Odrillade dinosaurier

En kanske helt vanlig syn på ön Vega i Antarktis för 66 miljoner år sedan. And/gåssläktingen Vegavis iaai flyger tutande, tack vare utvecklandet av syrinx, över en rovdinosaurie som saknar organet och därför utstöter ljud med stängd mun.  Bild: Nicole Fuller/Sayo Art for UT Austin

En kanske helt vanlig syn på ön Vega i Antarktis för 66 miljoner år sedan. And/gåssläktingen Vegavis iaai flyger tutande, tack vare utvecklandet av syrinx, över en rovdinosaurie som saknar organet och därför utstöter ljud med stängd mun. Bild: Nicole Fuller/Sayo Art for UT Austin

Många fåglar är kända för sin vackra sång, men det betyder inte att deras förfäder dinosaurierna drillade högt i skyn, hävdar en ny amerikansk studie i Nature.

Fossilet av en 66 miljoner år gammal släkting till änder och gäss hittades på Antarktis 1992. Elva år senare upptäcktes att fågelns ljudorgan, syrinx, överraskande nog fanns bevarat. Forskarna satte luppen på jämnåriga dinosauriefynd i sökandet efter syrinx, men förgäves. De hittade inget, vilket de tror kan bero på att ickeflygande dinosaurier under slutet av krita troligen saknade ett sådant organ. Det utvecklades först senare hos fåglarna. Dinosaurierna kunde därför inte ge ifrån sig de karakteristiska visslande och sjungande ljud som deras sentida släktingar ­kommunicerar med.

Syrinx består av hårda broskringar som fungerar som stöd åt den mjukvävnad som vibrerar för att framkalla komplex fågelsång. Även om broskringarna inte bevaras i samma utsträckning som ben händer de ibland att de tack vare sitt stora mineralinnehåll ändå fossiliseras. Den asymmetriska formen hos den rekordgamla syrinxen tyder på att bäraren, en art kallad Vegavis iaai, med hjälp av detta framstötte tutande ljud.
 

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter