I likhet med all annan sand kommer ökensand från förvittring av berg och sten.
Den oändligt långsamma nedbrytning som omvandlar en del av bergens mineraler till lera och frigör andra fragment som sandkorn har pågått ända sedan jordens tillkomst.
Sand finns därför i kolossala mängder på jorden. Öknar uppstår i områden med mycket ringa nederbörd, där växterna har svårt att överleva och inte kan hålla ihop jordytan.
I öknar är det erosionen från vinden och från de sällsynta regnen som bestämmer landskapets utseende.
På vissa ställen blåser vinden under loppet av tusentals år ihop sanden i stora vandrande dyner, såsom de flesta av oss säkert föreställer oss öknen.
På andra ställen bildas grus-, sten- eller klippöknar. De lokala förhållandena avgör vilken typ av öken som bildas i området.
I Sahara utgör sandöknen cirka 20 procent av hela öknen.
I sårbara områden, till exempel i Sahelbältet söder om Sahara, där nederbörden i perioder är mycket ringa, kan intensivt jordbruk eller djurens överbetning medföra att växttäcket minskar och erosionen får övertaget.
I sådana områden får öknen lätt att breda ut sig.