Osynlighetsmantel?

Finns det något sätt att göra materia osynlig, som Harry Potters osynlighetsmantel?

Harry Potter har en osynlighetsmantel – en magisk sådan. Verklighetens försök med liknande utrustning har lång väg kvar att vandra innan resultaten motsvarar fantasin.

Harry Potter har en osynlighetsmantel – en magisk sådan. Verklighetens försök med liknande utrustning har lång väg kvar att vandra innan resultaten motsvarar fantasin.

Våren 2006 lade ett forskarteam fram en teori om hur en ”osynlighetsmantel” skulle kunna vara principiellt möjlig, åtminstone inom ett begränsat frekvensområde. I oktober meddelade teamet, med amerikanska och brittiska forskare från Duke University respektive Imperial College, att man i ett praktiskt experiment lyckats skapa ett decimeterstort hölje konstruerat enligt de tidigare teorierna.

Experimentet hade dock sina begränsningar. Höljet gav för det första endast tvådimensionell osynlighet – forskarna hoppas kunna fortsätta med att utveckla ett tredimensionellt hölje. I försöket lyckades man minska reflektionen från det objekt som gömts och även reducera dess skugga, men det blev inte helt och hållet osynligt. Dessutom genomfördes experimentet med mikrovågor och inte ”vanligt” ljus.

När vatten i en å stöter­ på en mjukt formad sten, flyter det runt stenen och återsamlas bakom den, utan att det egentligen märks att stenen har påverkat flödet. På samma sätt fungerar de konstgjorda så kallade metamaterial som höljet är uppbyggt av: de tar tag i ljuset och får det att flöda runt höljet istället för att reflekteras.

Man kan beskriva höljets uppbyggnad som tio ringar av glasfiberkomposit täckta av kopparelement. Det hela är dock givetvis betydligt mer komplext än så. Metamaterialen är arrangerade i en serie koncentriska cirklar som gör att höljets elektromagnetiska egenskaper varierar över ytan på ett matematiskt kalkylerat sätt.

Forskarna beskriver sitt experiment som ”a tiny baby step” och vägen till en osynlighetsmantel av Harry Potter-typ är mycket lång. Möjliga tillämpningar ligger i första hand inom områden som trådlös kommunikation och radar, menar man. Att åstadkomma något liknande för synligt ljus är nämligen betydligt svårare. Ett sådant hölje måste kunna växelverka med alla de färger människan kan uppfatta, det vill säga alla våglängder av synligt ljus. Därmed blir höljet avsevärt mer intrikat att konstruera. Eftersom våglängden hos synligt ljus är betydligt kortare än hos mikrovågor, krävs dessutom en helt annan upplösning i strukturen hos metamaterialen. Här är det nanometrar som gäller och inte milli­metrar.

Material från
Allt om Vetenskap nr 1 2007

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter