valv till ett fristående stöd.

Det tog 14 år att bygga koret, från 1163 till 1177. Fem år senare, 1182, invigdes högaltaret. Förr i tiden var det vanligt att man först reste den östra väggen av koret, sedan byggdes en temporär vägg på västra sidan, allt för att koret skulle kunna användas så fort som möjligt utan att störas av det fortsatta byggandet av kyrkan.

Till kyrkans trästruktur har det använts cirka 1300 ekar, vilket motsvarar ungefär 21 hektar skog.

Runt 1280 fortsatte byggandet av midskeppen och fasaden, som stöttar upp ett blytak ihopsatt av 1326 plattor med en total vikt av 210 000 kilo.

Detalj från Jungfruporten, som byggdes tidigt 1200-tal. Jungfru Maria ses liggandes på sin dödsbädd, omgiven av Jesus och de tolv apostlarna.

Portalerna

Den tydligaste förändringen i arkitekturen kom i mitten av 1200-talet. En arkitekt lade till en gavelförsedd portal vid det norra tvärskeppet och som kronan på verket ett vackert rosettfönster precis ovanför. Strax därefter gjorde en annan arkitekt samma sak med det södra tvärskeppet.

Båda dessa portaler är rikt utsmycka­de med skulpturer. Den södra portalen visar scener ur Sankt Stefans liv och även ur andra lokala helgons. Den norra portalen visar Jesus barndom och historien om Theofilus.

Sedan fick även det västra tvärskeppet en portal med ett rosettfönster ovanför. Rosettfönstren kom att bytas ut år 1965, efter en långdragen debatt som pågick i hela 30 år. Det som debatterades så intensivt var om de gråtonade rosettfönstren från 1800-talet skulle bytas ut mot lite färggladare fönster. Till slut fick glasmästaren Jacques­ Le Chevallier uppdraget att framställa rosettfönster­ med färg­inslag.

Diametern på det västra rosettfönstret mäter 9,7 meter, medan det norra och södra mäter hela 13,1 meter i diameter.

Notre Dame led stora skador under första världskriget. Bilden är tagen i april 1918, efter fjärde slaget vid Ypern. När andra världskriget började, plockade man ner fönstren och förvarade dem säkert tills kriget var över.

Statyer halshöggs

Under den franska revolutionen, 1789 till 1799, förstördes många historiska objekt. Alla statyer som fanns i portalerna förstördes, utom en som kallas Jungfrun. Till exempel halshöggs 28 statyer av judakonungar, vilka misstogs för statyer av Frankrikes kungar. Några av dessa avhuggna huvud återfanns vid en utgrävning år 1977, strax intill Notre Dame.

De finns nu att skåda på Musée de Cluny, ett museum som visar medel­tida artefakter.

Några kyrkklockor klarade sig men en av de stora klockorna, Marie, togs ned, demolerades och smältes under åren 1791 och 1792. Efter detta upphörde katedralen att fungera som en kyrka och användes för en tid som lagerlokal för matvaror. Under den revolutionära stadsstyrelsen år 1871, Pariskommunen, var det nära att hela Notre Dame brann ned. Vissa anteckningar pekar på att några rebeller antände en hög med stolar inne i själva katedralen.

I början av andra världskriget, 1939, fanns en stor oro att tyska bombräder skulle förstöra de vackra fönstren i Notre Dame. Fönstren togs därför ned och förvarades under krigsperioden i ett förråd. När kriget väl var slut sattes fönstren tillbaka igen.

Spiran och tornen

Omkring år 1250 byggdes den första spiran som då även fungerade som klocktorn. Det tornet togs ner under åren 1786 till 1792.

Notre Dame genomgick en relativt omtvistad restaurering mellan åren 1845 och 1870, under bland andra arkitekten Eugene Viollet-le-Duc, som för övrigt alltid signerade sina verk med en fladdermus. Under Viollet-le-Ducs instruktioner byggdes en ny spira­. Den här gången var spiran byggd på en åttakantig bas på fyra pelare. Enligt Notre Dames egen hemsida har det gått åt 500 ton trä och 250 ton bly för att bygga spiran som idag kan ses på katedralen.

Tuppen på spirans topp håller tre reliker. En av Sankt Dionysius, en av Sankt Geneviève och en del av törnekronan.

Tornet är öppet för allmänheten. Om man orkar trampa uppför alla de trappstegen, kan man på den västra fasaden från 1200-talet se de fantasifulla vattenkastarna byggda av Viollet-­le-Duc på 1800-talet och även den praktfulla stora klockan Emmanuel. Det norra tornet stod färdigt år 1240 och tio år senare, 1250, var även det södra tornet färdigt.

Statyn från 1723 av G. Coustou föreställer­ Ludvig XII.

Klockorna

Ända sedan slutet av 1100-talet har det ringts i Notre Dames kyrkklockor, även om katedralen var långt ifrån färdig.

Den äldsta och största klockan, som kallas Emmanuel, har hängt högst upp i södra tornet sedan år 1685. Emmanuel väger hela 13 ton och endast kläppen sägs väga upp emot 500 kilo. Enligt legenden slängdes vackra kvinnor, guld och andra smycken i smältdegeln när klockan skulle formas år 1631. Det är därför den fått sin unika klang (i fiss). Emmanuel ringdes för hand av, sägs det, åtta starka män, tills den blev kopplad till en motor år 1952.

I det norra tornet finns fyra klockor­, dock inte lika stora och tunga som Emmanuel. Angélique-Francoise (ciss) väger 1915 kilo, Antoinette-Charlotte (diss) 1335 kilo, Hyacinthe-Jeanne (F) 925 och så lättviktaren Denise-David (fiss) på 767 kilo.

Förutom dessa fem klockor finns det olika klockspel.

Ett som är beläget i spiran är sammankopplat med ett klockspel som finns i själva katedralsstrukturen så klockorna även kan höras inne i byggnaden. Tyvärr är klockspelet tyst för närvarande, då man har påbörjat ett projekt för att restaurera klockorna som är från 1867.

Vattenkastare på Grande Galeries balustrad. Dessa är kopior av originalen från 1100-talet, som Eugene Viollet-le-Duc designade. Viollet-le-Duc gjorde även relikskrinet som sägs innehålla Jesu törnekrona.

Orglarna

Ett antal orglar har passerat genom Notre Dames kända portaler. Den första som omnämns som något stort är François-Henri Clicquots orgel som färdigställdes under 1700-talet. Några av originalpiporna från denna orgel finns kvar än idag.

Notre Dames stora orgel har fem manuella tangentbord med 56 tangenter vardera, ett pedalklaviatur med 36 tangenter, 109 stämmor och 7374 pipor.

Den något mindre körorgeln har två tangentbord, pedalklaviatur, 30 stämmor och 1840 pipor.

Katedralen har även en bärbar orgel som används vid exempelvis kyrkans skolkörers utflykter och liknande.


Skattkammare

Notre Dame de Paris är idag katedralen för det katolska ärkestiftet i Paris, det är här som ärkebiskopen har sin biskopsstol.

Notre Dame de Paris har även en skattkammare med bland annat ett relikskrin som sägs innehålla Jesu törnekrona. I skattkammaren finns även, enligt Notre Dames hemsida, en bit av korset som Jesus korsfästes på och en av spikarna som användes vid korsfästelsen.

År 1345 stod katedralen Notre Dame äntligen där i sin fulla prakt och här lät Napoleon kröna sig till kejsare år 1804.