Shutterstock

Elektricitetens historia: Från mystiska batterier till revolutionerande teknik

Elektricitet har varit känd sedan antiken, men först omkring år 1800 började vetenskapsmän ta reda på vad den kan användas till.

Sedan antiken har människan känt till elektricitet, men först på 1800-talet hände det saker, när fysikern H.C. Ørsted år 1820 upptäckte elektromagnetismen.

Vid århundradets slut höll elektriciteten på att vinna intåg i såväl industrin som i de privata hemmen – som ljuskälla, för att driva maskiner, till tran­sport och för upp­värm­ning.

På bara några år revolutio­ne­rades livet i väst­världen – bland annat av telefonen med vilken man kunde kommunicera tvärs över kontinenterna.

Mystiskt batteri funnet i Bagdad

Forntiden: År 1938 hittade arkeologer i Irak förseglade lerkrukor. De innehöll en järnstav inlindad i en cylinder tillverkad av koppar.

När krukorna fylldes med elektrolytisk vätska producerades cirka en halv volts ström.

Forskarna vet inte vad batterierna har använts till, några tror att de utnyttjades av förgyllare.

Thales experimenterar med statisk elektricitet

600 f.Kr.: Den grekiske filosofen och vetenskapsmannen Thales från Miletos beskriver hur han kan framkalla gnistor genom att gnida bärnsten mot ett stycke päls.

Den elektriskt laddade bärn­stenen kan nu dra till sig lätta föremål som till ­exempel hårstrån.

Utan ­att förstå vad det är har Thales framkallat statisk elektricitet.

Det veten­skap­liga genombrottet

1550: Italienaren Gerolamo Cardano är först med att kunna skilja mellan magnetism och elektricitet.

Flera skriftliga verk om elektrisk kraft följer, och år 1600 ger den engelske vetenskapsmannen William Gilbert den mystiska kraften namnet ”electricus”.

År 1663 utvecklar tysken Otto von Guericke en elektrostatisk generator som kan sända ut korta laddningar av elektricitet med hög spänning.

Elektricitet kan lagras

1745: Den holländske fysikern Pieter van Musschenbroek uppfann en primitiv ackumulator.

Den så kallade leidenflaskan består av en glasflaska fodrad med metall­folie, kopplad till en elektrod.

Uppfinningen kan lagra elektricitet och leder till att forskningen tar fart på allvar.

Musschenbroek lagrade el i en kondensator.

Kenyon College

Benjamin Franklin forskar om åskväder

1750-talet: Den amerikanske vetenskapsmannen, filosofen och politikern Benjamin Franklin utför ett livsfarligt experiment.

Han sätter fast en elektrisk leda­re, en nyckel, i en drake och låter ledaren sluta i en leidenflaska. Under ett åskväder skickar han upp draken.

Blixten slår ner och en del av energin samlas upp i flaskan. På så vis bevisar Franklin att blixtar är elektriska laddningar.

Musklerna styrs av elektriska impulser

1783: När den italienske vetenskapsmannen Luigi Galvani dissekerar en groda inser han att muskler styrs av elektriska impulser.

När skalpellen som är laddad med statisk elektricitet rör vid en nerv i grodans ben spritter det till.

Galvani uppfinner också ett primitivt batteri, det galvani­ska elementet – två olika metaller som binds samman av en saltlösning.

Volta uppfinner batteriet

1800: Alessandro Volta, som är Luigi Galvanis kollega, börjar utveckla ett batteri.

Han läg­ger växelvis silver- och zink­plattor ovanpå varandra och sänker ner dem i saltvatten.

Med den så kallade ”voltastapeln” har forskarna änt­ligen fått ett pålitligt sätt att skapa elek­tricitet.

Batteriet börjar snart använ­das av andra fysiker, bland andra William Nichol­son och Anthony Carlisle, som samma år genomför den första elektrolysen.

H.C. Ørsted upptäcker elektromagnetismen

1820: Den danske fysikern H.C. Ørsted som experimenterar med elektricitet har av en slump en kompass på sitt bord.

Han ser att kompassnålen dras till ström­men och upptäcker elektromagnetismen.

År 1831 skapar britten Michael Faraday ström genom att röra en metallspole i ett magnetfält.

Nu uppfinner han elektromotorn, generatorn och transformatorn.

Ørsteds kompass gav ut­­slag under experimentet.

© Dibner Library

Brev får konkurrens av Steinheils telegrafer

1832: Efter upptäckten av elektromagnetismen går utvecklingen snabbt. År 1832 uppfinns den elektromagnetiska telegrafen.

Tre år senare bygger den tyske fysikern Carl August von Steinheil världens första praktiskt användbara elektromagnetiska telegraf i München.

Steinheil bygger upp telegrafväsendet i Tyskland, Schweiz och ­Österrike-Ungern – och han hinner också uppfinna det elektriska uret.

Glödlampan kräver el

1870-talet: Amerikanen Thomas Edison uppfinner likströmsgeneratorn och den första glödlampan.

Efterfrågan är stor och Edison tar patent på ett distributionssystem för el.

År 1881 levererar han ström till 59 kunder i New York – hans genera­torer sprider sig till hela landet.

Kampen om strömmen

1886: Edisons generator­stationer levererar likström med 110 volt. Men med den låga spänningen kan strömmen inte transporteras långa sträckor.

År 1886 bygger George Westinghouse ett elverk som levererar växelström.

Med hjälp av transformatorer kan den ombildas till högspänning och transporteras lång väg med små energi­förluster.

År 1895 öppnar han ett kraftverk vid Niagarafallen, vilket blir dödsstöten för ­Edisons likströmsverk.

Ström åt alla

1880-talet: Med växelströmmen blir elektriciteten vanlig i industrin, och i Richmond i Virginia kör de första elektriska spårvagnarna (1888).

Strax därpå byggs Londons koldrivna tunnel­bana om för att köras med ström (1890), och år 1900 är el­bilarna vanligare än de bensindrivna.

De privata hemmen får telefon (från 1885), dammsugare (1908), kylskåp (1913) och tvättmaskiner (1930-talet).