TACK OCH HEJ

Det här är tyvärr troligen den sista Allt om Vetenskap som kommer ut på papper.

När vi startade Allt om Vetenskap för 14 år sedan var idén att göra en populärvetenskaplig tidskrift med egenproducerat material, med ett visst fokus på svensk forskning och att inte vara rädda för komplicerade ämnen. För att skriva om vetenskap på ett vettigt sätt så räcker det inte med att presentera fakta, man måste försöka sätta in saker och ting i sammanhang och ge lite bakgrund också. Tänkte vi.

Redaktionen har så sakta växt under åren, och alltid bestått av nyfikna människor med ett starkt begär att få dela med sig av allt nytt inom forskningen. Vi har kort sagt haft riktigt kul under åren.
Med hjälp av våra duktiga frilansare – flera aktiva eller pensionerade forskare, samt ett antal vetenskapsjournalister – har vi gett oss in på ämnen som ibland krävt ganska långa texter för att komma till sin rätt. Tanken har varit att läsare faktiskt har en förmåga att ta in information om förhållanden som är både komplicerade och komplexa, och där det inte alltid finns ett glasklart svar. För så är det ofta inom vetenskapen – den är inget facit för hur allt ligger till, utan en process som bit för bit avslöjar allt mer om hur naturen fungerar. Men någon slutpunkt där alla naturens hemligheter har avslöjats kommer vi nog aldrig att nå.

Under alla 14 år har vi drivit tidningen i ett litet förlag, ett av de få som funnits i skuggan av alla stora. Det har inte alltid varit lätt – vi har inte haft så stora resurser för marknadsföring, vi har inte kunnat ge bort dyra presenter till nya prenumeranter och vi har inte haft råd att investera i digitala system som kommer att betala sig först om fem eller tio år. Vår enda konkurrensfördel har varit att med små medel göra en så bra tidning som möjligt, så det är det vi har koncentrerat oss på.

Jag ska inte påstå att vi alltid levt upp till våra ambitioner och fått allt rätt. Den värsta läsarstormen (nåja, ett tvåsiffrigt antal mail i alla fall) var när vi råkade påstå att Murmansk är den enda staden norr om polcirkeln. Det skulle stått ”största”. Invånarna i Narvik och Kiruna var särskilt irriterade. Siffror har ibland blivit fel, någon gång har ett ord blivit felöversatt (ja, det skulle ha stått ”handled” och inte ”vrist” på ett ställe i förra numret), men i det stora hela har vi gjort en tidning vi är stolta över.

Under de senaste åren har tidningsläsandet – och framför allt köpandet – sjunkit i en allt snabbare takt. 

Samtidigt har konkurrensen från utländska titlar som översätts till svenska ökat. Att göra en helsvensk populärvetenskaplig tidning utan annan finansiering än ren försäljning har blivit svårt. Vi tjänar helt enkelt för lite pengar för att ha råd att ge ut tidningen på papper.

Om vi hittar en annan lösning än en papperstidning är osäkert i dagsläget. Vi får helt enkelt se. Det här är i alla fall det sista numret av Allt om Vetenskap som även går att tända brasor med. Så tack till alla er som har hängt med genom åren och köpt Allt om Vetenskap. Förhoppningsvis har ni uppskattat tidningen och haft en och annan aha-upplevelse. Det har i alla fall varit vår ambition.