Storslagna svenska OS-bragder

Vi gläds åt våra svenska idrottare när de lyckats knipa en sällsynt medalj. För det var i sanningens namn länge sedan Sverige var en stormakt i dessa sammanhang. Ur den aspekten var det betydligt bättre förr. När vi själva ordnade OS i Stockholm 1912, var Sverige faktiskt det land som totalt tog hem flest medaljer, hela 64 stycken, även om USA ändå hamnade högst upp på listan över medaljfördelningen eftersom de vann ett par guldmedaljer mer.

Fakta: 
Ulrich Salchow - konståkningens svenske kung
Ulrich Salchow – regerade konståkningen vid 1900- talets början.  Bild: IBL

Ulrich Salchow – regerade konståkningen vid 1900- talets början. Bild: IBL

Under OS i Pyeongchang, som inleds den 9 februari, kommer konståkningsherrarna att bjudas på kvadrupel Salchowhopp i parti och minut. Det är en påminnelse om tiden när Sverige var bäst i världen i sporten. Upphovsmannen till det nu mer eller mindre obligatoriska hoppet Salchow var nämligen svenske Ulrich Salchow. Fast då var det inte tal om kvadrupel eller ens trippelhopp. En dubbel hade räckt för att få publiken att häpna.

 

U lrich Salchow, född 1877, dominerade fullständigt arenan under 1900-talets första decennium. Ingen annan man har vunnit fler konståknings-VM än han. De tio VM-gulden knep han under åren 1901-1911. I 1906 års VM i München deltog han inte eftersom han trodde att domarna skulle favorisera hans tyske ärke­rival Gilbert Fuchs.
 
Bland Salchows medaljer fanns också tre VM-silver, nio EM-guld och ett EM-brons. Men endast ett OS-guld pryder samlingen. Konståkning blev OS-gren första gången 1908 under sommar-OS i London. Salchow utklassade då allt motstånd och klev högst upp på prispallen flankerad av de två andra svenska medaljörerna Richard Johansson och Per Thorén. Snacka om blågul triumf!
 
Ulrich fick inte försvara sin mästartitel på hemmaplan eftersom grenen inte var med i OS i Stockholm 1912. Ett par år senare bröt första världskriget ut och OS 1916 ställdes in. Först 1920 skulle Ulrich Salchow, som nu hunnit bli 42 år, få visa att han fortfarande var en värdig olympisk mästare. Nesligt föll han, bokstavligt talat, på sitt eget hopp och slutade fyra. 
 
Ulrich Salchow var inte bara duktig på att åka skridskor. Han tävlade också i bland annat cykling, bob­sleigh och kappsegling. Idrottsintresset yttrade sig även i att han engagerade sig i olika idrottsförbund.
 
Han var ordförande i allt från Internationella skidskoförbundet till AIK, Svenska Velocipedförbundet och Svenska boxningsförbundet. Redan under sin tävlingskarriär tog Ulrich Salchow jobb som journalist och skrev bland annat för Dagens Nyheter och Associated Press. 
Oscar Swahn - tidernas äldsta OS-medaljör
Oscar Swahn i sin glans dagar under OS i Stockholm 1912. Bild: IOC Olympic Museum

Oscar Swahn i sin glans dagar under OS i Stockholm 1912. Bild: IOC Olympic Museum

Idrottskarriärer startar ofta i unga år och är som regel över i 35-årsåldern. För Tanumskytten Oscar Swahn var det precis tvärtom. Han gjorde OS-debut vid 60 års ålder och plockade efter det framgångsrikt medaljer i flera olympiader. Sin sista OS-medalj, ett silver, vann han 72 år och 280 dagar gammal, vilket gör honom till den allra äldsta medaljören genom tiderna.

 

Oscar Swahns förmåga att pricka rörliga föremål var fenomenal. Specialiteten var hjortskytte som gick ut på att på hundra meters avstånd träffa en hjortformad tavla i verklighetstrogen storlek. För att göra det lite svårare förflyttade den sig 23 meter horisontellt på fyra sekunder.  

 
Det här var en OS-disciplin under det tidiga 1900-talet där det gällde att träffa ”djuret” med antingen ett eller två skott, beroende på gren. Det tävlades individuellt och i lag.
1908 ingick Oscar Swahn, tillsammans med sonen Alfred, i det svenska lag som skickades till OS i London. Trots att det var Oscars första olympiad märktes inte några tävlingsnerver av. 60-åringen sköt hem två guldmedaljer i enkelskott - en individuell och en i lag. Det blev ett brons också, i löpande hjort dubbelskott.
 
I solskensolympiaden i Stockholm fyra år senare hjälpte Oscar till att bärga hem lagguldet. 64 år och 258 dagar gammal skrev han därmed in sig i historieböckerna som den äldsta OS-guldmedaljören. Det är ett rekord som fortfarande står sig. I det svenska laget ingick även Oscars son Alfred Swahn som uppenbarligen ärvt sin pappas pricksäkerhet. Medan Oscar ”bara” tog ett brons i dubbelskott knep Alfred den individuella guldmedaljen i enkelskott.
 
Efter ett inställt OS 1916 på grund av världskrig var det så dags för OS i Antwerpen 1920. Den här gången fick Oscar nöja sig med ett lagsilver i dubbelskott, men blev ändå olympisk rekordhållare. Ingen så gammal person har nämligen tagit en OS-medalj vare sig förr eller senare.
 
Till slut tog åldern i alla fall ut sin rätt. I OS 1924 skulle Oscar Swahn varit med, men tvingades lämna återbud på grund av sviktande hälsa. Men de olympiska medaljerna fortsatte att strömma in till familjen. Sonen Alfred som ingått i alla de OS-lag Oscar tävlat med blev faktiskt ännu mer framgångsrik inom sporten. Oscar Swahn själv gick bort 1927, 79 år ung.
Sveriges främsta olympier

Som bekant är det viktigaste med OS inte att vinna utan att delta och kämpa väl. Ändå kan vi inte låta bli att nämna några av de svenska olympier som gjort störst avtryck i historien, och skördat flest medaljer:

 

Skidkungen Sixten Jernberg (1929-2012) tog på tolv starter under tre OS hela nio medaljer - flest av alla svenska olympier genom tiderna. Tre av medaljerna var av ädlaste valör.

 

Kanotfantomen Gert Fredriksson (1919-2006) vann mellan åren 1948 och 1960 åtta OS-medaljer, varav hela sex guld. Han är den ende svensk som tagit guld i fyra olika olympiska spel.

 

Eric Lemming (1880-1930) tog under perioden 1900-1912 totalt sju OS-medaljer, varav fyra guld. Favoritgrenen var spjut, och det var där guldmedaljerna kom, men han tog även brons i kulstötning, femkamp och dragkamp. I OS i Aten 1906 utsågs han till spelens ståtligaste idrottare.
 
Kanotisten Agneta Andersson (1961-) är Sveriges främsta kvinnliga olympier med sju medaljer, varav tre guld. De två första gulden tog hon i Los Angeles 1984, och det sista tolv år senare i Atlanta.
 
Längdskidåkaren Gunde Svan (1962-) tog medalj i sex av de åtta OS-lopp han startade i, och fyra av dem var av den ädlaste valören. Vem minns inte hur han avgjorde stafetten i Sarajevo 1984, då han trots ett fall i sista backen besegrade den mäktige ryssen Zimjatov?
Material från
AoV Tema Historia nr 1 - 2018

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter