Kolatomer innehåller vanligtvis sex protoner och sex neutroner och kallas därför kol 12. Men den tyngre, mer radioaktiva varianten, kol-14, innehåller åtta neutroner.
I dag behöver man endast ett tusendels gram för att bestämma en organisms ålder. Provet förs in i en accelerator, som enkelt uttryckt kan sortera det tyngre kol-14 från det lättare kol-12.
Kol-14-metoden är inte helt exakt
Den så kallade halveringstiden för kol-14 är 5 730 år, varefter mängden kol-14 i organismen halverats. Efter två halveringstider, 11 460 år, är bara en fjärdedel av den ursprungliga mängden kol-14 kvar.
Mätmetoden är inte helt exakt eftersom kol-14-innehållet i atmosfären inte är konstant utan varierar från år till år på grund av förändringar i jordens och solens magnetfält.
Osäkerheten i åldersbestämningen är beroende av provets ålder och är +/- 40 år för prover från medeltiden och omkring +/- 100 år för prover som härrör från stenåldern.
Dessutom kan fiskar också leda till felaktiga dateringar av exempelvis stenåldersbosättningar eftersom fiskar har ett naturligt lågt innehåll av kol-14. Om våra förfäder lagade fisk i sina lerkärl kan det därför ge resultat som slår fel på tusentals år.
Det blev tydligt efter en dansk studie 2013 där forskare tillagade nyfångad fisk i lerkärl och därefter använde kol-14-metoden.
Resultatet daterade fisken till att vara upp emot 2 000 år gammal, och även lerkärlen daterades till att vara betydligt äldre än vad de faktiskt var.