Åtskilliga ormar får årligen sätta livet till för att bli skor, plånböcker och väskor med mera.
1.
Gifthalten hos individer av samma art kan variera från tillfälle till tillfälle. När man studerade en nordafrikansk giftorm, fann man att gifthalten hos ormen varierade kraftigt oavsett årstid, ålder och andra faktorer. Den troliga förklaringen är att när giftkörteln har tömts, behöver det helt enkelt gå en viss tid innan den fyllts på igen.
Lystrophis semicinctus, sydamerikansk trynsnok. Livnär sig mest på grodor och ödlor. Giftet är milt och i det närmaste ofarligt för människor.
2.
I Sverige är alla ormar fridlysta. Det finns dock undantag. Om du hittar en huggorm på din tomt får du fånga in den och flytta den till annat ställe. Har du ingen möjlighet att fånga in den eller helt enkelt inte vågar, kan man vända sig till kommunen för att få hjälp. Om det inte är möjligt att på något sätt fånga in och avlägsna ormen, får du döda den.
3.
Har man fobi mot ormar kan man ändå åka till exotiska platser. Till exempel Nya Zeeland eller Hawaii där det inte finns några ormar. Island, Irland, Bermuda och Azorerna saknar också ormar.
4.
Ett stort antal ormar – hur många råder delade meningar om – slaktas för att bli till bälten, plånböcker och liknande. Vissa ormar slaktas även för köttets skull. En av de arter som så när hotas av utrotning är blodpyton – en mycket vacker orm som varierar i färg från blodrött till orange och gult.
Naja pallida, röd spottkobra. Ormen spottar gift mot offret och biter. Om giftet träffar ögonen kan det leda till blindhet.
5.
Ormar varierar ganska kraftigt i storlek. Den lilla maskormen Leptotyphlops bilineata blir inte större än cirka tolv centimeter. En nätpyton, Python reticulatus, kan däremot bli uppemot tio meter. Den tyngsta ormen som kan väga upp till 250 kilo är anakondan (Eunectes murinus).
6.
Det finns ingen orm som attackerar en människa utan att först ha blivit provocerad. De flesta ormar varnar först, som skallerormar med sin skallra eller kobran som spänner ut sin sköld.
7.
Ungefär hälften av alla människor som råkar ut för ormbett får så kallade ”torrbett”, det vill säga ormen injicerar inte något gift alls. Man skulle kunna säga att ormen hellre spar sitt gift till dess den ska döda ett middagsbyte.
8.
Av de cirka 3000 ormarter som finns är det bara drygt tio procent som är giftiga. Och av de giftiga ormarna är det bara runt 50–60 som räknas som potentiellt farliga för människan.
9.
En orm som injicerar stora mängder gift och som tillhör de stora giftormarna, är bushmastern som lever i Central- och Sydamerika. Den kan bli upp till 3,2 meter lång och är superb på att lokalisera sina byten. Den kan nämligen känna skillnad på omgivningens temperatur ned till 0,1 grader med sina värmesökande organ i nosen.
10.
Ett vanligt antal ryggkotor hos en orm är 200. Men det finns arter som har mer än det dubbla antalet ryggkotor. Förutom ryggkotor har ormar ben i kraniet samt revben. Några andra ben existerar inte i ormens kropp.
