Svalorna räddar staden

När den thailändska staden Pattani drabbades av väpnade konflikter mellan muslimska rebeller och regeringsstyrkor flydde turisterna. Istället flyttade svalor in i de övergivna husen.
Och trots att fåglarna saknar egna plånböcker så är deras närvaro en god affär för befolkningen. Det går nämligen att koka soppa på deras bon. Riktigt dyr soppa.

Svalbon är en delikatess.

Svalbon är en delikatess.

En svala gör ingen sommar. Men över hundratusen svalor gör att befolkningen i södra Thailand vågar tro på framtiden igen. När turisterna övergav Pattani efter de muslimska rebellernas­ uppror stängdes hotellen och butikerna­ slog igen.

Då flyttade svalorna in.

Ingen kan förklara varför så många svalor av arten salanganer, som är släkt med våra tornsvalor, valde att häcka just här. Men det är inte så intressant för Pattani-borna. För nu kan de tjäna pengar. Stora pengar.

Det är nämligen salanganens bo som används för att göra svalbosoppa, den exklusivaste, dyraste och mest mytomspunna asiatiska maträtten. Marknadspriset idag är 20 000 kronor kilot, och för en liten tallrik äkta svalbosoppa får man till exempel i Hongkong räkna med att betala upp till 700 kronor.

Ju renare och finare svalbona är, desto mer betalt får man för dem.

Ju renare och finare svalbona är, desto mer betalt får man för dem.

Förutom att svalbosoppan är en drömmåltid för en asiatisk gourmet anses den vara mycket nyttig. Kinesiska läkare har i århundraden rekommenderat svalbosoppa för att bota astma och andra lungsjukdomar, samt diabetes och hudproblem. I Kina tror man också att man lever längre om man äter svalbosoppa.

Salanganen är en av de få svalarter som bygger bo av sin saliv, och denna saliv tillskrivs ha närmast magiska egenskaper. En del asiatiska studier antyder att det kan finnas en viss sanning i påståendena, men några rent vetenskapliga belägg för det är svårt att hitta.

– Det finns en hel del sanning i den kinesiska folktron, allt är inte bara myter­, säger Pongsak Jongjirasiri, som arbetar som läkare i Pattani.

Klart han säger det. Doktor Jongjira­siri och hans fru har ett mycket lönande­ extraknäck nu för tiden: de plockar och säljer svalbon. Men han ordinerar inte svalbosoppa till sina patienter.

– Det flesta här skulle inte ha råd och då skulle det vara oetiskt att rekommendera­ det, säger han.

C.S. Pattani Hotel var en gång fyllt av turister. Men sedan konflikten mellan muslimska rebeller och regeringsstyrkor hårdnat har våldet skrämt bort turisterna. Istället har svalorna tagit över delar av byggnaden.

C.S. Pattani Hotel var en gång fyllt av turister. Men sedan konflikten mellan muslimska rebeller och regeringsstyrkor hårdnat har våldet skrämt bort turisterna. Istället har svalorna tagit över delar av byggnaden.

Härjad stad

I Pattani är det nu fler och fler som får sin försörjning tack vare svalbona­. Staden, som härjats svårt av konflikten mellan muslimska rebeller­ och regeringssoldater, börjar sakta blomstra igen. Nu vågar man hoppas på framtiden­ i ett område där över

3 000 människor dödats under fyra år.

Varför över hundratusen salangan­svalor började häcka här kan ingen riktigt förklara. Kanske det vara ett lyckans omen i en olycklig tid, eller som Sayan Madratoh, chef för C.S. Pattani Hotel, säger: – Det är Guds vilja att fåglarna kommit­ hit.

Det var på C.S. Pattani Hotel det började. När turisterna slutade att komma till den oroliga provinsen flyttade en flock salanganer in i källaren på hotellet för sin häckningsperiod.

