Svarta hål

Svarta hål uppstår när en gigantisk stjärna exploderar och stjärnan kollapsar till en liten svart fläck. De är omöjliga att se, men väger tillräckligt mycket för att sluka allt i sin närhet. Svarta hål är minnesmärken av döda jättestjärnor men de är också spektakulära fenomen i sig. Här kan du komma närmare en av universums största gåtor när Illustrerad Vetenskap guidar dig genom de svarta hålen.

Svarta hål beskrevs första gången i Albert Einsteins generella relativitetsteori från 1915. Det var dock först 1971 som astronomer för första gången upptäckte ett svart hål. Det skedde med hjälp av röntgensatelliten Uhuru. Den uppmätte stark varierande strålning från röntgenkällan Cygnus X-1 som visade sig ha en stor koncentration av massa i ett litet område. Förklaringen på observationerna var därför att Cygnus X-1 innehåller ett svart hål. Även om observationer i dag berättar för oss att svarta hål existerar betraktas de som universums mest mystiska objekt. Nära ett svart hål är gravitationen så stark att inte ens ljuset med dess hastighet av 300 000 km/s kan undkomma. Svarta hål suger helt enkelt till sig allt ljus och är därför omöjliga att se. Våren 2019 presenterades den första bilden någonsin av ett svart hål av European Southern Observatory (ESO). Denna bild och mätningarna från Event Horizon Telescope, som står bakom bilden, kan hjälpa oss att komma ännu närmare på en av universums största gåtor.