Edisons fonograf var en tidig variant av en skivspelare
Mänskligheten har mycket att tacka den amerikanske uppfinnaren Thomas Edison för. Han gav oss glödlampan, mikrofonen och filmkameran – och den första fungerande apparaten för att lagra och spela upp ljud.
Edisons fonograf, som han kallade sin tidiga version av skivspelaren, demonstrerades 1877. Oanmäld gick han in på tidningen Scientific American, monterade upp sin apparat och vred på veven på sidan.
”Goddag. Hur står det till? Vad tycker Ni om fonografen?” Orden kom ut ur den mystiska maskinen.
Edisons fonograf skilde sig från den senare grammofonen genom att spela upp ljud från en metallcylinder i stället för från en skiva. Lagringsenheten bestod av en cylinder täckt av metallfolie, i vilken ett flertal spår graverats in.
När cylindern roterade löpte en nål – pickupen – i spåren och registrerade ojämnheter i folien. Dessa blev till ljud, som strömmade ut ur en tratt. Omvänt kunde nålen rista in ljud folie, som sedan kunde spelas upp på fonografen.
Emile Berliners grammofon avlöste fonografen
Edison satte sin apparat i produktion 1878, men förbättrade den ständigt. Till exempel höll metallfolien endast för ett fåtal uppspelningar, så han gjorde nya cylindrar av vax, som inte slets lika fort av nålen.
I början av 1900-talet förlorade Edisons fonograf dock mot Emile Berliners ”grammofon”, som använde svarta plattor av schellack. De var mycket enklare att massproducera och förvara än Edisons cylindrar.
I dag finns det få ursprungliga inspelningar gjorda på fonograf, och de flesta är så ömtåliga att de sannolikt går sönder om de spelas upp.