Upp-och-nedvänd snäcka med giftiga tricks

Violsnäckan

Som en livs levande pokemonfigur flyter violsnäckan runt i världshaven. Med hjälp av sitt gift och ett aggressivt beteende attackerar den betydligt större organismer – framför allt den fruktade portugisiska örlogsmannen. Och ironiskt nog är det också från sitt favoritbyte den får giftet.

Egentligen är det magen som uppvisar den blå färgen då violsnäckan simmar upp och ned. Bild: Sylke Rohrlach

Egentligen är det magen som uppvisar den blå färgen då violsnäckan simmar upp och ned. Bild: Sylke Rohrlach

I de flesta subtropiska och tropiska hav flyter det omkring ett litet djur som påminner i utseendet om en tecknad figur från den japanska serien Pokemon. Denna till synes oskyldiga varelse är en nakensnäcka och kallas bland annat violsnäcka, blå drake eller blå havs­snäcka. Den är pelagisk, alltså lever i öppna haven och låter vindar och havsströmmar föra den med sig. Nakensnäckorna är en grupp marina blötdjur som förlorar sitt skal efter larvstadiet. De är ­kända för att ofta ha starka färger och udda former. Det finns i dagsläget omkring 3 000 ­beskrivna arter.

Kamouflage både uppe och nere
Hos violsnäckorna är undersidan blå och de tillbringar sina dagar med att flyta upp och ned. Detta tack vare luftsäckar som de har placerade i magen på ett sätt som gör att de oftast vänds på denna ledd. Den del som är vänd uppåt är dess fot, alltså det som kallas foten på andra sniglar och snäckor. Ryggen ligger oftast nedåt och är silvergrå, vilket tillsammans med den blå foten är snäckans kamouflage. När fiender kommer underifrån och tittar upp på den flytande violsnäckan gör den grå färgen snäckan svår att se mot havsytan. Fiender som tittar på den ovanifrån, såsom fåglar, har också svårt att upptäcka den då dess blå undersida kamouflerar den mot det blå havet. Den blå färgen tros också reflektera bort skadlig UV-strålning. Om djuren sköljs upp på land kollapsar deras kroppar som inte längre hålls upp av vatten och luftfyllda säckar.

Aggressiv och giftig
Violsnäckan lever på olika havslevande organismer som planlöst flyter runt i världshaven på samma sätt. Den rör sig mot bytet genom att göra långsamma simrörelser med sina cerata, de tentakel­liknande utskotten som pryder dess kropp. Förutom att hjälpa till vid förflyttning gör utskotten djurens kroppsyta större och underlättar på så sätt syreupptagningen.
Violsnäckan är ett aggressivt rovdjur och trots att den inte är mer än tre-fyra centimeter lång kan den attackera betydligt större byten. Bland annat står den giftiga blåsmaneten, eller portugisisk ­örlogsman, på menyn, vilket är något som violsnäckan är känd för. Blåsmaneten är i själva ­verket en manetliknande koloni. Den består av en gasblåsa från ­vilken tentakler med nässelceller hänger ned. Nässel­cellerna innehåller så kallade nematocyster, hårt hoprullade gifttaggar, och de reagerar vid ­beröring och skjuter ut gift.
Violsnäckan simmar långsamt ikapp en blåsmanet, sätter sig fast vid den och börjar äta. Den är själv immun mot giftet och äter hela blåsmaneten inklusive tentakler. Därefter passerar nematocysterna opåverkade genom violsnäckans mag- och tarm­kanal och lagras i toppen på violsnäckans tentakler: cerata. Eftersom violsnäckan ­koncentrerar giftet på detta sätt kan den utdela mer kraftfulla och dödliga sting än vad den portugisiska örlogsmannen själv kan göra. Blir man stungen av en violsnäcka ger det samma reaktion som om man skulle bli stungen av den portugisiska örlogsmannen.

Hermafrodit
Likt de flesta nakensnäckor är violsnäckan ­hermafrodit, den har alltså både hanliga och honliga könsorgan. Djuren parar sig liggande på sidan. De befruktar inte sig själva men det verkar som om de kan agera både hane och hona samtidigt under parningen. Efter parning producerar båda individerna äggsträngar som läggs i havet. Äggsträngarna är omgärdade med slem för skydd och de flyter sedan omkring tills larverna kläcks.
Violsnäckan är idag inte av något ­kommersiellt intresse och det finns inga uppgifter om att den är hotad. Den ställer sällan till problem för ­människor, men det händer att folk kliver på exemplar som blivit uppspolade på land. Det kan också hända att badande människor simmar på dem och då blir stungna.

Fakta: 
Violsnäckans utbredning
Violsnäckan för lätt tankarna till något slags utomjordisk organism. De många utskotten – cerata – hjälper violsnäckan både att andas och att röra sig framåt. De innehåller också gift. Bild: IBL

Violsnäckan för lätt tankarna till något slags utomjordisk organism. De många utskotten – cerata – hjälper violsnäckan både att andas och att röra sig framåt. De innehåller också gift. Bild: IBL

Latinskt namn: Glaucus atlanticus
Längd: tre till fyra centimeter
Utbredningsområde: De flesta tempererade och tropiska hav såsom Stilla havet, Indiska oceanen och Atlanten.

Material från
Allt om Vetenskap nr 1 - 2016

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter