Utdöd kannibalistisk monstermask

Foto av fossilet Websteroprion armstrongi och en artistisk rekonstruktion av djuret som attackerar en fisk i det devonska havet. Foto: Luke Parry, illustration: James Ormiston

Foto av fossilet Websteroprion armstrongi och en artistisk rekonstruktion av djuret som attackerar en fisk i det devonska havet. Foto: Luke Parry, illustration: James Ormiston

En junidag 1994 blev Derek Armstrong avsläppt med helikopter vid en tillfälligt exponerad och avlägset belägen blottning av berglager i södra Kanada. För Ontarios geologiska undersöknings räkning skulle han under några timmar inspektera såväl berggrunden som dess fossilinnehåll. Lokalen visade sig blotta sediment tillhörande en geologisk enhet med det tungvrickande namnet Kwataboahegan och var bildade under perioden devon. Några av de fossil Armstrong hittade kanske han inte tänkte så mycket på just där och då och föga anade han nog att de så här 23 år senare skulle publiceras som ett märkvärdigt fynd – och dessutom uppkallat efter honom!

Armstrongs alla stenprover och fossilfynd transporterades till Royal Ontario Museum (ROM) där de lades i tryggt förvar vid samlingarna, till dess att jag och ett par kollegor fick ögonen på dem. Några av fossilen tillhörde nämligen en fossilgrupp som jag arbetat mycket med – scolecodonter eller käkdelar från utdöda marina maskar (polychaeter) – och det var något mycket speciellt med just dessa exemplar. Utöver dess mycket ovanliga utseende var de nämligen, relativt sett - gigantiska! Jag sticker inte under stol med att pulsen började rusa en aning när jag såg dem första gången, i synnerhet som de hade en intressant inneboende historia att berätta.

Arten, Websteroprion armstrongi, visade sig vara ny för vetenskapen och har både unik form och kombination av olika käkdelar (vilket alltså är det enda som bevarats av djuret). Det visade sig även att käkarna var de största vi känner till från polychaeternas hela fossila arkiv, vilket spänner över mer än 500 miljoner år. Exemplaren mäter upp till över 13 mm, vilket kan jämföras med den normala storleken på dessa fossil som ligger på omkring 0,1–2 mm. Procentuellt är alltså den här rackaren flera hundra procent större än vanligt (betänk för ett ögonblick denna häpnadsväckande relation om det vore ett mer bekant djur; varför inte människan?).

Jämförelser av förhållandet mellan kropps- och käksstorlek hos nutida släktingar tyder på att djuret W. armstrongi kunde bli mellan en och två meter långt. Detta är i paritet med nutida ”gigantiska eunicida maskar”, som ibland går under smeknamnet ”Bobbit worms”. Detta begrepp myntades av en undervattensfotograf för några år sedan och har uppenbarligen fått fäste, trots (eller kanske på grund av?) att namnet är en långsökt och märklig jämförelse med den ökända och mycket bisarra historien om Lorena och John Wayne Bobbit. Inte bekant med denna? Googla.

I vår studie så hade vi alltså funnit bevis för att gigantism förekom hos dessa marina maskar redan för omkring 400 miljoner år sedan, och vi hade att göra med något som kan betraktas som världens äldsta ”Bobbit-mask”. Gigantism är ett intressant fenomen i organismvärlden och kan uppkomma av många olika orsaker och medför ofta konkurrensfördelar. Det har dock aldrig tidigare påvisats hos fossilt material för denna djurgrupp och vår studie visar dessutom att fenomenet tycks vara begränsat till en speciell utvecklingsgren bland käkförsedda polychaeter.

Fossilets namngivare (undertecknad) och namninspirationen (Alex Webster) efter en konsert med Cannibal Corpse i Malmö 2015. Bild: Ulrika N. Persson

Fossilets namngivare (undertecknad) och namninspirationen (Alex Webster) efter en konsert med Cannibal Corpse i Malmö 2015. Bild: Ulrika N. Persson

Eftersom det var ett för vetenskapen tidigare okänt djur krävdes också att det formellt namngavs. Min medförfattare Dave Rudkin vid ROM föreslog att vi skulle hedra hans vän, tillika upphittaren Armstrong. Som framgår av artepitetet armstrongi blev så också fallet. Men släktet var ju också nytt och för detta hade jag och kollegan Luke Parry från universitetet i Bristol helt andra idéer. I synnerhet som vi delar smaken för ”metallisk” musik och tidigare har roat oss med att döpa nya fossil efter några av våra favoritmusiker. Släktet Websteroprion är nämligen uppkallat efter den amerikanske basisten Alex Webster från Death Metals främsta fanbärare Cannibal Corpse, eftersom han kan betraktas som en riktig gigant när det gäller att traktera sitt instrument ... Dessutom känns det lämpligt eftersom djuret i fråga förmodligen såg både vildsint och ganska otäckt ut i levande livet. Vilket passar utmärkt in med den groteska, men serietidnings­artade lyriken i hans band. 

Material från
Allt om Vetenskap nr 1 - 2018

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter