Shutterstock
Gammalt skelett

Hur fungerar kol 14-metoden?

Sedan 1950-talet har kol 14-metoden hjälpt arkeologerna med att fastställa åldern på djur och växter som kan vara upp emot 50 000 år gamla.

Kol-14-metoden

Alla levande varelser tar under livet upp kol-14, och när organismen dör upphör upptaget. Genom att mäta den mängd som finns kvar i organismen är det möjligt att räkna ut hur gammal denna är.

Med kol-14-datering kan forskarna beräkna åldern av exempelvis växter och djur cirka 50000 år bakåt i tiden.

Kol-14 är ett radioaktivt ämne som bildas i atmosfären när neutroner som frigjorts via kosmisk strålning kolliderar med kväve-14. Det radioaktiva kolet ingår i jordens biologiska kretslopp och tas upp av alla växter, djur och människor.

När organismen dör upphör upptaget av kol-14, som då börjar sönderfalla – det vill säga att det blir allt mindre kvar med tiden.

Diagram över kol-14 och halveringstid

Genom att mäta den resterande mängden kol-14 i ett gammalt prov och jämföra det med innehållet i ett kontrollprov från nutiden kan organismens ålder beräknas.

© Illustrerad Vetenskap

Kolatomer innehåller vanligtvis sex protoner och sex neutroner och kallas därför kol 12. Men den tyngre, mer radioaktiva varianten, kol-14, innehåller åtta neutroner.

I dag behöver man endast ett tusendels gram för att bestämma en organisms ålder. Provet förs in i en accelerator, som enkelt uttryckt kan sortera det tyngre kol-14 från det lättare kol-12.

Kol-14-metoden är inte helt exakt

Den så kallade halveringstiden för kol-14 är 5 730 år, varefter mängden kol-14 i organismen halverats. Efter två halveringstider, 11 460 år, är bara en fjärdedel av den ursprungliga mängden kol-14 kvar.

Mätmetoden är inte helt exakt eftersom kol-14-innehållet i atmosfären inte är konstant utan varierar från år till år på grund av förändringar i jordens och solens magnetfält.

Osäkerheten i åldersbestämningen är beroende av provets ålder och är +/- 40 år för prover från medeltiden och omkring +/- 100 år för prover som härrör från stenåldern.

Dessutom kan fiskar också leda till felaktiga dateringar av exempelvis stenåldersbosättningar eftersom fiskar har ett naturligt lågt innehåll av kol-14. Om våra förfäder lagade fisk i sina lerkärl kan det därför ge resultat som slår fel på tusentals år.

Det blev tydligt efter en dansk studie 2013 där forskare tillagade nyfångad fisk i lerkärl och därefter använde kol-14-metoden.

Resultatet daterade fisken till att vara upp emot 2 000 år gammal, och även lerkärlen daterades till att vara betydligt äldre än vad de faktiskt var.