Grottan i Qumran där rullarna hittades.
Krukan som innehöll de relativt välbevarade rullarna.
De så kallade Dödahavsrullarna återfanns för
Restaurerad del från en av de två rullarna.
drygt ett halvt århundrade sedan och anses allmänt som en av 1900-talets allra viktigaste arkeologiska upptäckter. Samlingen består av ungefär 900 fragmenterade dokument och inkluderar de allra tidigaste nedskrivna bibeltexterna och är upp till 2 300 år gamla.
Nu har forskare vid Italian National Institute of Nuclear Physics i Catania på Sicilien undersökt fragment från själva Tempelrullen med en ny portabel teknik kallad XPIXE, X-ray and Particle Induced X-ray Emission, och en partikelaccelerator. Man bombarderade fragmenten först med alfapartiklar och röntgenstrålar från den portabla XPIXE-utrustningen och därefter med protonstrålar från partikelacceleratorn och fann att halten av klor i förhållande till brom var tre gånger högre än i vanligt havsvatten. Klor är elektronegativt och förekommer främst som en jon, kloridjonen, vilken finns i stor mängd i saltvatten. Brom är ett ickemetalliskt grundämne tillhörande gruppen halogener. Att klor i så hög grad överväger tyder på att Tempelrullen, gjord av djurhud som under tillverkningsprocessen hela tiden sköljs i vatten, kommit till vid det oerhört salta Döda havet och att Dödahavsrullarna sannolikt är lokalt producerade i Qumran i vad som nu är Israel. Fysikern Giuseppe Pappalardo vid ovannämnda institution understryker dock att detta bara är inledningen av undersökningen. Nästa steg är att kemiskt analysera bläcket för att leta efter spår som kan avslöja var texten kan ha nedtecknats.