Genast såg Sayan Madratoh och hotellets ägare möjligheterna att tjäna pengar. Källaren stängdes blixtsnabbt, och för att hotellets egen svalbo­plockare ska kunna ta sig in dit måste han öppna sex dörrar.

– Inte ens jag har nyckeln till den sista dörren, säger hotellchef Madratoh.

Han misstycker självklart inte. För om det inte varit för salanganerna och deras bon hade hotellet tvingats slå igen och han hade blivit arbetslös.

Det dröjde inte länge förrän andra i Pattani såg en möjlighet att tjäna pengar på svalorna. Några byggde till och med nya betonghus i utkanterna av Pattani för att locka salanganerna att häcka där, andra byggde helt enkelt om sina hus så att de blev mer ”svalvänliga”. Alla hus är självklart försedda med extraförstärkta ståldörrar. Svalbon är värdefulla saker.

Inne i Pattani har övervåningarna på kinesiska butiker förvandlats till fågelhus. Affärsmannen Nitiphan Ampaijit gick så långt att han bad sina farföräldrar att flytta så han kunde bygga om övervåningen när han upptäckte att några salanganer häckade i huset.

Men han har råd att betala för farföräldrarnas lägenhet: herr Ampaijit drar in 100 000 baht, runt 20 000 kronor, var tredje eller fjärde månad på sina svalbon.

Sjuvåningshus för fåglar En av Pattanis lokala entreprenörer har byggt ett sjuvåningshus för att locka svalor.

Sjuvåningshus för fåglar En av Pattanis lokala entreprenörer har byggt ett sjuvåningshus för att locka svalor.

Häckar i grottor och hus

Det är fortfarande oroligt i Pattani eftersom konflikten ännu inte är löst. En del turister vågar sig dit, men när skymningen faller stänger alla butiker och på kvällarna är gatorna tomma.

Men i gryningen tackar människorna­ ändå högre makter för sin lycka. Då lyfter alla salanganer mot himlen i jakten på föda. De flyger runt hela dagen i jakt på insekter. När solen börjar gå ner återvänder de och flyger in genom de små öppningarna till källarna eller övervåningarna.

Vanligtvis bygger salanganen sitt bo i grottor, men det händer alltså att de häckar i vanliga hus. Droppstensgrottan Yanzi Dong i kinesiska Yunan-provinsen, som är tre kilometer djup, är den kanske mest kända häckningsplatsen för salanganer. Salanganen navigerar i mörker med ekolokalisering ungefär på samma sätt som fladdermössen.

Den svart-bruna salanganen, som blir mellan elva och tolv cenitmeter lång och bara väger mellan 15 och 18 gram, bygger alltså sitt bo av saliv. Det hårdnar när det kommer i kontakt med luft.

Det är hanen som bygger boet, som blir färdigt efter 35 dagar, då det är sex centimeter i diameter, har ett djup av en och en halv centimeter och väger runt 14 gram. Det har då fått en nästan gummiliknande konsistens.

Då börjar de skickliga plockarna sitt mödosamma arbete. Stanken från fågel­spillningen är nästan outhärdlig­, och i spillningen trivs ett kvalster som kan gräva sig in under huden på plockarna. Såren kliar vansinnigt. Så plockarna bär skyddskläder och andningsmasker medan de försiktigt plockar ner bona från väggarna.

Därefter rengörs och avlusas bona. De vitaste och renaste bona betingar de högsta priserna.

Svalbosoppan tillreds genom att först blötlägga de torkade bona ett par timmar, sedan kokas de i kyckling­buljong i en halvtimme, ibland tillsammans med finhackad kycklingfilé. Till en soppa för sex personer behövs mellan 100 och 150 gram svalbo.

Små, små bitar av svalbo används också för att göra en efterrätt, där bona kokas i vatten med socker, ginseng, kanske lite pandanusfrukt, och blir en genomskinlig gelatinartad klump.

Material från
Allt om Vetenskap nr 11 2008

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter