Towern i London har fungerat såväl som menageri som fängelse.
Vilhelm Erövraren utsåg platsen för sitt blivande fort redan år 1066. En perfekt plats vid Themsen, där vaktposterna kunde hålla uppsikt över såväl inkommande fartyg som över staden och dess invånare.
Det hela började med ett litet träfort, men Vilhelm lät snart riva det till förmån för ett större. Ett fäste så stort att det skulle avspegla hans makt och kunna inhysa hans fiender men även försvara de som befann sig innanför muren.
I slutet på 1000-talet stod White Tower med borggård och ringmur klart. Än idag är White Tower mittpunkten i Towern vars område täcker nästan 73 000 kvadratmeter.
Djurpark
År 1189, när Rikard I Lejonhjärta var ute på korståg, bestämde rikskansler William Longchamp att Towern behövde förnyas och få en större borggård. Den nya ringmuren, som byggdes längre ut än originalet så att borggården blev dubbelt så stor, kom även att innefatta ett antal torn som kunde inhysa såväl vakter som fångar. Den nya ringmuren med angränsande vallgrav färdigställdes tio år senare, av Rikard I:s bror och efterträdare Johan I, även kallad Johan utan land.
Under 1220-talet satte Johans son, Henrik III, igång med stora tillbyggnader. Trots sin långa regeringsperiod, mellan 1216 och 1272, är Henrik III kanske en av de minst kända regenterna. Henrik ville ha boningar som mer liknade palats och som tydligt visade att här bodde en kung. Nya, eleganta bostäder byggdes för hovet mellan White Tower och Themsen.
Inte nog med att Henrik III ville göra Towern mer kungligt, han inrättade även en djurpark för att roa sig själv och sina gäster. Kungen lät hämta ett antal djur från en djurpark och i bröllopsgåva 1235 mottog han tre leoparder från den tysk-romerske kejsaren Fredrik II. Det kan dock ha varit lejon, eftersom dessa två djur av någon anledning ofta blandades ihop under den här tidsperioden. År 1251 skänkte den norske kungen en isbjörn till Henrik III, och den kopplades med en lång kedja så att den själv kunde fiska i Themsen.
Många år senare fanns även en grizzlybjörn på Towern, Georg III fick den i gåva av Hudson’s Bay Company år 1811. Grizzlybjörnen kallades Old Martin och fick tillsammans med de andra djuren flytta till London Zoo i Regents Park år 1835. Tre år senare dog Old Martin.
Den (ö)kända vattenvägen in till Towern – Traitors’ Gate, Förrädarnas port.
Kungligt kapell
När de nya kungliga bostäderna var färdiga, kom Henrik III och baronerna i luven på varandra. Kanske kände kungen att ytterligare åtgärder behövdes för att beskydda Towerns invånare. Återigen grävdes en ny vallgrav och en ny ringmur upprättades. Den här gången utökades området på alla tre landsidorna så att White Tower hamnade mitt i centrum.
Den lilla bykyrkan som låg strax utanför Towern kom nu att hamna innanför murarna. Kyrkan är idag ett kungligt kapell, St Peter ad Vincula, och bland andra Anne Boleyn och niodagarsdrottningen Jane Grey finns begravda här.
När kung Henrik III dog 1272 efterträddes han av sonen Edvard I, även kallad Edvard Långskånk, då han för sin tid var väldigt lång – 188 centimeter.
Under en tioårsperiod, mellan 1275 och 1285, spenderade Edvard I lika mycket pengar på att förbättra och förnya Towern som Henrik III gjort under hela sin tid vid makten. Återigen grävdes en ny vallgrav och återigen byggdes en ny ringmur med torn där fler kungliga bostäder inrättades.
Det här var sista gången som Towerns område utökades och det är alltså lika stort idag som efter ombyggnaden under Edvard I.
Edvard I lät även bygga St Thomas’s Tower och den (ö)kända vattenporten Traitors’ Gate – Förrädarnas port, varigenom de fångar som transporterades med båt anlände till Towern.
Cuthbert Simpson tros vara den allra första som torterades i Towern, under Maria I:s regeringstid (1553–1558). Anledningen till tortyren var att Simpson var protestant.
Fångar i Towern
Under Towerns historia har många betydelsefulla personer suttit fängslade här.
En av de mest kända fångarna är Guy Fawkes, som när han slogs med spanjorerna i Nederländerna efter att han konverterat till katolicismen, tog det spanskklingande namnet Guido. Under sina år som soldat lärde sig Guy Fawkes mycket om sprängmedel. En kunskap han hade för avsikt att använda sig av då Fawkes och hans medhjälpare planerade att spränga det brittiska parlamentet i luften, år 1605.
Planen gick i stöpet och Guy Fawkes fängslades och torterades på Towern. Efter att ha skrivit på en bekännelse, fördes Guy Fawkes och hans medhjälpare till Westminster Abbey där de avrättades för högförräderi och mordförsök. Tortyr var inte så vanligt i Towern som man kanske kan tro. Enligt historiska handlingar har endast en kvinna torterats i Towern, Anne Askew, som lades i sträckbänken år 1546 för att avslöja namn på andra protestanter. Trots den extrema smärta Anne måste ha känt, avslöjade hon inte ett enda namn. När Anne skulle brännas på bål, fick man bära henne dit – hennes kropp var helt söndersliten av tortyren. Rudolf Hess, Nazitysklands ställföreträdande führer, tillbringade en kort del av sin fängelsetid i England på just Towern. Hans märkliga soloflygning till Storbritannien ledde till att han togs till fånga och av hans självpåtagna uppdrag att mäkla fred blev ingenting. Hess fängslades och fick inte träffa någon av de makthavare han sökte kontakt med. Några av de sista fångarna i Towern var de ökända, kriminella tvillingarna Kray, som tillbringade några dagar 1952 i Towern innan de fördes till ett militärfängelse.
Tortyrredskapet Scavenger’s daughter, som har motsatt effekt mot sträckbänken. Med hjälp av detta redskap trycktes kroppen ihop under stor smärta och skadorna som uppstod blev ofta permanenta. Den stora ringen lades runt halsen, i nästa halvcirkelbåge trycktes handlederna fast och slutligen åkte vristerna igenom de sista öglorna.
Avrättningar
Mycket blod har flutit innanför Towerns ringmur. Många av dem som fängslades och dömdes till döden avrättades offentligt utanför Towern på Tower Hill. Kungligheter och annat fint folk fick förmånen att avrättas innanför murarna och ibland fick de till och med välja sin egen bödel.
Av de som avrättats i Towern har fem varit kvinnor.
Till dem hör bland annat Henrik VIII:s andra hustru Anne Boleyn, som dömdes till döden för högförräderi. Den mest troliga grunden är dock att Anne inte hade gett konungen någon son och att Henrik VIII redan förälskat sig en ny kvinna, Jane Seymour.
Även Katarina Howard, kung Henrik VIII:s femte fru, halshöggs på Towern, anklagad för såväl högförräderi som otrohet. Katarinas hovdam, Jane Boleyn som var gift med Anne Boleyns bror, halshöggs tillsammans med sin lady år 1542.
Förr fanns en skjutbana inne i Towern där spioner arkebuserades under de båda världskrigen. Den tyske agenten Josef Jakobs avrättades den 14 augusti 1941, vilket också var den sista avrättningen i Towern.
De mest mystiska dödsfallen på Towern är historien om prinsarna i Towern, Edvard V och hans yngre bror Richard av Shrewsbury. De låstes in i Towern av sin farbror Rikard III som troligtvis beordrade någon att mörda pojkarna så att han själv kunde överta tronen. Några konkreta bevis har dock aldrig hittats. År 1647 renoverades Towern och man hittade en låda innehållande två skelett som man trodde var de två prinsarna. Skeletten lades i en större urna som sedan placerades i Westminster Abbey. År 1933 undersöktes skeletten på nytt, men då flertalet ben saknas kunde man inte bekräfta att skeletten tillhört prinsarna.
De som vaktar Towern kallas Yeoman Warder, icke att blanda ihop med Yeomen of the Guard, som är den brittiska monarkins ceremoniella livvakter.
Beefeaters
Beefeaters är ett namn man använder till vardags för The Yeoman Warder. Förr var det Yeoman Warder som vaktade fångarna och var den brittiska monarkens livvakter, men idag fungerar de mest som turistguider med ansvar för vissa ceremonier. Och naturligtvis är det Yeoman Warder som även ser efter Towerns korpar.
För att få bli en Yeoman Warder, måste man ha tjänstgjort inom den brittiska krigsmakten i minst 22 år och ha mottagit tecknet för gott uppförande under 18 år.
Alla Yeoman Warder bor i Towern med sina familjer och i dagsläget är det runt 120 människor som bor där.
En av de äldsta sederna som fortfarande praktiseras av Yeoman Warder i Towern är Ceremony of The Keys som utförs varje kväll exakt klockan 21.53. Det är i stort sett samma ceremoni för att låsa Towern som har utförts varje kväll sedan år 1340. Endast en gång har ceremonin blivit försenad och det var under andra världskriget när London bombades.
Chefen för Yeoman Warder skrev ett brev till kung George VI och bad om ursäkt för förseningen.
Kungen insåg dock att förseningen inte skett på grund av slarv eller försumlighet, varpå chefen undgick bestraffning.
The Yeoman Warder blandas ofta ihop med Yeoman of the Guard, som idag är monarkens livvakter, om än helt ceremoniellt. Livvakterna består av pensionerade medlemmar av brittiska armén, Storbritanniens marinkår och brittiska flygflottan men inte från den brittiska örlogsflottan, som olikt de andra inte svär eden till kronan utan till amiralitetet.
Anledningen till att Yeoman Warder kallas för Beefeaters tror man kan ha sin bakgrund i att en del av deras lön bestod av kött.
Idag är Towern ett välbesökt turistmål, omkring två och en halv miljon människor besöker Towern varje år. Det som brukar locka mest är de kungliga kronjuvelerna som förvarats på Towern sedan 1303.
Förutom kronjuvelerna förvaras även arkivyarden här.
Det är den exakta definitionen på en brittisk yard, det vill säga 0,914 383 47 meter. Sedan 1988 är Towern upptagen på Unescos världsarvslista.
