Tio saker du inte visste om maskrosor

1. 
Maskrossläktet Taraxacum innehåller i Norden runt tusen småarter och många av dem förökar sig utan pollinering, så kallad apomixis.
 

2. 

Maskrosor räknas bland de växter som är viktiga i överlevnadssituationer. Både bladen, blomkorgarna och roten är ätliga.

Maskrosor räknas bland de växter som är viktiga i överlevnadssituationer. Både bladen, blomkorgarna och roten är ätliga.

Maskrosrötter användes under ransoneringstider som surrogat för kaffe. Maskrosrötterna torkades, rostades, maldes och fick sedan dra i vatten. Resultatet blev en dryck som både såg ut som och smakade som kaffe. 
 

3. 
Den vita mjölkaktiga vätskan i maskrosstjälken sägs vara bra för att lindra klådan och svedan efter exempelvis getingstick, myggbett och också om man bränt sig på brännässlor. 

4.
År 1978 blev det olagligt att göra maskrosvin. Lagen skrevs om 1994 och det blev därmed åter lagligt att tillverka maskrosvin.

5. 

Maskrosor är viktiga för insekter, bland annat för bin som samlar maskros­pollen som ger en härligt gul­färgad honung.

Maskrosor är viktiga för insekter, bland annat för bin som samlar maskros­pollen som ger en härligt gul­färgad honung.

Trots att många ser maskrosen som ett ogräs, räknas maskrosen som en av de fjorton viktigaste vilda växterna i en överlevnadssituation. Roten har en ganska bitter smak så den bör skalas och helst urlakas­ innan den kokas. Efter 15 minuters kokning är den fullt ätlig och innehåller gott om kolhydrater.
 

6.
Maskrosbladen kan ätas färska och kallas ibland för ”fusk-ruccola”, då smaken påminner om ruccola. Bladen innehåller mycket C-vitamin. Även blom­korgarna går att äta och är näringsrika.
 

7.  

Den mjölkvita saften i maskrosstjälken kan lindra svedan om man bränt sig på brännässlor.

Den mjölkvita saften i maskrosstjälken kan lindra svedan om man bränt sig på brännässlor.

Vid Ohio State University har man funnit att en viss art inom maskrossläktet, Taraxacum kok-saghyz, ger naturgummi i nästan samma kvalitet som det gummi, kautschuk, man får från gummiträdet.
 

8. 
Under 1600- och 1700-talet kallades maskrosen ibland för lejontand. Lokala namn på maskrosen var till exempel skallnacke (Östergötland), monkhuvud (Dalsland), mjölktistel (Uppland), gubbaros (Hälsingland) och kopiss (Västergötland). Maskros är ett ganska nytt namn som nämndes första gången i den svenska botaniska litteraturen år 1802.

9.  

Att försöka få bort maskrosor från gräsmattan är ett otacksamt arbete. Det är i stort sett omöjligt om man inte skopar bort cirka en och en halv meter av jordlagret, lägger dit planteringsjord och sår i gräsfrö. Då kan det lyckas.
 

10. 
Maskrosor har i alla tider använts som naturläkemedel, bland annat som urindrivande medel (även laxermedel). Eftersom maskrosblad och även blomkorgen har en bitter smak, har dryck på maskros använts som aptitretare.
 

Material från
Allt om Vetenskap nr 8 - 2011

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter